Inför Syrianska: Superettan per definition?
Det finns de som tror att HBK bara ska springa sig igenom årets Superetta och i vanlig ordning direkt studsa tillbaka till finrummet. Som jag nämnt tidigare är jag själv inte alls lika säker.
Tittar man rent truppmässigt måste Helsingborgs IF ses som den STORA favoriten i årets serie. I nyförvärv som Mohammed Abubakari, Anders Randrup och Fredrik Liverstam finns ordentligt mycket rutin från den högsta nivån i Sverige och Danmark. I laget finns också spelare som Pär Hansson, Andreas Landgren, Johan Persson, Darijan Bojanic och Mikael Dahlberg – alla med en mängd allsvenska matcher under bältet. Och tar man sedan till det något ovanliga greppet att resa Granen i midsommartider, ja då känns det som det ska mycket till för att skåningarna ska missa det här!
Jämför vi då med vad HBK plockat in så är det superettan-lirare, allsvensk bänk och en meriterad spelare som vi inte riktigt vet var han står. I truppen i övrigt finns utöver Peter Larsson egentligen bara Johan Oremo av samma dignitet som namnen HIF kan räkna upp. En Oremo som just nu kör rehab från sin korsbandsskada.
Min känsla är också att konkurrensen kan vara tuffare än på länge i år. Vad händer t ex i GAIS där Dusan bombar från halva plan och Junes Barny plötsligt verkar ha börjat springa i djupled? Efter 5-3 mot Sundsvall har man slagit Norrby med 2-0 och senast tvålade man till självaste Elfsborg med 3-2 på bortaplan i cupen! Och i Täby följde IK Frej upp 4-1 knallen mot Hammarby med cupvinst borta mot ex-allsvenska Jönköping.
Så det vill till att Igor Krulj verkligen får ihop sitt lagbygge i år och gällande just den punkten andas det ändå en viss optimism då Krulj verkar tillföra en noggrannhet och struktur som saknades under Jan Jönsson. Det är också en förutsättning att klubben prickat rätt med sommarens och vinterns nyförvärv och hittat spelare som kan blomma ut och höja sitt spel någon nivå till.
Gällande forwardsplatserna tycker jag det ser bra ut med spelare som Gabriel Gudmundsson och Tryggvi Hrafn Haraldsson som redan ifjol visade tendenser på allsvensk nivå. Nu verkar även Kosuke Kinoshita vara på gång och i vassen lurar Johan Oremo. Men fler än ”Koske” måste nu börja hitta målet! Frågetecken finns så klart också för Oremos status och hur snabbt han kan hitta formen.
Försvaret känns desto mer osäkert. En målvakt som trots sina snart 25 år är relativt oprövad på elitnivå. En skadebenägen general som fått kritik för sin långsamhet på försäsongen. En något vårdslös dansk som fortfarande letar efter den där fina formen från den förra sejouren i Superettan. En självutnämnd vinnarskalle som egentligen inte sett helt övertygande ut sedan den där korsbandsskadan i slutet av 2015. Lägg därtill den där moderniteten (som Axén hade sagt) att alla nuförtiden ska spela med en trebackslinje som de flesta inte är så vana vid och du har lite detaljer att slipa på!
På mittfältet fortsätter vi sukta efter den bollvinnande härföraren, en roll som inte ens Torbjörn Arvidssons son verkar kunna axla? Andreas Hadenius skulle ta just den rollen men han har bara fått spela mittback och hittills inte känts helt övertygande. Viktigt också att Höskuldur Gunnlaugsson som sett bortkommen ut de senaste matcherna kommer igång och kan hitta rätt med passen.
Och vi har hittills bara tagit en seger – mot Div. 1 nykomlingen Tvååker och med ett spel som ofta har haltat.
Illa, illa alltså. Eller? Tja, ovanstående resonemang är ju lika enkelt att skjuta ner som för Peppe att smattra in en femling på skjutvallen! För i slutänden är det ju inte på papperet det ska avgöras utan på planen. Och försäsong är just försäsong. Så egentligen kan vi ta alla förutsägelser och stoppa in dem under den riktiga granen som först plockas fram till jul därhemma. Och alltid är det något lag som faller ur ramen och något annat som överraskar eller gör det som inte ens ska gå att göra. Men de ingredienserna i grytan gör bara årets säsong ännu mer oviss för HBK. Och på något sätt kan den också bli definierande för vad HBK ska vara i framtiden - en etablerad allsvensk klubb enligt visionen eller en klubb som efter de senaste årens degraderingar är på väg att etableras på en annan nivå?
Morgondagens cupmatch mot nyblivna Div. 1 laget Syrianska FC kommer knappast att ge svaret på den frågan men kan möjligen ge en indikation på om formen är på väg för de blåsvarta! Nu vill vi se lite mera fart och rörlighet i spelet och mål, mål, mål, MERA mål! En uppgift som väl inte ska vara omöjlig då tränare Krulj förväntar sig ett mer spelande motstånd än förra helgen. Och därifrån tar vi det vidare till en helt avgörande gruppfinal mot självaste AIK nästa söndag?
