Ingen kris än, men det är oroande
Förlust i första tävlingsmatchen för året mot Landskrona i Svenska cupen. 2-1 till skåningarna efter sent mål av Johan Oremo.
Jag tycker vi ska vänta med dödsrunorna efter en cupmatch i februari, men vi bör definitivt hissa varningsflaggor för vissa alarmerande tendenser.
Det största problemet vi har är att vi ligger så långt efter i bollbehandling jämfört med det motstånd vi mött i år. Bollarna studsar och far och en enkel mottagning ser ut att vara det svåraste man kan göra på en fotbollsplan. När backlinjen har bollen och söker en mittfältare på fötterna är det snarare regel än undantag att vi tappar bollen än att vi får till ett ordnat spel med bollen under kontroll. Det känns som att mittfältarna som får passningen inte har en aning om vad dom ska göra med den utan får försöka improvisera fram något som dom inte klarar av. Jag ställer mig väldigt frågande till vad vår plan är när vi har bollen? Jag ser inte någon röd tråd i vårt spel förutom att vi väldigt gärna lyfter bollarna mot våra toppar i brist på andra alternativ. Det kan jag redan nu säga att den spelidén inte kommer att göra att vi blir med i en toppstrid framåt hösten.
En fråga jag ställer mig är hur mycket Gefle tränar på uppspel från backlinje till mittfält? Jag har sett en del träningar, inte på något sätt många men några stycken, och jag har aldrig sett att man arbetat med uppspel och hur man löser en trång situation i mitten av plan genom ett visst rörelsemoment där man överbefolkar och kan spela sig runt en press. Varje gång det sker under en match ser man hur stressade vi blir i dom lägena och hur det ofta slutar med en panikspark eller ett bolltapp. Det är som att vi inte alls har en plan på hur vi löser dom situationerna utan istället bara går ut och försöker utföra det så gott det går. Det var samma under Roger Sandberg också, då var det upp till spelarnas egna skicklighet att lösa situationerna som uppstod. Jag tror inte att det håller utan man måste ha någon sorts röd tråd i det man försöker göra och att skapa en trygghet i att rulla bollen till varandra genom ett rörelsemönster så man vet var man har en avlastningsplats dit man kan flytta bollen när man blir stressade. Kanske kommer det med tiden, men då bör man lägga ner mycket tid på det så man lär sig behärska det.
En annan sak är vårt obefintliga djupledsspel från mittfältet. Hur lätt är det för forwards att göra något med långa uppspel om ingen spelare går i djupled från mitten? Ska man sikta på exempelvis Oremo med längre bollar och han vinner duellen, vem ska han då skarva den till? Vi måste befolka med mittfältare som dels finns på försvarssida av bollen, men vi måste också få någon som hjälper den andra forwarden i djupled. Det blir en oerhört svår situation för forwards om dom ska spela 2 mot 4 så fort det kommer en långboll. Och stundtals kommer det otaliga långbollar från oss vilket gör att vi får väldigt svårt att behålla bollen i de lägena.
Det är bara att inse att Gefles sätt att spela fotboll, där bollarna ska ut på en kant och sen komma ett inlägg mot straffområdet är ett väldigt förlegat sätt att spela fotboll. Tyvärr är det något man tränar konstant på när det är anfallsövningar, ut med bollen på en kant och in med ett inlägg. Jobba mer med spel framför motståndarnas straffomårde istället, med instick och korta väggpass för att komma till skottläge. Det har jag inte sett skymten av de träningar jag besökt.
En vecka till nästa match, då hoppas jag att Ljungberg är ikapp träningsmässigt efter sin skada och får starta. 4-3-3 är mitt förslag till spelsätt. Ljungberg, Conte och Lantto på mitten och Piotr, Oremo och Makondele framåt. Men oavsett vilket spelsystem vi ställer upp med så måste vi få till en bättre grund i vårt spel och det måste vara prio för tränarna nu tills det att det sitter.
För det vi visar upp nu duger inte om vi vill vara med i toppen.
