Ingen vila och ingen ro
Under några ljuvliga dagar så har vi äntligen välförtjänt fått njuta av en efterlängtad och återuppstådd segersötma, en sötma som genast fick smilbanden att vridas på rätt håll och alla våra svettiga hjärtan att andas ut och finna lite sansad lugn och ro inför den slutspurt som nu framöver ska skriva ner det sista kapitlet av den allsvenska sagan år 2012.
Hur som helst så var segern mot Djurgården bamseskön rakt igenom.
Men så igår mitt i fredagsmyset, pang bom, så slocknade plötsligt segercigarren, den höga hatten halkade av och den välsmakande konjaken i det gnistrande kristallglaset blev plötsligt grumlig och osmaklig, samtidigt som Hjärter Dam bredvid mig somnade och alla drömmar om en helkväll definitivt föll i kras.
En molande värk av oro och fruktan smet plötsligt in och störde fredagsmyset på mindre än ett halvt ögonblick, när Syrianska överlägset krossade GAIS på Ullevi och återigen kom sådär obehagligt nära att man genast förstod att resan som återstår, inte blir någon skön bakåtlutad tripp med solglasögon, paraplydrinkar eller med några exklusiva allsvenska biljetter säkrade i kavajens inneficka.
Tålamod kommer att krävas.
Plus en hel del annat.
Mitt Åtvidabergs FF dansade på en mycket tunn och slak lina en bit in i andra halvleken i mötet mot Djurgården härom dagen.
Trots spelövertag, trots chanser och trots ett spel som ingav förhoppningar och ägde Djurgården, så lyckades övertaget och chanserna inte förvaltas till ett välbehövligt ledningsmål som skulle knäckt måltorkan och kanske sudda bort den monotona och molokna trenden med alla matcher utan vinst.
I stället händer det som numera alltför ofta händer med Åtvidabergs FF i nuvarande kostym.
En Djurgårdshörna och vips så knoppar en motståndare in ett billigt Ullaredsmål och fastställer ännu ett megatungt baklängesmål och underläge inför en fortsättning som redan kändes överdrivet nervkittlande och dramatisk.
Kvällen var mörk, orosmolnen hängde tunga, tabellen kändes alltmer hotfull och underläget kändes kvävande och alla motgångarna som spelats upp i astråkiga repriser gjorde att syret började halta.
Jag tänkte just då på Mats Karlsson, jag tänkte på Jan Svensson, jag tänkte på Thomson som stod där bredvid planen och jag undrade just då vad som innerst inne i detta ögonblick rörde sig i deras huvuden och i deras innersta tankar, när vårt övertag på planen ändå lett till ett nytt prekärt underläge och redan sargade blåvita självförtroenden riskerade att mosas ner ännu mer.
Såg dessa för ÅFF så betydelsefulla herrar framför sig ett vägskäl, där ena vägen ledde mot fortsatt allsvensk status, medan den andra vägen klädd i kaos och dimma och där svaga sirener mumlade tyst, ledde mot ett ovisst allsvenskt kvalspel med motståndare som HBK eller BP och där fortsättningen längs denna väg stod klädd i stora tvivel och omgärdades av branta stup.
Jag undrade om dom såg samma vägskäl med två olika vägar, som pekade åt olika håll, som jag såg i detta mörka ögonblick, då Djurgården ledde en bit in andra halvleken på Kopparvallen.
Vad Kristian Bergström tänkte på i just detta mörka ögonblick har jag ingen susning om, men alldeles snart skulle denna ikon sätta igång att skriva ny och minnesvärd historia i ÅFF dressen.
När alla hans lärjungar inte förmådde få in bollen så klädde han på sig den givna fadersroll han besitter och äger, innan han avlossade en sanslöst skön kanon som fick adrenalinet att blåsa bort all måltorka och istället för negativa tvivel så tändes hoppet om ett trefaldigt fyrverkeri på Kopparvallen.
Snart tog han fart igen, Kristian Bergström. Tillsammans med radarkompisen Jesper Arvidsson broderade dom upp ett anfall som elegant och läckert efter klacksparkar och hög intelligens hamnade på Bergströms vänsterdoja i straffområdet, och som sedan letade sig till Oskar Möller som ISKALLT nickade in ett segermål som var lika skönt och betydelsefullt som det mål han fixade till uppe i Sundsvall den där gången.
Kristian Bergström.
Skulle han få för sig att skriva ner sina memoarer blir det inte bara en bok.
Det blir en bibel.
Kristian Bergström.
Farsan fick helnöjd med morsan bredvid sig lämna Kopparvallen med inte bara tre briljanta poäng med sig hem, utan också med hela 8600 riksdaler i bakfickan för vinsten i 50/50 lotteriet, dessutom så väntade en efterlängtad seger Whiskey hemma i sommarstugan lite senare under kvällen.
Vilken helkväll.
Närmast i morgon så väntar regerande mästarna Helsingborg på Olympia. En utmaning som heter duga, men som också såklart kittlar och väcker adrenalin och nya kämpatag till liv.
I årets allsvenska kan ingenting tas för givet. Nu härjar det guldfrossa, drömmar om Europa och kvalspöken bland förkylningar och kräksjukan. Vilket också gestaltar resultaten i serien.
Åtvidabergs FF visade återigen senast mot Djurgården hemma på Kopparvallen vilken hög nivå av allsvensk klass det bor och regerar i den här årgången. Allt av det vi såg i den matchen, plus lite till så kanske vi får uppleva en härlig skräll på Olympia denna sista september söndag 2012.
Allsvenskan rullar vidare.
Ingen vila och ingen ro.
Ännu...
///Allas Broder
