Inför Örebro SK - Degerfors IF: Den uttjatade och efterlängtade revanschen

Det är återigen dags för länsderbyt mellan Örebro och Degerfors och ÖSK har en hel del revansch att utkräva mot sina rödvita antagonister från Värmland. Kommer ÖSK fortsätta sin fina form och ta en efterlängtad seger mot Degerfors? Eller kommer Degerfors återigen segra på Behrn och fira inför sina tillresta supportrar?

Revansch.
Jag har varit sugen på att använda det ordet ofta i de senaste årens införrapporter och det är inte förvånande.
Vi har haft revansch att kräva mot de flesta lag vi har stött på de senaste säsongerna, väldigt få lag har haft revansch att kräva mot oss.
Men i vissa enstaka fall finns det mer revansch att kräva än vanligt och vår nästa match är kanske den match på hela året där vi har mest revansch att kräva.

Degerfors IF.
Oftast lillebror men de senaste åren tyvärr vår storebror.
Jag vet, Degerfors är ett år äldre men nu är det länets fotbollshierarki vi talar om och där har Örebro oftast stått högst upp.
Tills 2021, när allting vände rakt ner i skiten för oss.
När vi kämpade för att inte ramla ned till fotbollskällaren som var superettan kom Degerfors och sparkade ned oss.
Vi minns alla derbyna som utspelade sig det där ödesdigra året.
Vårderbyt när några ägghuvuden höga på lustgas eller dylikt valde att klottra ned Stora Valla och skämma ut oss vilket föranledde en fredskonferens i Genève.
Eller om det var framför Örebro slott.
Pinsamt var det iallafall och än värre var insatsen vi fick se på planen.
Degerfors hade sönder oss och Victor Edvardsen som hade provspelat för oss några månader tidigare gjorde tre mål på oss.
Detta var början på slutet av vår allsvenska sejour och passande nog skulle Degerfors effektivt avsluta den nästan ett halvår senare.
Då var det återigen dags för derby och denna gång på hemmaplan, utan pinsamt förspel, men på en ödesmättad arena kunde vi inte stoppa Degerfors.
Istället kunde Degerfors segra och återigen efter ett mål av Victor Edvardsen.
2-1 slutade det inför ett fullpackat östra stå där Edvardsen visade sin storhet och drog igång "Hata Örebro"-ramsan till alla värmlänningars förtjusning.

Sedan dess har det varit kämpigt för alla involverade.
Vi har harvat på i superettan.
Degerfors har fått kämpa med näbbar och klor för att hålla sig i allsvenskan tills det inte gick längre.
Och nu är vi här.
Återigen ett derby.
Återigen ödesmättat.

Tänka sig att för ett par säsonger sedan spelade dessa lag menlösa träningsmatcher i februari mot varandra.
Aldrig igen!

Det är två lag som kommer in i matchen med helt olika formkurvor.
Vi startade säsongen uselt och har nu tre raka utan förlust inklusive två raka vinster hemma.
Degerfors startade säsongen utmärkt men har nu två raka utan vinst varav en förlust hemma mot Landskrona senast.
Det är tidigt på säsongen så vi ska inte dra för stora slutsatser av de senaste tre matcherna men klart är att Örebro har spottat upp sig och Degerfors tappat lite grann.
Men ett derby är ett derby och allt kan hända.

Folk kan bli skjutna eller så pass hårt stuckna av en geting att de tror att de blivit skjutna.

Men nog om det.
Vi måste gå igenom Degerfors trupp och hur ödmjuka de än är så är den toppklass för superettan.
Visserligen har de såklart tappat en del från allsvenskan men kvar finns många kvalitetsspelare och in har det kommit goda förstärkningar.
Wille Jakobsson är en mycket bra målvakt och har varit hajpad sen han spelade i AFC Eskilstuna.
Mamadouba Diaby är ett fynd från division 1 och på mitten är Kevin Holmén klass.
Att kunna ta IK Klaksviks bästa spelare i Luc Kassi är att likna vid fusk som hade fått Degerfors utsparkat från familjens brädspelskväll.
Men längst fram finns Degerfors två starkaste vapen.
Pang-Pang Pashang Abdulla och Gustav Lindgren.
Den förstnämnde rev upp division 1 norra i Piteå och gjorde sedan stort avtryck i J-Södra innan han värvades mitt i sommaren av Degen och har i år gjort fem mål.
Den sistnämnde är en av många talanger från Sollentuna som fick chansen att direkt göra avtryck i allsvenskan men där han ändå gjorde tre mål på 16 framträdanden.
Men i år har han gjort samma mängd mål men på blott sex matcher.
Tillsammans har dessa två herrar gjort åtta av Degerfors nio mål.
Deras stora styrka och potentiellt deras stora svaghet.
Kan vi få stopp på dessa två har vi mycket vunnet men det är lättare sagt än gjort.
Enbart Landskrona verkar ha lyckats och där vill jag ändå slänga in en brasklapp för Degerfors insats.
Flera spelare i Degerfors hade avstängningar hängandes över sig vid gult kort och ingen ville riskera en skada inför denna match och det får mig att tro att de rödvita inte gick fullt ut mot skåningarna.
Men kanske har jag fel, vem vet.

Eller jo, William Lundin bör veta.
Vem?
Jo, Degerfors unga tränare som har bakgrund som assisterande i IFK Göteborg och huvudtränare i Trollhättan under fem säsonger.
Och Lundin har fått en god start på sin sejour i Degerfors.
Två vinster, tre kryss och blott en förlust på de inledande sex matcherna.
Det ger förvisso bara en sjundeplats i nuläget och tyvärr ett stort avstånd till ettan Landskrona och tvåan Brage.
Dock är det fortfarande tidigt på säsongen men det är i denna match som vi får en liten ledtråd om vart säsongerna för de respektive lagen kommer leda.
Vinst för Degerfors? Toppkontakt och a-traktorparad runt rondellen i centrala Degerfors.
Vinst för Örebro? Vi tar oss förbi Degerfors och festar på Kafé national.
Kryss? Gravöl för alla involverade på valfri bar.

På tal om a-traktorer, här är tre unga spelare i Degerfors att hålla koll på.
#6 Oscar Wallin
Hårdför mittback som inte viker sig i en duell.

#11 Adi Fisic
Fick inte förlängt när Kalle kom och har därefter gett sig ut på hämndturné som nu når sin slutdestination.

#16 Alper Demirol
Ung mittfältare lånad från Hammarby, inte poängstark men skicklig.

Okej,
Det är dags att prata om elefanten i rummet.
Nasiru Moro.
Är övergången känslig.
Ja.
Hur känslig?
Egentligen inte så känslig då många kände att Moro var lite för ojämn för att ge oss en trygg backlinje.
Dessutom var han ju borta efter säsongens slut och alla väntade bara på att han skulle hitta en ny adress.
Men det är här det känsliga kommer in.
Vi vet alla (framförallt Degerforsare efter hans senaste insatser) att hans beslutsförmåga på planen inte alltid är den bästa.
Tyvärr visade han att han även brister i beslutsförmågan utanför planen för samma dag som han skrev ett kärleksfullt hejdå-inlägg till sina svartvita fans på sociala medier ryktades det att han var klar för Degerfors.
Och på samma gång som mången svartvit supporter blev upprörd slog de handen för pannan och kunde inte förstå hans totala tondövhet i detta beslut.
Händelseförloppet bör ske på följande sätt:
1. Kärleksförklaring till supportrar.
2. Sikta på utlandsäventyr.
3. Hamna i Norrköping.

Nej, vänta.
Det där var Oscar Janssons händelseförlopp efter 2020.
Jag menar det här:
1. Kärleksförklaring till supportrar.
2. Sikta på kontrakt "högre upp"
3. Hitta inget "högre upp" utan hos en rival.
4. Avvakta helst ett par veckor.
5. Skriv på för rival.

Moro skippade steg 4 och därför får han den kritik som han förtjänar.

På tal om motsatsen till kritik.
Beröm.
Det ska ÖSK ha som lyckades ta en poäng mot Östersund trots en rätt blek insats men där lyckades vi få grepp tack vare ett gäng byten.
Däribland stack bytena med Barsoum och Shagaxle ut allra mest då de bidrog till att snurra upp Östersunds kant på egen hand.
Där gjorde också Bilal Fousseni (som fick sina första minuter) ett gott arbete också även om han givetvis var lite mer otajmad jämfört med de andra inhopparna.
Men givetvis var det Kalle som steg fram och slog en klasstraff mot en klassmålvakt som sånär gjorde en klassräddning.
Klass.

Och klass, teknisk förmåga och allt det där fina som vi fått se än så länge kan ta oss långt under en säsong och enstaka matcher men viktigast av allt är attityden.
Framförallt i denna match.
ÖSK måste visa att vi inte fruktar Degerfors och tacka vet jag att vi knappt har någon spelare kvar sedan 2021.
Nej, det är ett nytt ÖSK som Degerfors möter och det ska vi göra dem varse om på tisdag.
ÖSK 2021 hade en del klass, teknisk förmåga och finlir men detta ÖSK har visat att de har attityd.
Attityd att borra ner huvudet och ösa på trots motgång och spöken på andra sidan planen.
Rött kort mot Varberg (det känner vi igen) och trots det gjorde vi ett mål till.
Spöklaget Brage på besök? Vi vann tämligen komfortabelt med 2-1.
Skitspel 60 mil norrut mot Östersund? Vi lyckades rädda 1-1.
Vi har attityd.
Men det, precis som alla andra egenskaper som utgör ett bra fotbollslag, måste upp ett par snäpp om vi ska vinna tisdagens match.
Detsamma gäller oss på läktarna.
Detta är ingen jävla tennismatch eller hockey.
Detta är fotboll när den är som bäst.
Detta är ett derby och då ska alla ge allt de har och lite till för att leda vårt lag till seger.
För att ge oss den där uttjatade och så jävla efterlängtade revanschen.

Det finns bara en sak att göra på tisdag.
Vinna.

Detta tror jag blir elvan:
Peter Gwargis - Kalle Holmberg
Elias Barsoum - Sebastian Crona - Lucas Shlimon - Mohammed Saied
Tobias Björnstad - Jesper Modig - Erik McCue - Valgeir Valgeirsson
Malte Påhlsson

Vad Degerfors elva är svårgissat för de har haft stängda träningar.
Fegt.

Derbyt börjar klockan 19.00 och DU ska vara på plats.
Köp biljetter här, om de finns kvar.

Forza Svartvitt

1 kommentarer

Per Ohlsjö2024-05-12 19:08:00