Inför Östersund: hönan eller ägget?
Arv eller miljö?
Erik Ahlstrand fick det svåra uppdraget att ersätta avstängde Joel Allansson i senaste matchen mot Varberg. I surret efter match har jag hört ganska många som tycker att Ahlstrand inte tog chansen. Själv tycker jag att det ganska tydligt sätter fingret på vad som skulle kunna kallas en problematik med en grundläggande filosofi och Magnus Haglunds sätt att coacha laget. För det är så klart inte så lätt att komma in när man inte spelat från start i år och inte heller får så mycket speltid som inhoppare under matcherna vilket få av Halmstads spelare faktiskt får. För att verkligen ta chansen när man får den krävs oftast också kontinuitet.
Hönan eller ägget? De som (mig själv inkluderad) då och då pläderar för att HBK i större utsträckning borde låta de yngre få speltid får ofta motfrågan vem man då vill ska spela istället för de redan etablerade? Ja självklart är det svårt att hävda att t ex Erik Ahlstrand skulle ligga före Joel Allansson. Men frågan saknar också viss relevans eftersom det enligt mig inte är det som diskussionen borde handla om utan vilken filosofi man väljer för att bygga ett starkt Halmstads Bollklubb. Är det ett HBK som tydligt satsar på att utveckla yngre förmågor eller ett HBK som vill värva mer etablerade spelare? Sanningen blir väl någon slags kompromiss av de båda och det är där jag känna att det skaver lite ibland. För den relevanta frågan borde kanske vara: var hade Erik Ahlstrand befunnit sig idag om han fortsatt få kontinuerlig matchning sedan genombrottet i Superettan 2019?
Att Magnus Haglund tror på erfarenhet märks också tydligt när t ex Emil Tot Wikström i år fått ge plats för den betydligt mer rutinerade Simon Lundevall och att Ofosu-Ayeh värvades in på högerbacken. Och sedan ifjol står Joseph Baffo "i vägen" för en Edvin Kurtulus som helst inte vill vara högerback. Erfarenhetsspåret kan till synes vara lätt att ta till sig ur aspekten att HBK nu vill etablera sig i Allsvenskan och att man då inte har "råd" att satsa på de yngre. Men samtidigt borde detta gå att kombinera då det finns storklubbar som kan släppa fram yngre förmågor i betydligt större utsträckning fastän de har en helt annan press på sig att leverera sportsliga resultat. Och resultat levereras även i resultaträkningen när yngre spelare säljs vidare - senast AIK:s Erik Kahl (19) och Göteborgs Alhassan Yusuf (20).
HBK:s senaste försäljningar Gabriel Gudmundsson och Rasmus Wiedesheim-Paul har inte varit i närheten av de summor som de större allsvenska klubbarna säljer för även om det så klart måste vägas in att Halmstads spelare sålts från Superettan. Men ska HBK i framtiden komma i närheten av de siffrorna och kunna bygga en stabilare ekonomi krävs att de yngre spelarna får chansen och utvecklas och inte, som i det aktuella fallet med Edvin Kurtulus, riskerar att försvinna som Bosman. Att de två senaste försäljningarna också är söner till två tidigare storspelare med HBK-mått ställer också frågan om hur mycket som egentligen är arv och vad som är utvecklingsmiljö?
Under måndagen väntar ett Östersund som efter härvan kring Daniel Kindberg är långt ifrån fornstora dagars glans. Ändå är det svårt att inte ta jämtlänningarna på allvar. Laget befinner sig under strecket just nu men man gjorde en stark uppryckning ifjol under nye tränaren Amir Azrafshan för att sedan klappa ihop under hösten när kontraktet var klart. Men att det finns potential däruppe på konstgräset framgår av årets hemmasegrar mot Örebro (5-0) och Sirius (3-0). Speciellt bör HBK se upp med jamaicanske anfallaren Blair Turgott som stått för 5 mål i år. En spelare som kan bli en hårdare nöt att knäcka för ett på papperet försvagat HBK-försvar där Alexander Berntsson ersätter Joseph Baffo som saknas p g a en höftskada han ådrog sig mot Varberg.
Lika många mål som Turgott har en viss Marcus Antonsson stått för som den spelare som hittills burit Halmstads offensiv. För HBK gäller det att få de spelmässiga bitarna ytterligare på plats och förutsättningarna för det ökar när Samuel Kroon (målskytt senast) sett överraskande pigg ut efter sin comeback och även beaktat att det är hans första allsvenska säsong. Med Joel Allansson åter på banan kan HBK också gå segrande ur fler dueller där på mittens rike - och därmed lägga grunden för ett bättre anfallsspel
Senast lagen möttes i Allsvenskan (2017) dundrade Sead Haksabanovic upp bollen i nättaket på Örjans vall i en match där ett då bollförande Östersund ägde det mesta av matchbilden. Uppe i Jämtland slutade mötet 0-0 och faktum är att ÖFK faktiskt aldrig gjort mål på HBK (cupen inräknad). Den trenden får gärna hålla i sig även idag men framför allt är det tre poäng som behövs in på kontot.
