Inför Sirius: en demontränares försvarstal
Och ett par parametrar som i princip aldrig nämns i debatten.
Jan Jönsson tillträdde som huvudtränare för Halmstads BK för snart två år sedan under uppmärksammade former. Vi Bollklubbare andades morgonluft för med ett sådant meriterat tränarnamn trodde vi på en satsning uppåt i Allsvenskan. Resultatet blev istället degradering till SuperEttan. Efterhand som spelet hackat även i år och lagets spelidé kritiserats har Jönsson titt som tätt häcklats som ”demontränaren”. Även jag hade förväntat mig mer men det finns ett par parameter som i stort sett aldrig nämns i debatten, nämligen: kontinuitet och långsiktighet.
Efter den succéartade avslutningen av Allsvenskan 2014 lämnade Mikael Boman, Gudjòn Baldvinsson, Marcus Antonsson, Johan Blomberg, Kristìnn Steìndorsson, Richard Magyar och Oliver Silverholt skutan. Sju spelare som samtliga (Silverholt undantagen) frekvent figurerat i startelvan för HBK under året. Och med de förutsättningarna och med knappa ekonomiska dito skulle Jan Jönsson bygga nytt. Resultatet är väl bekant vi det här laget och vad hände sedan? Jo, då var det dags att i stor utsträckning bygga nytt igen!
Inför 2016 hade James Keene, Matthew Rusike, King Gyan, Viktor Ljung, Kwame Karikari, Snorre Krogsgård, Joseph Baffo, Christoffer Andersson och Shkodran Maholli försvunnit. Och under året: Eric Smith, Junes Barny och Mohammed Ali Khan. Vi snackar alltså tolv (12) spelare varav elva (11) på allvar kan sägas ha konkurrerat om en plats i startelvan med varierande speltid!
Som startuppställningen sett ut under den senaste tiden så är det tre spelare – Stojan Lukic, Jesper Westerberg och Fredrik Liverstam som kan sägas ha varit helt ordinarie även under fjolåret. Alexander Henningsson och Sead Haksabanovic spelade en del men har först i år tagit en fast plats. Två fjärdedelar av backlinjen, det centrala mittfältet och anfallsparet är helt nytt för i år. Och med de förutsättningarna är det kanske, kanske inte så konstigt att spelet inte alltid går som på räls!?
IK Sirius har också haft en viss spelaromsättning men inte i närheten av den som HBK haft på bärande spelare de senaste åren. I alla fall som jag uppfattat det. Sexa som nykomling 2014. Ifjol kvalade man till Allsvenskan och i år har man tagit ytterligare ett steg genom att, som det ser ut, ordna en direktuppflyttning. Steg för steg. Och kanske också en indikation på att det tar tid att bygga ett fungerande lag? Precis som HBK 2012-2014: avancemang, kval, tionde plats.
Så kanske är det till och med så att HBK gör det ganska bra, när man nu med ett till stora delar nytt lag och en sanerad ekonomi är med och slåss om en allsvensk plats? Och dessutom har en ungdomsakademi på stark frammarsch. Och möjligen är det där Janne Jönsson ska lägga krutet för där Jens Gustafsson var duktig på scouting verkar Jönsson mer vilja satsa på talangutveckling.
Situationen jämfört med 2012 är i princip identisk: med ett till stora delar nytt lag är HBK med och slåss i toppen av SuperEttan och har ”häng” på en allsvensk plats. Vi vill upp men kanske är inte det viktigaste att gå upp just i år? Kanske är det viktigare att bygga långsamt? Och det viktigaste av allt tror jag är att hitta en stabil grund att stå på så att allting inte raseras så fort vi är på väg att få lite framgång. Och nyckeln till det stavas till stora delar e-k-o-n-o-m-i.
Men för att svara på frågan om Jan Jönsson är en demontränare så är svaret nej. Förmodligen lika lite som jag själv är en spökskrivare. Däremot är han säkert en duktig tränare, det har han ju i varje fall visat förr.
Och från min position är det svårt att påstå något annat.
