Inför MFF- IFK Göteborg
Matchen mellan de stora elefanterna. Mötet mellan mesta mästarna. En allsvensk klassiker. En kamp mellan ärkerivalerna...
Så brukar det låta inför matcherna mellan Di blåe och Blåvitt. De senaste åren har det varit särskilt viktigt för MFF:are att lyfta fram vikten av traditioner och prestige, eftersom det i ärlighetens namn inte har funnits så mycket annat att spela om på höstkanten. Göteborgarna har oftast legat högre upp i tabellen och var ju bara en match ifrån att vinna Allsvenskan i fjol.
I år är det annorlunda. I år behöver vi inte tvångsmässigt ta fram gamla tabeller efter alternativa poängräkningar. Vi behöver inte älta våra motståndares kreativa skattelösningar och vi blir inte provocerade av vare sig fesk, ICA-reklam eller män som heter Glenn. I år är det vi som jagar guld. I år är det vi som kan hävda nuet istället för dåtid eller framtid.
IFK Göteborg- laget som just nu ligger på femte plats och 17 poäng efter serieledande Malmö FF. Laget som spelade en tuff match mot Elfsborg så sent som i torsdags. Laget som nyligen i en annan artikel på Himmelriket beskrevs som … ”ett brunkargäng som gräver ner sig i eget straffområde, hugger och hackar hälsenor i nittio minuter och skickar tjongbollar mot en ensam Hysén som står och väntar i mittcirkeln”.
Men det är inte motståndet det handlar om på söndag, inte heller historiken eller maratontabellen. Det är Malmö FF vi hoppas på och unnar gott men också oroas över. Malmö FF, som senaste tiden har både blandat och gett. Urladdningen mot Helsingborg har flankerats av mindre övertygande insatser mot Åtvidaberg och framför allt, mot Djurgården. Likväl toppar laget tabellen och siktar förstås på att ta hem det åtråvärda SM-guldet.
Om förlusten i Stockholm var en reaktion efter seriefinalen så var den kanske ofrånkomlig. En så upphaussad match har Malmö FF inte varit med om sedan CL-kvalet mot FC Thun. Om spelarna inte hann landa efter festen och ladda om inför nästa uppgift så är det förståeligt.
Nu är festen förbi och baksmällan borde ha släppt. Att möta IFK Göteborg på hemmaplan är en bra omstart. Med publiken i ryggen och ett namnkunnigt motstånd borde varken motivation eller underskattning ställa till problem.
Det har däremot dykt upp andra bekymmer på vägen. Senaste beskedet angående Johan Dahlins skada var visserligen positivt, men det är ändå osäkert om han kan spela på söndag. Ersätter gör vid behov Dejan Garaca, som i så fall kommer vara mer förberedd och tryggare mellan stolparna än när han hastigt fick förtroendet senast.
I backlinjen är Daniel Andersson och Ricardinho givna. Vinzents är troligen återställd till skillnad från Yago Fernandez. Platsen bredvid kapten Andersson kommer att gå till antingen framtidsmannen Pontus Jansson eller trygge Markus Halsti.
Även kring mittfältet råder det frågetecken. Firma Pekalski/Figureido huserar centralt, och troligen spelar Jimmy Durmaz till vänster. Jiloan Hamad har fått stort förtroende från Roland Nilsson under säsongen, men går det verkligen att fortsätta hålla Guillermo Molins utanför startelvan längre?
Sett över hela året så är Daniel Larsson och Agon Mehmeti den i särklass mest framgångsrika anfallskombinationen. Men, ingen av dem var med mot Helsingborg och mot Djurgården var bägge anfallsspetsarna rätt så trubbiga. Unge Dardan Rexhepi är i form, har nypumpat självförtroende och har redan visat att han klarar av att förvalta sina chanser. Även en forwardspositionerad Molins är ett alternativ.
Det har i dagarna snackats mycket om att det är lättare att jaga än att jagas. Kanske är det så. Men nog måste man ändå vara närmre slutsegern om man ligger etta i stället för tvåa? Eller femma? Tabellen är inte en belastning, den är ett kvitto. Malmö FF har redan visat vad de går för i år. Det ska egentligen bara vara att fortsätta. Tre poäng på söndag skulle radera många tvivel och rädslor. Framåt Malmö!
