Inga fler uppehåll talar för Malmö FF
Den allsvenska säsongen 2010 har präglats av otaliga uppehåll. MFF har startat om på på låg nivå efter varje sådant. Stefan Zetterlund har funderat över detta faktum.
Den allsvenska säsongen 2010 har präglats av otaliga uppehåll. Det längsta avbrottet stod VM-slutspelet i Sydafrika för men även ett pånyttfött svenskt landslag har stulit allsvensk tid i och med tre matcher i EM-kvalet under hösten. Mycket tid över med andra ord för allsvenska klubbar att få hel- och halvskadade spelare i dugligt skick igen. Chansen att finjustera detaljer i spelet, vässa fasta situationer och konservera matchtempot är essentiella exempel på hur allsvensk spelledighet ska utnyttjas.
Finjustering har pågått i Malmö FF sedan Roland Nilssontog över klubben. Från rent ut sagt bedrövlig utdelning skapas det numera chanser och görs betydligt fler mål på fasta situationer. Snabba bollförflyttningar och kvicka positionsbyten har varit Skåneklubbens signum de senaste åren. Det genererar ett matchtempo som Malmö FF varit beroende av för att kunna nå lyckosamma resultat.
Därför har, paradoxalt nog, VM-slutspelet och svensk landslagssamling anno 2010 inte bara varit av godo. Inte för ett guldjagande Malmö FF. För trenden går igen. Flera gånger om har det visat sig.
Först en kortare rekapitulation. En sjätteplats i allsvenskan 2008 följdes upp av en sjundeplats året därpå. En otrolig framgång. Visst. Om det gällt Roland Nilssons förra klubb, Gais. Men för Malmö FF ett smärre misslyckande. Det är inte enkelt att blidka sanna supportrar. De som lever, andas och får näring av att följa sitt favoritlag är två år utan placeringsmässiga framgångar en evinnerligt lång tid, men något extraordinärt kunde ändå anas under Roland Nilssons första tid i klubben.
”Det är dags att skörda” var Roland Nilssons kommentar inför årets allsvenska spel. En något luttrad supporterskara visste varken ut eller in och känslan efter den rekordtidiga och mållösa premiären mot Gais på Gamla Ullevi den 15 mars kan sammanfattas med ett ord.
Ovisshet.
En ovisshet som sakteliga förbyttes till försiktig optimism. Nio vinster, två oavgjorda och två förluster följde på poängen i Göteborg innan VM skulle komma att dominera händelserna under en månads tid. Smolket i bägaren så långt var förlusten mot Helsingborg vars formtopp såg ut att ta dem till en ointaglig ledning, samt bottennappet mot Mjällby som gjort det till sin uppgift att sätta käppar i hjulet för Malmö FF.
En sak stod ändå utom allt tvivel. Det var den bästa säsongsöppningen med Roland Nilsson som tränare. Spelet satt där, chanserna omsattes i mål och det digra matchandet bekom inte laget nämnvärt. Den 24 maj avslutades del ett av säsongen med 2-1 mot Brommapojkarna. Knappt två månader senare kom första beviset på att kontinuerligt matchande är att föredra för Malmö FF.
Nationalarenan Råsunda i Stockholm badade i solsken. Inramningen var magnifik. Del två av säsongen skulle ta sin början och AIK stod för motståndet. På ett fullsatt hak i Malmö var stämningen förväntansfull. Abstinensen var över. Spanien var världsmästare men ingen i lokalen tycktes ha tankarna fokuserade på Xavi Hernández, Andrés Iniesta eller Carles Puyol. Malmö FF skulle ta upp sitt vinnande spel och inget annat fick komma i vägen. Optimismen spirade och det höll i sig.
I cirka 70 sekunder. En svag bakåtpassning ledde till en feltajmad målvaktsutrusning. Rättsskiparen var obeveklig. Resten blev en tankeställare om vad som egentligen hände. För långt uppehåll? Chockartad start av matchen? Troligtvis en kombination. En gång är ingen gång men fenomenet skulle visa upp sig ytterligare två gånger.
Sju dagar senare vände serien och på nytt väntade klubben från Solna. Nu på hemmaplan och oroväckande tendenser som fanns i Stockholm var som bortblåsta. Tydligen räckte det med 90 minuter i huvudstaden, låt vara en mindre bra prestation, för att hitta tillbaka till ett vägvinnande spel. Processen blev smärtfri och 1-0 till Malmö var smickrande siffror, för AIK.
Maskineriet kuggade i ordentligt och fem raka segrar, nio mål och noll insläppta, blev verklighet med superprestationen i Örebro som extra krydda. Inget verkade kunna rubba vågen av framgångar när föreningen gick in i nästa uppehåll. Form och självförtroende var på topp och Sverige skulle göra sin första match i EM-kvalet. Ungern väntade och därefter San Marino.
Timmen var slagen. Nu eller aldrig. Tolv dagar utan spel. Skit samma. Åtvidaberg på Kopparvallen skulle inte utgöra något hot. Förvisso ett lag i starkt poängbehov men på ren klass fanns inga dubier om slutresultatet. Ettan och tvåan levererades tämligen snabbt och tre poäng såg ut att vara hugget i sten. Kanske gick det för smärtfritt. Åtvidaberg saknade knappast chanser. Koncentrationen borde ha varit på topp men lättjan tog överhanden. Det klassiska brukslaget satte tre raka och desperationen spred sig som en löpeld hos bortalaget. Fotboll är inte bara finlir och någonstans hittade Malmö kampviljan vilket accentuerades av Yago Fernandez som knoppade in kvitteringen i slutet av matchen.
Längre eller kortare uppehåll. Spelar visst ingen roll. Samma visa båda gångerna. Och en tredje var på ingång.
Åtvidaberg i all ära. Matchen med stort M stod för dörren. Jättederbyt mot grannen Helsingborg låg bara fyra dagar bort. Slutsålt sedan länge och bättre motivationshöjare är svårt att finna. Allt var inte frid och fröjd inför matchen den 15 september. Målfarliga duon Daniel Larsson och Agon Mehmeti var båda avstängda. Det bekom inte Guillermo Molins och Dardan Rexhepi. Molins svarade för säsongens bästa insats och 1-0 skytten Rexhepi kunde inte få bort leendet efter slutsignalen.
Baksmällan gjorde sig påmind direkt. Djurgården fick allt gratis mot ett mentalt slutkört Skånelag. Skärpan var inte till fullo åter, ens mot IFK Göteborg, men en kraftansträngning modell större visade vägen till tre nya poäng. Trelleborgs FF hade efter enorma skadeproblem i början av säsongen hittat stilen igen. Nytt derby stod på tur och Vångavallen invaderades av tillresta Malmösupportrar. Bortaplan blev som hemmaplan när Jiloan Hamad, Daniel Larsson och Guillermo Molins sänkte länskollegerna i en odramatisk tillställning.
Exakt 15 dagar senare återkom svårigheterna. Under tiden hade Sverige fått sig en läxa i Amsterdam när VM-tvåan visade varför de är favoriter i kvalgrupp E.
Favoriter var också Malmö FF när Kalmar FF kom på besök i omgång 27. Säsongen näst bästa publiksiffra visades upp på Swedbank Stadion. Försprånget på tre poäng till Helsingborg kunde späs på ytterligare när rivalerna om SM-guldet hade en tuff bortamatch i Borås. Istället blev det värsta tänkbara scenariot verklighet. Två på hemmaplan obesegrade lag förlorade nämligen den där kvällen.
För tredje gången under året visade Malmö FF att allsvensk nystart efter uppehåll inte är klubbens melodi. Tillfälligheter? Inte. Varje gång har osäkerheten om var man står utmärkt sig. Lite som en allsvensk premiär vid varje tillfälle. Lite som matchen mot Gais den där svinkalla dagen i mars.
Ovisshet.
Tre omgångar kvar. Serieledning med sju plusmål. Blir det SM-guld? Tror det. Varför?
Det är slut på uppehållen. Rambergsvallen nästa. Be there.
