Ingen risk att det hinner fastna nån mossa på känslorna...
Från en onsdagskväll till en annan så var det inte bara årstiden som skiftade identitet. Åtvidabergs FF gjorde det också. Ena onsdagen bjöd man på en superb första halvlek mot IFK Göteborg som gav känslorna vingar och fick framtiden att le innan vi ens var där. En onsdag senare har två gräsliga upplevelser vingklippt känslorna och istället sått små plantor av tvivel på tillvaron.
En sensommarkväll i augusti månad.
Det var halvlek i mötet mellan Åtvidabergs FF och IFK Göteborg. Och vi hade bjudits på en första halvlek som egentligen var som en förbättrad fortsättning från mötet med Kalmar FF några dagar tidigare. Det som äntligen sprattlade i anfallsväg i den matchen, såg ännu bättre organiserat och genomtänkt ut i den här matchen och överhuvudtaget så var ÅFF ännu några nummer större den här kvällen.
ÅFF ledde fullt rättvist i halvlek med 1-0. Den här aftonen svischade och sprudlade det om ÅFF. Spelglädjen lyste och kompetensen glödde hos hemmalaget när försvaret, mittfältet och anfallet blev till en synkroniserad helhet som fungerade och som fick applåderna på Kopparvallen att andas både av tacksamhet och optimism.
Gladfotbollen var tillbaka och när jag smuttade på muggen med kaffet där i halvleken så var det för första gången på väldigt länge som jag utan solbrillor och utan att kisa, försiktigt vågade titta uppåt i tabellen igen. Vi ledde efter en imponerande genomförd första halvlek och därmed så krympte också avståndet upp till våra motståndare IFK Göteborg, nu skiljde det bara några poäng upp till den där betydligt glamourösare världsdelen.
Medan gapet nedåt förhoppningsvis skulle öka.
Och äntligen så vaknade den slumrande drömmen om att få se mitt Åtvidabergs FF rulla in mot slutstationen i ett hösttrött och naket november, ombord någonstans bland de sju första vagnarna av årets allsvenska tåg.
Det var både känslor, drömmar och tankar inom mig som rullade ut den röda mattan redan i halvlek den här onsdagskvällen i sensommarens augusti.
#####
Nästan direkt i andra halvlek kom förändringen. Plötsligt förvandlades motståndet till det storlag man ser framför sig när man hör eller ser namnet IFK Göteborg. Den bild som fastnade på näthinnan med UEFA cup gulden på åttiotalet och alla SM-guld med ÅFF influenser som Thomas Wernersson, Stephan Kullberg och Thomas Olsson i laget.
Den här kvällen saknades ränderna, men de svarta tröjorna som väldigt väl symboliserade lagets spel och underlägsenhet i första halvlek mot ÅFF, kom ut som et nytt lag i andra halvlek och ganska snart kom också en kvittering.
Men trots stundtals svåra perioder, så kom vi tillbaka och chanserna under resten av matchen böljade friskt fram och tillbaka mellan lagen. Och tänk vilken möjlighet han fick på nytt, vår livs levande ikon Kristian Bergström att sätta det där målet som skulle pryda hans storhet med ännu ett oförglömligt minne och som dessutom definitivt skulle fått oss att närma lagen strax ovanför.
Så blev det inte denna gången och den där röda mattan som jag rullade ut för mig själv redan i halvlek i denna matchen, den var ihoprullad igen när jag lade huvudet på kudden framåt midnatt.
Det som skulle kunna få den att rulla ut igen var en seger i den superviktiga matchen i Falkenberg.
####
Falkenberg har sannerligen varit en överraskning av högsta rang den här säsongen. Jag såg laget som den givnaste jumbon på många år i allsvenskan, det fanns ju egentligen ingenting som talade för någonting annat än respass rakt tillbaka dit man kom ifrån.
Men laget har säkert slagit fler än mig på käften det här året.
Och en regnig söndag så slog man också vårt Åtvidabergs FF klockrent på käften.
För det som inte skulle få hända och som jag heller inte trodde skulle hända, hände likförbannat ändå.
Efter de finfina insatserna mot Kalmar och Göteborg så trodde man ju att ett vässat själförtroende och en ilsken vilja att tvätta bort stämpeln som allsvenskans bortajumbo, skulle bli de nycklar som äntligen skulle släppa fram spelet som skulle ge oss en efterlängtad och nu också nästan nödvändig bortaseger.
Men än en gång fick vi tvingas bevittna hur våra hjältar när de befinner sig en bit utanför Kopparvallens trygga moderkaka, blir som fastlåsta i tankar, vilja, aggressivitet, fantasi och idéer ute på planen.
Visst får man stundtals övertag i bollinnehav när man rullar och rullar och rullar i sidled och bakåt.
Allt medan motståndarna samlar adrenalin och krafter och tålmodigt väntar och väntar på att hugga.
Det gjorde både ont och det gjorde en småförbannad att se sitt Åtvidabergs FF bli så utspelat av Falkenberg
Och det fanns några andra resultat i den här omgången som också gjorde ont att bevittna och det är inte utan att den allsvenska tabellens utseende idag, frambringar kalla kårar längs ryggraden.
Det var inte bara sensommaren som snabbt ändrade karaktär.
Den allsvenska tabellen gjorde det också.
####
Det räcker att glo på den allsvenska tabellen så inser man ju genast vidden av den betydelse och karaktär som likt en skarpladdad taggträd ramar in det kommande allsvenska dramat som äger rum på Kopparvallen på måndag.
Åtvidabergs FF mot Örebro SK. Bara några dagar bort.
Som en lättare uppvärmning inför den gigantiskt viktiga matchen, så reste våra blåvita hjältar igår till division 1 laget Huddinge för ett möte i Svenska cupen.
Med en sådan startelva som igår, så ska vi inte behöva åka ut mot ett lag två divisioner under oss, men nu gjorde vi det och det vore väl lustigt om inte frågetecknen för oss supportrar inför framtiden, därför är ännu fler och vilset utspridda en dag som den här.
Nu gäller det att knyta nävarna och komma igen.
Och för grabbarna i laget att hitta rytmen som frälste oss mot Kalmar och delvis gjorde det mot Göteborg.
####
Vi befinner oss i ett läge när nästan alla plockar poäng av varandra. Bara sista tredjedelen av årets allsvenska återstår. För varje omgång som går av stapeln så närmar vi oss nu avgörandets sista minuter hand i hand med sylvass dramatik och spänning.
Vinnare ska koras. Förlorare hängas.
Det vi drömde om och trodde på när tussilagon blommade och flyttfåglarna nyss kommit hem, lever kanske kvar inom oss, medan de nyss glödande sommarkvällarna nu tillhör det förgångna.
På våra drömmar får det aldrig växa mossa.
Och det är i alla fall ingen risk att det hinner fastna nån mossa på känslorna...
/// Allas Broder
