-
Inför MFF-Kalmar
En kamp om tre poäng, eller mot liknöjdheten?
Så var det dags igen, ytterligare en av alla dessa så kallade måstematcher. Eller inte? Kanske är det inte någon måstematch för det är redan kört att ens komma fyra? Det finns en del som påstår det, dock inte jag. Jag vägrar ge slaget förlorat, nu gäller det att hålla hög moral och kämpa, to the bitter end! Med resultaten får det bli som det blir.
Inför förra mötet med KFF i maj skrev Carl Angerborn här på Himmelriket att ”…det är dags att inse att vi på intet vis kommer vandra igenom den här serien utan att stöta på en hel del stormar”. Efter mötet på Guldfågeln Arena stod smålänningarna stolta i sitt rede, de hade ridit ut stormen och vunnit med 2-1. Låt oss hoppas vinden vänt sen dess.
Kalmar är lika många poäng, det vill säga 12, från botten som Malmö är från toppen. Kalmar har dock fem poäng ner till nästa lag (Falkenberg) vilket ju är om inte betryggande så i varje fall ett uthärdligt avstånd till avgrunden. Malmö å andra sidan har bara en poäng upp till nästa lag (Elfsborg), ett litet steg i tabellen, men kanske ett stort steg för laget?
Att dra några slutsatser beträffande motivationen för lagen, med utgångspunkt från tabelläget, kan man inte. Ingen har jättemycket att vinna, men heller inte jättemycket att förlora och risken finns att en viss liknöjdhet – och andra tankar - smyger sig in. Det blir sannolikt den största utmaningen att besegra.
Hur det ska göras rent strategiskt ger jag mig inte på att ens försöka analysera, det vore rena självmordet. Kommentarsfältet står till förfogande för er som kan utveckla sådana analyser och brinner av lust att göra det.
Någon slags statistiskt övertag har vi väl på lördag om man väljer att se att på de sex senaste mötena med KFF har MFF fyra vinster, en förlust och en kryssmatch. KFF har dessutom bara vunnit två bortamatcher på hela säsongen. Å andra sidan har MFF aldrig vunnit en match efter landslagsuppehållet…
Låt oss dock hoppas trenden med bortaförluster för KFF håller i sig över lördagen, men att de ändå håller sig kvar i Allsvenskan. Det är ett lag som känns rejält på något sätt, nästan lite gammaldags, klubben är för övrigt samtida med MFF. Man spelar på GRÄS på Guldfågeln Arena (där man även har inte mindre än ”125 WC-stolar med direktspolning” i fall någon undrar) och bortaresorna är dessutom lagom långa.
I försvaret saknar KFF Ludvig Öhman som är avstängd, på skadelistan står Muktar Ahmed och David Elm och likaså Rasmus Elm som knaprar penicillin, troligen är Jonathan Ring också borta. Tänkbar startelva:
Söderberg
Nouri, Djordjevic’, Thorbjörnsson, Larsson
Diouf, Mael, Eriksson, Romarinho
Antonsson, V Elm
För MFF är Rasmus Bengtsson avstängd och likaså Yotun (lägligt med tanke på landslagsspel i Peru). Vilka som startar är i vanlig ordning svårt att sia om. Hareides vägar till startelvan har stundom varit… outgrundliga under säsongen. Vågar han chansa på Carvalho? Vilar han landslagsspelarna? Ger han Eikrem förtroendet igen? Många frågetecken att räta ut. Ett försök:
Wiland
Tinnerholm, Àrnason, Brorsson, Konate
Rodic, Adu, Lewicki, Berget
Rosenberg, Djurdjic
Till sist; Vi har en borg, många har en sköld, men kan någon förklara varför KFF har ett par röda trosor i sitt klubbmärke?
Visa moral i morgon!
Framåt Malmö!
