Öster - Varbergs BoIS
Inför Öster: "Frälsaren" är tillbaka
Men vem blir det han frälser?
Förra gången det begav sig på Visma Arena i Växjö var det allsvenskt kval och Varbergs BoIS var den stora favoriten. Genom två mål av Robin Simovic lyckades BoIS vända matchen och skaffa sig en klar fördel inför returen hemma. Sammantaget var det ett dubbelmöte med en viss nerv men där Öster aldrig var riktigt nära att på allvar hota Varberg. Knappt två år senare är förutsättningarna helt annorlunda. Öster slåss återigen för att för första gången sedan 2013 ta sig tillbaka till det allsvenska finrummet medan BoIS riskerar att nästa år inte tillhöra svensk elitfotboll för första gången sedan 2012. Vilket praktfiasko det vore att 2025 få fira klubbens 100-årsjubileum i division 1 södra. Kanske speciellt med tanke på att klubben redan tidigt under förra säsongen började förbereda sig för en mjuklandning i superettan när man kände av vartåt det barkade.
Varför har det blivit så här då har jag funderat på de senaste dagarna? Och min slutsats blir en avsaknad av kontinuitet. En parameter som jag själv tyckt varit överskattad under många år. Men det är också skillnad på kontinuitet på så vis att inte vilja ändra en startelva som inte levererar eller inte vilja göra förändringar under match med motiveringen att fortsätter vi på samma sätt så kommer det att lossna till slut och - kontinuitet i form av att bygga ett lag. Och där tror jag det varit lite för mycket in och ute de senaste åren även efter att Joakim Persson lämnade Varberg. Bara i sommar har till exempel sju spelare tillkommit för att stärka laget inför slutspurten.
Roar Hansen är tillbaka i Växjö där han 2012 lyckades med bedriften att ta Östers IF tillbaka till allsvenskan. 2013 var han däremot inte med att ta laget tillbaka ner i superettan eftersom han som en av Sveriges då hetaste tränare redan lämnat för Helsingborgs IF. Efter matchen mot Örebro talade Hansen mycket om "desperation" att spelarna (som jag tolkar det) inte var tillräckligt desperata att ta en trepoängare. Hur desperat Roar själv var att at den där trean har jag funderat på när han ställer upp en 5-backslinje mot en bottenkonkurrent på hemmaplan och inte spelar Varbergs kanske vassaste offensiva spets Diego Montiel mer än en kvart. Sedan kan man tala hur mycket man vill om start- och slutelvor.
Själv har jag tidigare menat att Varbergs tuffa avslutningsschema nödvändigtvis inte behöver vara en nackdel. Att det kan passa laget att få gå lite på kontring och inte behöva föra matcherna. Men kanske är det som Tingblad skrev på X för ett tag sedan att kvaliteten helt enkelt inte finns, att den där “Roar-effekten” i början i själva verket var större än vi trodde? Playmaker AI:s Igor Krulj tror att det är stor risk att Varberg åker ur men samtidigt har hans företag dataprogram simulerat superettans avslutning 1 miljon gånger och i drygt 760 000 av fallen (drygt 76 %) hamnar Varbergs BoIS ovanför kvalstrecket. Det låter ju i varje fall lite betryggande. Något som också skulle kunna tala för BoIS idag är att Öster haft en förmåga att strula till det ett antal gånger de senaste åren, jag vet inte hur många gånger jag hört att “i år går Öster upp”. Men samtidigt skulle det vara en slags ödet ironi om de fick framgång nu när “frälsaren” från 2012 är tillbaka som någon slags lyckoamulett.
I Varberg har Alexander Johansson återigen dragit på sig en slags åkomma som gör att han missar dagens match, skriver HN. Denna gång rör det sig om en mystisk överkroppsskada som han inte utförligare vill kommentera.
Husch-husch!
