Insamling för Kalmar
Just när jag sätter ner tangenterna för denna mening har Allsvenskans sista match om två dygn hållit på i exakt 20 minuter, om den startar i tid. Mjällby nere på Stadions gräsmatta får vid det här laget gärna ligga under med några mål. Kalmar uppe på Olympia får gärna leda med samma siffror. Jag vill inte ha en nervös eftermiddag. Det räcker som det är just nu.
Det är mycket fokus på att MFF ska slå Mjällby. Naturligtvis. Då ska det mycket till, väldigt mycket till, för att guldet inte ska hamna i rätta händer runt 18.30. Samtidigt verkar många redan nu planera vad som ska göras efter matchen, som om allt redan är klart. Jag vågar inte ta ut något i förskott. Så i värsta fall, om matchen i Malmö går i stå, ska vi vara beroende av ett lag från Småland som inte har något att spela för.
Media, och även en del supportrar från olika håll, har berättat att Mjällby är värsta sortens lag på den här sidan Helvetet, och kan komma att ställa till med problem. Inte så att det ska räcka förhoppningsvis, men väl problem.
Kalmar däremot tar alla för givet att det laget inte ska ha en chans mot HIF. Helsingborg vinner på söndag medan MFF ska få kämpa tills spelarna blöder, sägs det. För Mjällby har en fjärdeplats att slåss för, medan Kalmar inte har något annat än lite ära och respekt att vinna. Kanske är det så. Kanske blir det ett ras om Helsingborg gör ett eller flera snabba mål.
Men jag minns också 2004, vilket jag inte är ensam om att göra. Malmö FF var tvunget att vinna mot Elfsborg samtidigt som HBK skulle tappa poäng mot IFK Göteborg. Varken Elfsborg eller IFK hade något att spela för. Deras placeringar i den allsvenska tabellen låg där som färdigskrivna testamenten redo att signeras efter 90 minuters spel av den 26 omgången. Varken Elfsborg eller IFK brydde sig om detta utan gjorde allt för att jävlas med MFF respektive Halmstad.
Efter matchen fick en spelare i Blåvitt frågan varför de slet så, som djur, för att hålla 1-1. Han svarade att det finns inget värre än att vara laget som står på planen och ser hur det andra laget tar emot bucklan som SM-vinnare. Jag tror det var Håkan Mild som yttrade det. Det låter som om det skulle kunna vara det. I vilket fall räckte den motivationen för att inte lägga sig platt mot HBK.
Och på planen då 2004 verkade Elfsborg ha exakt samma inställning på Malmö Stadion.
Men om inte den motivationen räcker för kalmariterna hoppar jag på det där insamlingståget som någon desperat helsingborgare startade (ni vet det där om att pengarna går till Mjällbys avslutningsfest). Jag tycker emellertid att det känns respektlöst att skänka pengar till människor som tjänar bättre än vad jag själv gör, det är lite som om de stackars människorna på Haiti skulle dra igång en insamling till välbeställda pensionärer i Sverige.
I stället kommer jag att skänka en tanke till alla som håller på Kalmar om laget vinner. Är inte det fint, så säg? En tanke full av kärlek. Jag ska ta mina kamrater i händerna på Stadion, humma som jag sett på teve att de gör, kanske vagga med kroppen, ta fram varenda flumådra jag kan hitta i min välartade kropp, titta norrut där Helsingborg ligger, skänka den här tanken några sekunder, skicka den till Olympia – och sen ska jag fira ett SM-guld.
Och vinner inte Kalmar skänker jag tanken till MFF:s ungdomssatsning. Någon måtta får det ju vara. Jag startar insamlingen nu med en gång. Intresserade av att bidra till insamlingen sätter in tankarna på valfri hjärnhalva och håller kvar dem där till söndag, runt 18.30.
Så se nu till att vinna Kalmar, släng gärna in några tidiga mål som avgör matchen, och vi blir alla glada och nöjda. Tankarna är era. Deal?
