Inför Sirius - Malmö FF
Femman mot tvåan i Allsvenskan ställs mot varandra på plasten i Uppsala - Sirius mot Malmö FF.
Det var ju bara i onsdags jag senast satt och skrev en inför-text, nu är det dags igen. Fotbollsspelare som säger att de älskar att spela matcher och slippa träna får sannerligen sitt lystmäte. Skribenter som säger att de älskar att skriva texter om sitt lag inför matcher delar lystmätet. Så är det, i coronans år 2020.
Malmö FF kommer från en övertygande seger mot Hammarby med 3-0 medan Sirius spelade 1-1 mot Kalmar. Sådant betyder en del men kanske inte så mycket på den sena söndagseftermiddagen när lagen möts på Studenternas IP. Ni vet allt det med en match i taget och nya förutsättningar.
I omgången innan piskade Sirius de då överlägsna serieledarna IFK Norrköping med 4-2. Högst imponerande av Henrik Rydströms mannar. Det berättar mer om vad som möjligtvis väntar MFF än ett 1-1-resultat på bortaplan på gräs för (sorgligt nog) ännu ett i raden av plastmattelag. Jag ska säga att jag inte sett dem i en enda hel match i år, så jag tänker inte gå in närmare på vad de gör bra. Men de ligger femma i serien och har bara förlorat två matcher, så en hel del rätt gör de onekligen.
Över till MFF. Äntligen vaknade draken. Inte riktigt så lät rubrikerna dagen efter matchen mot Hammarby men andemeningen var åt det hållet. Vi fick se målchanser, vi fick se målchanser förvaltas och 3-0 var i underkant. Dessutom var det roligt att Johan Dahlin fick göra en riktigt snygg räddning, vid ställningen 0-0. Just det tillfället menade en del bortaspelare (när de lekte ”om bara om…”) var anledningen till att de förlorade.
Eller så hade MFF vunnit med 4-1, eller 5-1. 6-1. Så stor skillnad var det nämligen på lagen i torsdags. Jag tar med mig det inför söndagens match i omgång 11. Att det ser allt bättre ut. Vi har visserligen mött tre bottenlag i rad som vi vunnit mot (Östersund, Kalmar, Hammarby), men det förtar inte något av det positiva vi bär med oss.
Jag har som sagt inte sett mer än matchsekvenser från Sirius matcher, men jag är ju läskunnig så jag vet att tränare Rydström vill se sitt lag spelande och attackerande. Jag tror inte på sånt som jinx varför jag säger så här: Malmö FF älskar allsvenska lag som vill spela och attackera. Jag hoppas därför Sirius går ut och gör som de brukat den här säsongen, och inte backar hem och parkerar hemmabussen.
Då kan det komma att skapas ytor för Toivonen, AC, Rieks, Kiese Thelin eller vilka det nu blir som vår tränare Jon Dahl Tomasson tar ut. Jag förutsätter att den himmelsblå tränarstaben tittat på Sirius seger mot Norrköping, och hittat vad MFF kan göra bättre än "Peking".
Tätt matchande ska vår trupp rimligtvis bemästra bättre än hemmalaget, och kanske väljer Tomasson att rotera en del inför torsdagens cupfinal. Vågar han satsa på Amin Sarr från start exempelvis, eller får denne än så länge ses som en perfekt inhoppare med sin snabbhet mot trötta försvarare?
Jag gillar Henrik Rydström mycket. Han var alltid ärlig och rak som fotbollsspelare och hade dessutom den goda smaken att älska att spela mot MFF eftersom publiken på Stadion var (tyvärr kan jag inte skriva det i presens) så underbar. Och jag har väl egentligen aldrig haft något emot Sirius. Men efter affären med Sarfo där de låtsades vara totalt ovetande om hans pedofili och gärna sålde honom till oss för ett betydande belopp, tappades en hel del respekt för dem.
Detta blir årets fjärde match i Allsvenskan på plast för MFF. Det har blivit en seger (Östersund), en oavgjord (Häcken) och en förlust (Elfsborg). Borta är lyckligtvis tiderna då såväl spelare som ledare gnällde över den konstlade underlaget; nu accepterar man att det inte är så mycket att göra åt och tar den inställningen med sig ut på planen.
Jag tror heller inte fördelen för plastlagen på plast och för gräslagen på gräs är lika stor som tidigare år när det nu knappt finns utrymme för träningar. Alla lag får omväxlande spela på gräs och plast med täta och jämna mellanrum. Alla får göra helt enkelt det så bra som möjligt. Vi såg exempelvis Elfsborg, som under några år nästan aldrig tog poäng på gräs, stort besegra Mjällby borta i torsdags. Det var ett sånt kors i taket som man pratar om.
Det blir ingen startelva från mig den här gången. Det är ingen som helst mening som jag ser det. Jag kan emellertid inte nog betona hur mycket jag tycker om och respekterar Oscar Lewicki, och jag förutsätter att han spelar.
Däremot kan jag bjuda på ett tips på hur det slutar. Ingen som helst underskattning, men ska vi säga att vi vinner med 2-0 och att Ola Toivonen och Anders Christiansen gör varsitt? Det ena målet görs på straff, och den får inte Isaac Kiese Thelin slå. Så det så.
