”Inte så att man bara kan sätta ut Miiko Albornoz på en ICA-hylla”
Himmelriket har träffat Per Ågren. Det serveras en samtalsbuffé om turbulensen förra vintern, Miiko Albornoz, arbetet med spelare, värvningsarbetet, och rollen som sportchef både yrkesmässigt som personligt.
När november visat sig från sin mörkaste sida, bestämde sig vädergudarna att det var oktober igen. Solen sken och lyste upp Malmö från sin vackraste sida. Jag har åkt tåget från Lund för att träffa Malmö FF:s sportchef, Per Ågren.
Min träff med en av 2013 års guldmakare blir dock försenad. Per Ågren befann sig på en sponsorträff för MFF-Nätverket när jag ringde upp honom på uttalad tid klockan 13.
- Jag skulle kanske ringt dig och sagt att jag blir sen... Mm, jag ska ta en kopp kaffe bara. Kan du vänta en kvart?
Sjutton minuter senare ber Per om ursäkt och genast befinner vi oss bland det heligaste som är Malmö FF. Jag konstaterar genast att gräsmattan ser betryggande grön ut, årstiden till trots. Vi äntrar omklädningsrummet. Ett stökigt omklädningsrum. Ett omklädningsrum som fortfarande doftar guld -och en hel del annat.
I mitten av rummet står en tårta. Gröna kanter, en stor fotboll, MFF-skölden. Och så ”Lelle”, som han kallas. Lennart Johanssons pokal i mitten, av marsipan.
Bakad av Robin Olsens mamma. Per småler och säger:
- Ja, så var det tårta igen. Något bättre motiv den här gången.
Vi ska ta oss en kopp kaffe men kaffemaskinen producerar ingen mästarkvalité. Sjutton minuter sen och inget kaffe. En hel del att jobba på ändå inför 2014. Vi går in på kontoret och småpratar en stund om boken om Eric Persson, och till slut så är vi igång.
Det har varit ett minst sagt händelserikt år för Malmö FF och Allsvenskan i stort, har det funnits någon gång under det här året där du har behövt stanna upp och tänka efter, om det har blivit för mycket för dig?
- Visst finns det dagar då man stannar upp och funderar, samtidigt är man ju i ett hjul som ständigt snurrar och där man försöker lösa det saker som ligger överst på listan. Men som du säger, kanske ett av de mer händelserika åren. Sen tenderar man ju att glömma också.
- Min historia i klubben är ju lång men på min nuvarande position så är den relativt kort, tredje säsongen nu. Jag hade en säsong, min första, 2011 som för min del var väldigt händelserik också… Med det stora ekonomiska underskottet i resultatet, där Vd:n försvann och sen även tränaren. Det blev väldigt turbulent.
Ångrade du någon gång i början att du tog jobbet?
- Jag har aldrig ångrat beslutet att komma tillbaka till min förening som jag håller kär, och vuxit upp med. Däremot så visste jag nog inte fullt ut vad det innebar att vara sportchef.
- Jag hade ju mina egna tankar och plus vad jag fick beskrivit för mig vad mina ansvarsområden skulle vara. När man väl är i den där bubblan som det ändå är så har det, jag ska inte säga förvånat mig, för det är fel ord… Men det är många gånger man tänkt att det här hade jag ingen aning om. Att det här vad min uppgift också, liksom.
Hur pass jobbig var vintern 2012/2013?
- Det var jobbigt. Det var jobbigt på det sättet att vi var väl lite missnöjda även om det inte var någon katastrof att hamna trea i tabellen. Vi kunde inte hålla ihop sakerna i klubben som vi brukar kunna göra. Det blev stora missnöjesyttringar från spelare och annat håll och det älskar ju pressen.
- Det ökar också pressen på oss internt att hålla ihop och vara starka i oss själva och det blev jobbigt. Om man sen bygger på det med de som också skedde där med något mordhot och så som kom. Då blir det… Då börjar man undra.
Hur hanterade du just att behöva arbeta och leva med så pass allvarliga faktorer som faktiska mordhot?
- Ja, det är skit. Det är ingen som ska behöva utsättas för det, det är fotboll vi spelar och det är distansen till det hela som vi trots allt måste ha.
- Alla har en passion och alla vill någonting. Vi kan också ta för givet att alla som jobbar här, i och omkring laget alltid gör hundra procent för att det ska bli så bra som möjligt. Men att hamna i situationer med hot och annat, det är ingenting som jag ens önskar min värsta ovän och ingenting som har med fotboll eller samhället i övrigt att göra.
I och med Miiko Albornoz villkorliga dom och Malmö FF:s beslut kring hans situation så har splittringen mellan supportrar blivit väldigt tydlig. Var det någonting som ni tänkte på och hur människor skulle reagera?
- Absolut. Vi pratade och diskuterade jättemycket internt. Framför allt på styrelsenivå, men även oss i och kring laget. Vi visste att oavsett vilket beslut vi än må ta så skulle vi ha folk till höger om oss och till vänster om oss som tyckte si eller så.
- Då handlar det om att gå tillbaka till hur våra värderingar ser ut som klubb. Var vill vi stå och vad kan vi ta för beslut och hålla för linje för att då också kunna se varandra i spegeln och känna att det vi gjort är… Rättvist.
Övervägdes det att sälja Miiko Albornoz?
- Ja. Det är självklart att det var en variant av det hela. Det övervägdes och diskuterades men sen är det inte så att man bara kan sätta ut Miiko Albornoz på en ICA-hylla utan man måste ha tagare också.
- I den situationen som Miiko var i så var väl de viktigaste att stötta honom som vi tyckte ändå. Att komma tillbaks till, vad ska jag säga… en mänsklighet, till en fungerande människa och därifrån gå vidare med att trappa upp fotbollsspelet och sedan ta beslut om han skulle spela i Malmö FF-tröjan igen.
Fanns det klubbar som var intresserade av honom?
- Nej, det fanns det inte. Men det var mindre intressant då, det var inget huvudspår eller som vi övervägde fullt ut.
Det viktigaste för oss var att hamna rätt i den linje vi valde och under tiden ta avstånd från själva handlingen men stötta människan Miiko Albornoz. Det kom vi ganska snabbt överens om att det var kärnsaken i det hela.
Är ni nöjda med den linjen ni valde idag?
- Ja, så är det. För klubben. Jag förstår att det finns, och ska finnas, folk som har åsikter att vi skulle gjort si eller så och där kan vi aldrig tillfredsställa alla åsikter.
Hur mycket har du och andra i klubben pratat med spelarna om vad som hände i början av säsongen?
- Vi pratade om vad det innebar att vara spelare i Malmö FF. Framför allt med de nya och yngre spelarna. Vi pratade om sociala medier, hur man uppfattas och att kanske tänka till en extra gång innan man slänger iväg en känsloyttring här och var.
Hur pass nöjd är du med det arbetet?
- Ja, här har varit rätt många som har varit inblandade i det, och jag tror att vi har tagit stora kliv i rätt riktning. Vi har tvingats i och med händelserna i vintras att ta tag i de där sakerna och det har varit jävligt bra. Det hade vi kanske inte gjort om inte de här sakerna hade uppstått.
- Andra sidan av myntet, det som är de positiva, som kommer ut av det. Där är det många i klubben från (Per) Welinder med kommunikation, till vår mentala coach som har varit inblandad och gjort ett jättebra jobb med gruppen.
- Där tror jag att hela gruppen har växt. Och ja, fortfarande är det en ung trupp här, men som har fått en erfarenhet. En erfarenhet som tidigt är där i deras fotbollsliv och som annars kanske hade tagit många år att få, p.g.a. detta som hände.
Har det funnits tidpunkter där klubben eller du känt att böter eller annat bestraffningssystem har varit nödvändigt?
- Vi tror inte på bestraffningssystem. Vi har inte satt det i verket någon gång, eller att lägga in någon skrivelse i någons kontrakt, om du gör det och det så får du böter. Vi tror mer på samtal och att markera, och markera hårt om det är stora överträdelser och prata individuellt med spelare om någonting sker som vi inte gillar. Eller hela gruppen om det är generellt och gäller alla.
- Det är de vi tror på och den vägen vill vi gå för att fostra våra spelare, vad det handlar om egentligen i att vara MFF-spelare och det ansvar som följer med.
Fem nya spelare värvades inför 2013, fem unga spelare men med olika erfarenheter och bakgrunder. Hur resonerade ni inför säsongen?
- Vi utgår alltid ifrån den trupp vi har, de förändringarna vi skulle vilja göra eller som vi tvingas till att göra. Dom såg vi ganska tidigt, ungefär i början av november förra året, och därmed visste vi vad vi behövde göra.
- Vi utgår från vår spelidé, den offensiva och spelförande 4-4-2 uppställningen. Vi utgår från vilka hål eller vilka förstärkningar vi behöver göra i samtal mellan ledare, sportchef, scout, VD.
- Sen så samtalar vi om vad som är möjligt och inte möjligt. På det sättet hittar vi fram till spelare som under tiden oftast redan är scoutade av Vito (Stavljanin). Om det inte verkar i vår omedelbara närhet för då har vi redan bra koll på spelarna i och med att vi möter dem och ser många allsvenska matcher. Magnus Eriksson var ett namn som dök upp ganska tidigt vid den här tidpunkten förra året.
Valet att satsa på unga spelare, är det Rikard Norlings linje som du har accepterat eller något som du driver framåt än mer än tidigare?
- Det är så att styrelsen lägger ut en sportstrategi som givetvis är förankrad i den sportsliga ledningen. I den här strategin säger vi att truppen ska bestå, över tid, av två tredjedelar egenfostrade spelare. För det krävs det att man över tid tar upp två till tre spelare från de egna ungdomsleden varje år för att nå de målen. Så det finns i sportstrategin, i vårt DNA.
- Sen när vi resonerar om det och om spelare som finns i klubben eller utanför så tycker vi det finns, dels en möjlig ekonomisk vinning på det också, i att ha unga spelare som vi kan utveckla. En del i det är givetvis eftersom vi har en väldigt bra ungdomssektion där spelarna är grundutbildade och en ledarstab, miljö och möjligheter där vi kan utveckla spelare.
- Dessutom så tycker jag, Rikard och även ledningen ovanför oss att det är betydligt roligare att jobba med unga spelare och försöka utveckla dem än att ha en erfaren men ålderstigen trupp där vi hela tiden, om vi inte gör någonting, blir sämre.
- Om vi får behålla majoriteten av spelarna blir vi istället hela tiden ett år bättre och bara i det så finns det en go känsla.
Förhindrar den strategin er från att satsa på etablerade spelare som också kostar mer pengar?
- Absolut inte. Vi har ingen strävan om att medelåldern ska vara 22 eller 23 utan det är att vi företrädesvis jobbar helst med yngre spelare men vi måste ha en balans för utan balansen med också mer, jag ska inte säga äldre, utan mer erfarna spelare… Vi har många erfarna spelare i år, Jille (Jiloan Hamad) räknas som erfaren trots bara 23 år fyllda.
- Guillermo (Molins) som kommit hem är erfaren, Magnus känns nästan som erfaren trots sina 23, 24 år. Man ska inte stirra sig blind på ålder utan titta lite mer på erfarenheten. Har de spelat i Allsvenskan redan i fyra år? Du måste titta på vad dem har varit igenom och var spelaren står. Du kan göra din ”mix” på ett bättre sätt då.
17 spelare har du tagit till Malmö FF. Vem har varit svårast att få i hamn?
- Ja… Man får nästan börja fundera igenom nu. Spontant så tänker jag på… Vi hade ju en lång väg fram till, inte att få hit Tiki (Tokelo Rantie) på lån men att sätta honom på ett kontrakt där han blev vår.
- Likaså förlängningen av Ricardinhos kontrakt som tog en evighet att få i hamn.
Vad var det som tog så lång tid med Ricardinho?
- Det var en kombination av olika klausuler som motparten ville ha in och de pengar som krävs för att få en namnteckning på ett papper, helt enkelt.
Vilken övergång är du mest nöjd över personligen?
- Det är svårt att inte vara nöjd över en affär som med Tokelo, och kanske svårt att inte bli mest nöjd över den.
- Men sen en affär som tenderar att bli väldigt bra är Guillermo Molins som vi faktiskt inte behövde betala någonting för i somras. Däremot om och när han försvinner vidare så är det ”payback-time” för oss, om man får uttrycka det så.
- Men att vi lyckades få hem honom, att han ville själv och att vi slapp en stor övergångsumma. Men rent affärsmässigt så blir nog den med Tokelo den som jag är mest nöjd över.
Har det funnits någon situation som du känt besvikelse över eller som inte fallit ut som du hoppats?
- Nä, det kan man egentligen inte ha. Självklart så brottas man över det här med kontinuitet, att man skulle ju vilja att Malmö är en station och att man aldrig skulle vilja att någon skulle härifrån förrän vi sa att, ”nu får du ta dina kläder och packa ihop för nu är det dags." Det hade varit det ultimata men den världen lever vi inte i.
- Jag tror att spelarna blir bättre och ger MFF någonting extra i att moroten finns där, om jag vinner titlar och segrar för Malmö så finns chansen att komma ut i Europa. Att det sker i den ordningen är extremt viktigt.
- Men jag kan inte vara besviken på någon som exempelvis Mathias (Ranégie) eller någon annan för det handlar så mycket om tajming. När en annan klubb vill köpa en spelare från oss och vad dem är villiga vid just det tillfället att betala, som är en så stor del av beslutet. Udinese kom in, i Mathias fall, sent. Två dagar innan fönstret stängde.
Något som exempelvis Stefan Andreasson i Elfsborg har påpekat är hur utländska klubbar agerar under övergångsperioderna. Engelska klubbar som har ringt upp för att lägga bud på en spelare en timme innan transferfönstret stänger, det är ju en kulturell apparat från land till land. Hur ser du på dessa perioder och hur du måste agera som sportchef?
- De här fönsterna som det görs affärer i, dom är ju väldigt speciella. Och vi har en stor nackdel under sommaren, samtidigt som det vänds till en lite mindre men dock, fördel under vinterfönstret. Då har vi tolv veckor istället för fyra.
- Men om vi sen adderar att de här fyra veckorna har reglerats bakåt i tiden med hjälp av bl.a. Stefan Andreasson, och då emot min egen och (HIF:s sportchef) Jesper Janssons vilja, så gör det allting ännu svårare.
- Det är frustrerande, vi är tvungna till att fatta ett beslut som med Guillermo Molins. Där var vi tvungna att fatta ett beslut innan vi varken visste vad vi fick hem om vi skulle göra en affär, vad vi fick för några pengar för affären eller vem det var som skulle försvinna från vår egen trupp.
- I det läget trodde vi att det var högst sannolikt att Jiloan skulle försvinna, men det blev Tokelo då istället. Utifrån det måste jag, eller vi i ledningen, fatta ett beslut om vi skulle gardera för Hamad, för Tokelo eller för någon annan. Vi ville inte stå med svansen mellan benen när vi gick in i slutet av augusti.
- Och då blir det väldigt svårt att tillmötesgå förslag och bud när vi själva inte har någon möjlighet att gardera, men sen så ligger det givetvis något i den andra vågskålen.
- Det är de svåra när du har en spelare vars dröm kan gå i uppfyllelse, som med Ranégie där Udinese kommer med ett 5-årsavtal framför näsan på honom och hans framtid liksom är spikad. Att då se honom in i ögonen och säga, ”tyvärr Mathias, tajmingen är inte rätt. Vi får säga nej till detta”. Om vi hade gjort det så tror jag vi hade sett en Mathias på hösten som hade gett fan i det. Han hade inte varit glad.
Ser du som sportchef hellre att Allsvenskan spelar höst/vår? Diskuteras det ofta mellan sportcheferna i Sverige?
- Absolut, så är det. Sen finns det ju olika åsikter där också men diskussionen… Den förs. De klubbar som har ambitioner i Europa tror jag, oavkortat, är för en ändring. Jag tror att SEF (Svensk Elit Fotboll) också, är åtminstone så långt komna att de är beredda att göra en ny utredning. Det finns numera även en tydlig strategi i SEF att göra Allsvenskan till Nordens bästa liga, NBL 2017 som de kallar det.
- I den finns också en tanke att man vill förbättra rankningen för de svenska klubblagen, för den står inte i harmoni med svensk landslagsrankning och där har det blivit ojämnt. Och på det så bör man göra vissa ändringar och där kan ett förändrat spelschema vara ett av dem. En annan är att förändra bidragen och TV-pengarna. Att man har en spetsigare fördelning där.
- Syns man mer i TV-rutan, har man en väldigt bra ungdomssida eller är man i toppen av Allsvenskan ska fördelningen vara större. Jag upplever det som att man får lika mycket pengar om man slutar etta, femma eller sjua i ligan. Det gynnar inte lagen som har ambitioner att nå långt i Europa.
Pågick samtalen mellan er och Guillermo Molins långt innan början av sommaren eller hur sköttes kontakten?
- Både ja och nej. Vi försöker att hålla kontakten med våra proffs där ute. Dom brukar också vara villiga att komma till oss på sommaren när de har sin semester. Allt från en vecka till åtta veckor, de är välkomna ner här.
- Kommer de hit så blir det så naturligt att man pratar om situationen i klubben, och i somras fick vid en god känsla om att Guillermo var missnöjd där han var. Han, precis som många andra slutar inte att följa Malmö FF och vi kände att det fanns ett intresse ganska snabbt från hans sida. Och därifrån intensifierades allting.
Din bakgrund inom bankväsendet, vad har det gett dig som sportchef?
- Det har nog gett mig ledarskap. Att vara i näringslivet i 17 år som jag var, varav de sista tolv åren i en form av ledare i banken för en hel enhet… I den lärde jag mig mycket. Sen att följa en budget, som vi gjort med Per Nilsson (VD) i spetsen, och hur viktigt det är att få ihop verksamheten som helhet är väl en annan aspekt. Kanske även den professionaliteten från näringslivet, i att jobba efter mål och strukturer. Och om man sen kan föra in det i idrotten, sen kan man ju inte alltid det…
- Idrotten är inte känd för det heller. Idrotten är som supporterskapet, mer känslofylld än rationell. Sen har jag aldrig riktigt lämnat fotbollen. Jag hade ett nätverk, när jag agerade i spelarföreningen under 15 år och var ganska nära fotbollens frågor. Jag var med i den, numera så ofta bespottade disciplinnämnden haha, där jag var spelarrepresentant och försökte lägga en spelarvy på ett rött kort och sådana frågor.
Har dina tre säsonger som sportchef förändrat dig som person även privat?
- Det har det nog gjort. Privat har det förändrat mig, om det är tillfälligt eller konstant… det låter jag vara osagt.
- Om man går från att vara bankman till att leda stadens största klubb så vet man att vad man än säger, vad man än gör eller var man än syns så uppmärksammas det. Där måste man vara försiktigare än i mitt tidigare liv och det påverkar ju vardagslivet.
Har du svårt att slappna av?
- Det är väl någonting man lär sig. Jag hade pressen på mig tidigare också med min roll inom näringslivet även om man kanske inte vandrar hem på samma sätt med det som man gör nu.
- Efter tre år så har jag lärt mig att stänga av. Att inte svara i telefonen klockan nio på kvällen, du måste ha tid för dina närmaste och käraste. Inte tänka på nästa värvning till Malmö FF.
Hur skulle du beskriva Rikard Norling?
- Ja, hur ska man beskriva Rikard?
- Givetvis en väldigt passionerad fotbollstränare, en god människokännare. Otroligt skicklig på att ta sina spelare till sig och bry sig om sina spelare. Det tycker jag är hans största tillgång både som tränare och som människa. Där har han också ett stort förtroende i spelargruppen tillsammans med en väldigt skicklig grupp av ledare omkring sig.
- En väldigt fin sammansättning mellan Daniel (Andersson), Jonnie (Fedel) som har sin personlighet som målvaktstränare och med det italienska blodet som svallar, kanske lite för mycket ibland. Där är Greger (Andrijevski) som är oerhört omedelbar som man får ärliga och raka svar ifrån, Sverker (Fryklund) som mental coach och som tänker utifrån de rätta banorna hela tiden och skapar vinnarskallar hos spelarna. Till Simon (Holyhead) då som är väldigt noggrann och planerande i förberedelserna.
- Det är en väldigt bra kombination. Sen ska vi försöka lyfta vissa saker och skruva till vissa saker för att förbättra oss ännu mer.
Kontinuitet är ofta ett nyckelord…
- Det är ju ständigt en diskussion, i alla klubbar. I pressen också.
- När man pratar Elfsborg nu och när man pratar om folk som säger, ”nu måste dom agera”, om en styrelse som sitter där och kanske tänker kontinuitet men som hela tiden får den här pressen på sig. Genom banderoller, körer, tidningar och svarta rubriker till ”vafan gör dom ingenting, dom ser väl att inget funkar”, till att tro på kontinuiteten och det man gör.
- Man måste kunna göra en nykter analys av situationen och det tror jag inte alla klubbar klarar. Det vet jag inte om vi klarar av heller, det är inte det jag säger, men det viktiga i att se på verksamheten och se bristerna och se förbättringspotentialen.
Hur länge känner du att du skulle klara av att vara sportchef i Malmö FF, finns det en målsättning att vara det i en annan klubb?
- Jag känner inte att jag har den målsättningen. AIK:s sportchef (Jens T Andersson) testade ju under en kort period. Jag tror det är otroligt svårt, till skillnad från en spelare som går in på en plan som ser ungefär likadan ut.
- Jag tror det är svårt att komma till en annan kultur med den kunskapen man har om svensk fotboll men inte någon annanstans och sätta sig på en annan stol i en annan klubb.
- Personligen är jag också för Malmö FF så kär för att känna att jag skulle orka lägga ner timmarna och energin jag gör och med den passionen i en annan klubb än Malmö FF. Jag känner någonstans att jag inte skulle göra det jobbet så bra som jag kan göra här.
Och tiden i Malmö FF…
- Det har att göra med framgångar och hur bra vi lyckas tillsammans såklart, som hela tiden ger energi.
- Lyckas man inte så förlorar man energi. Man tvivlar. Än så länge känner jag mig oerhört motiverad och det som hägrar nu… att försöka ta en dubbel och med lite tur och stor skicklighet kunna gå ut i ett gruppspel i Champions League som första klubb på länge…
Hur stort hade det varit för dig personligen?
- Det hade varit jättestort. Inte för mig, för klubben hade det varit enormt.
- För mig personligen spelar det mycket mindre roll, för det är Malmö FF och Malmö FF:s framgång som är det viktigaste. Sen hade det varit kul att vara en del av det, jag ska inte ljuga. Att vara första klubb på länge och den ekonomi som följer med… det hade varit fantastiskt.
