Intervju med Håkan Mild Del 1 – En blåvit epok går i graven & Säsong 2011
IFK Göteborg slutar på en sjunde plats i Allsvenskan! IFK Göteborg åker ut ur Svenska Cupen innan ens final nås! IFK Göteborg står för andra året i rad utan en plats i kommande säsongs Europaspel! IFK Göteborg har haft en superb gräsmatta. Hela året. Inte ens det kan vi skylla på!
Ovanstående rader postades på min blogg direkt efter slutsignal mot Norrköping, söndag 23 oktober 2011. Matchen markerade slutet på en säsong fylld av motgång och besvikelse. Den andra säsongen i rad, om vi ska vara sanningsenliga. Det ska vi.
När jag några veckor senare läser upp de fyra raderna för IFK Göteborgs sportchef Håkan Mild, så är det inte längre med sorg i stämman. Inte som när raderna plitades ned. Håkan visar inga direkta tecken på känslor, även om han ler en aning vid den sista raden.
Det är fjärde gången jag träffar Håkan Mild för intervju. Senast vi sågs var innan säsongsstart. Det är som en hel livstid passerat sen dess. På gott och ont.
Under den dryga timme som vi ägnar åt årets säsong, den femåriga tränarepoken STEREO, samt framtid 2012, passerar hela Håkan Milds känsloregister revy. Vi sitter i det provisoriska pressrum/fikarum/barack som under större delen av året varit en del av det lika provisoriska Kamratgården. Den del av ”gamla” Kamratgården som kort och gott fått namnet ”Sporten”.
Håkan är som alltid fullt koncentrerad på uppgiften. Han är snabb i tanken, analyserar och diskuterar omkring det mesta, men han visar den här gången mer än så. Han använder kraftfulla gester, höjer rösten, sänker rösten, visar missnöje, envishet och stolthet. Han ser mellan varven märkbart tagen ut, ibland rent av lite sorgsen, för att längre fram under intervjun skratta hejdlöst, fullständigt strunta i utsatt tid och gång efter annan tala sig varm om både det och det andra...
Om någon mot förmodan fått för sig att Håkan har gett upp och är beredd att stämpla ut. Glöm det illa kvickt.
IFK Göteborgs sportchef är mer laddad än någonsin. Självkritisk. Fylld av vinnarmentalitet. Med krav på ansvar från allt och alla – inte minst när kommer till honom själv. Allt är där!
Men låt oss starta i en helt annan ände. Dags för första delen av Purgatory 2011.
Hur går bygget med nya Kamratgården?
Det går jättebra.
Är du där varje dag?
Nej, det är jag inte, men jag är där ofta. Det kommer att bli en ”boost”.
När är det inflyttning?
Besiktningen är i december och förhoppningsvis flyttar ”sporten” in 1 januari.
Vad vet du om ”Sebban”. Vad gör han just nu?
Jag tror han är i Sverige nu, men han åker nog till Italien om en månad. Jag är inte riktigt hundra faktiskt. Sen tror jag att han kommer att vara i Italien hädanefter. Det är nog bra för honom att åka dit och sen vara där på plats. Att få vara med laget och få komma in i allt ordentligt. Det är en viktig bit.
Jag tänker inte gå in på PF under den här intervjun, då det sportsliga ska få vara i fokus. Men då många supportrar ändå följer gången i ärendet, vad händer just nu?
Jag vet faktiskt inte. Det är inte heller min fråga att svara på.
En blåvit epok går nu i graven:
Håkan. Har du sagt tack och hej till Jonas, Stefan och Teddy än?
Ja, det har jag. Sen hoppas jag att vi kommer att träffas och ses i framtiden. Alltså, det kommer vi att göra. Det är ju tre väldigt bra killar som jag hoppas vi ska kunna utnyttja kontaktsmässigt med informationsutbyte och så vidare i framtiden. Så även om det är tack och hej från IFK, så är det inte tack och hej i det övriga livet.
Jonas Olsson valde att ”öppna sig” i GP härom dagen. Det har varit en jobbig tid för honom, det är uppenbart. Hur mår du själv just nu?
På något sätt är man inne i det här. Är du i IFK Göteborg och du inte lyckas med de resultat som har satts upp och det inte går som man har tänkt sig, då får man veta det.
Det är väl tjusningen med att vara i en stor klubb också. Det blåser både varma och kalla vindar och det måste du vara medveten om. Om du ska klara av det så måste du någonstans skärma av för att kunna fortsätta jobba och göra det du tror är riktigt, tillsammans med dom som du jobbar med. Inte ta in för mycket känslor…
Alltså, det är just det. Jonas Olsson och du är två gamla kompisar. Ni har spelat ihop länge och så ska ni bara…
Ja, men det där är inte sant. Det är en vald sanning som många har. Jag har spelat ihop med Jonas, vi är jättebra kompisar, det är inget snack om det, men vi har inte umgåtts på, jag vet inte hur många år.
Den biten blir inte jobbig för dig, menar du?
Nej, den biten är inte drastisk på något sätt. Det är väl snarare så att nu kan jag umgås på ett annat sätt. Däremot har jag största respekt och de är bra vänner, men därifrån till att det låter som att man umgås på helgerna. Så har det aldrig varit.
Efter den sista matchen mot Norrköping gick tränarna runt och tackade publiken. Det var inte mycket till avsked, med tanke på hur mycket de gett klubben under de fem år som gått sen dom tillträde som tränare för IFK Göteborgs A-lag. Vi talar om ett flertal titlar, krönt av ett hett efterlängtat och SM-guld 2007. Är det ändå inte lite sorgligt hur allt slutar?
Ja, så kan man ju se det (Håkans mobiltelefon, som brummar oavbrutet, stängs nu av för gott). Samtidigt är det något annat som börjar och är du i den här världen så är du här (Håkan måttar händerna mot bordskivan). Det var det första vi pratade om när Stefan, Jonas och Teddy blev tränare. Att bara så att vi vet. Vi kommer inte att jobba ihop resten av livet. Så är det. Jag menar… jag vet inte hur många spelare som jag har spelat med. Det tar ju inte bort att vissa får du en jäkla bra gemenskap med, som du tar med dig hela livet. Annars inom idrotten så flyttar du ju framåt. Alltså, det här glömmer vi inte. Vi har varit med om jättebra år. Liksom vänskapen som finns. För mig är det inte och det tror jag inte det är för dom heller. Om ett tag är det inte så jäkla dramatiskt. När man är inne i det är det tråkigt och det är känslomässigt. Men när man väl är där, då går man vidare. Bara att ha varit fem år i en förening på elitnivå. Se dig om i Europa, så får du se. Bara det är bra gjort.
Något som det inte hörts ett ord om är hur Jonas, Stefan och Teddy tackats av internt. Vad hände efter er sista match tillsammans egentligen?
Vi tackade av dom efter matchen. Vi hade även en fest härom veckan, för både tränare och spelare som inte ska vara kvar i klubben. Då kunde inte Teddy och Jonas vara med. Jag har själv varit ute och tackat av tränarna. Däremot har det inte varit något med fans eller så. Men det är väl egentligen er sak. Att också vilja tacka av, kan jag tycka.
Det är intressant att du säger det, även om jag upplever det kluvet. Dels vill man glömma och gå vidare, samtidigt som det kommer ifatt oss, åtminstone är det så för egen del, att de har gjort väldigt mycket för klubben. Jag tror de flesta är medvetna om det.
Jag kan bara säga en sak. Jonas, Stefan och Teddy är grymma tävlingsmänniskor. Jag tror att de är nöjda. Från IFK Göteborgs sida har det varit en jäkla kul resa och det är jag fullständigt övertygad om att de också tycker. Samtidigt är de ganska unga i ledaryrket.
Där IFK även bidragit i form av utbildning…
Absolut. IFK har erbjudit utbildning, men de har också gått utbildningar vid sidan om tränaryrket, så jag kan inte tänka mig annat än att det har gett dom mycket.
Det här är slutet på en epok som för alltid kommer att markera en mycket speciell period i Blåvitts historia. Hur kommer du att minnas de här åren?
(Paus) Jag kommer att minnas den här perioden som väldigt positiv. 2007 var fantastiskt. 2008 vann vi Cupen. 2009 var vi så jävla nära. Grymt frustrerande. Tvåa betyder ju ingenting. Även om vi under året gjorde ett bra resultat. 2010 och 2011 kommer vi bägge åren sjua. De är grymt jobbiga år, så sätt. 2009 var också jobbigt. Det är två förluster liksom. Samtidigt… Ser man på hela säsongen så är det en oerhörd styrka i laget. På ledarsidan. Att komma så pass bra. Men för mig, på gott och ont, liksom för dom. Det är vinna som betyder något. Det är därför man håller på. Annars kan man lika väl lägga av.
Säsong 2011:
När du och jag senast sågs för intervju stod IFK Göteborg inför en helt ny säsong. Förhoppningar och återvunnen kraft var utmärkande drag, efter en till stor del misslyckad säsong. Du talade om en ”topp fyra-placering” och ett klart sikte på europaspel. Dessutom fanns det vid tiden för säsongsstart ett lag och en ledning fylld av revanschlusta. Om du då hade vetat hur den här säsongen skulle utveckla sig och sluta, vad hade du gjort då?
En superhypotetisk fråga, som blir meningslös att svara på. Hade man vetat hur framtiden skulle se ut, så hade nog både du och jag gjort helt andra val. Men nu är det inte så. Nu får man göra ett jobb och utifrån det får man ta beslut… (Det knackar på dörren och in kliver Gustav Hessfelt, koordinator för IFK Göteborg, med kaffe!!! Ett ”vältimat” avbräck, kan tyckas.) … Alltså, jag var helt övertygad om att vi skulle göra en riktigt bra säsong. Vi börjar rätt ok mot Örebro och får en man utvisad. Nästa match är mot Häcken.Vi kunde haft 3-0 i halvlek. Mot AIK borta var vi riktigt dåliga. Sen mot Helsingborg. En riktigt bra match… Alltså, vi börjar ju säsongen, resultatmässigt, oerhört tufft. Efter säsong 2010… Ja…
13-6-11. Vad är det för en sifferkombination?
Det måste vara 13 vinster, 6 oavgjorda och 11 förluster.
Så är det. Vad säger du?
Det är inte tillräckligt bra. Vi vill vinna fler matcher naturligtvis, men vi förlorar för mycket.
Alltså, du minns säkert tidigare snack om att få ned snittet på antal oavgjorda matcher och göra om en del oavgjorda resultat till vinstmatcher. Den biten känns väl ändå rätt hanterbar i år.
Nja, hanterbar vet jag inte. Alltså, du kan förlora max fem matcher. Så är det.
Håkan, jag tänkte att vi skulle ge oss på en utvärdering och analys av säsongen 2011. Först ut - Har klubben genomfört en egen analys av säsongen?
I det här fallet är det en utvärdering som kanske kommer att bli lite annorlunda. Det är inte samma ledning. Den utvärderingen blir det andra som gör. Det är en sak om du och jag gör ett jobb och så ska vi utvärdera vår egen insats, men i det här fallet blir det en utvärdering tillsammans med nya människor. Det som dom ska göra är att ta med sig det som varit bra och det som har varit lite sämre. Den diskussionen har funnits och den kommer jag att fortsätta med.
Och vad görs nu?
Vi har redan börjat. Vi har haft möten med ledare och vi kommer att ha nya möten. Frågan är ju hur mycket man ska gå in och älta någonting som varit. Vad leder det till? Det leder väl egentligen inte till något direkt positivt. Däremot ska man ta med sig vissa bitar, för att göra något bättre. Speciellt när det kommer en ny ledning. Men när man är mitt i det, då är det en annan femma.
Om vi tar det från början Håkan. Om jag säger matchomgång 1-4, vad säger du då?
Den är tung, för vi spelar ändå rätt bra. Vi gör för mycket ödesdigra misstag, så vi förlorar matcher.
Vilka misstag är det du syftar på?
Klassiska misstag Vi tappar boll på fel ställe. Vi är inte tillräckligt aggressiva i vårt försvarsspel, vilket leder till att vi skapar en målchans till motståndarna. Vi ger bort en frispark i ett dumt läge, där man kanske skulle ha gjort något annat. Med mera. Sånt som vi inte har råd med i såna lägen. Då kanske du får spela lite mer ”safe”. Det fanns en diskussion om på vilket sätt vi skulle spela. Den fanns med spelarna i början. Alltså, när du inte får resultaten fastän du spelar bra, så kanske du behöver ändra något. Det handlar om tryggheten i gruppen också. För i elitidrott – I IFK Göteborg handlar det om att poäng.
Det värsta snitt för IFK Göteborg på över 50 år. Kan du förklara för Blåvitts supportrar vad det var det som egentligen hände?
Det är ju jättesvårt alltså. Jag kan inte heller svara för någon annan ledare och spelare… Men jag kan försöka sätta mig in i det. Du har en säsong bakom dig som inte är så positiv. Det finns en otrygghet någonstans. Du vet att det finns en förväntan utifrån. Du ska klara av att hantera det. Börja första matchen med en utvisning. Man vet att man ska klara av det, med det är unga pojkar och även om vi är lite äldre så ska man klara av att hantera sina känslor och vara stark. Sen ska man göra den där prestationen och insatsen igen. Man gör ju alltid bäst ifrån sig när man ”bara kör”. När du istället går in och ska börja fundera, då tar det lite längre tid, du blir lite osäker, du förlorar lite energi. Det är lite komplext när väl de där situationerna händer.
Du talar om otrygghet. Vad bestod den otryggheten av?
Man är rädd att förlora. Det tror jag är en del. Det är en del som man måste jobba med. Det är lite speciellt i de större föreningarna. I en mindre klubb, det är en sak. Men får du stryk i IFK Göteborg… Det finns ett massmedialt perspektiv, det finns ett supporterperspektiv, ett partnerperspektiv… Bloggar, insändare och allt som finns lätt tillgängligt för alla idag… Du behöver ha lite skinn på näsan. Sen när det går bra däremot, då är det tvärtom.
När jag träffade Ragnar Sigurdsson i somras sa han att allting rasade när ”Bengan” försvann. Som när guldet förlorades 2009. Han menade att det hade behövts någon som hade bett spelarna dra åt helvete i den matchens andra halvlek.
Han kunde ha gjort det. Eller?
Ja, idag kanske.
Det kunde han väl ha gjort 2009 också?
Ha ha.
Jo, men så är det i elitidrott. Vad är just ditt ansvar?
Så… när det blir så här. Vem är det som har ansvaret?
Den som har störst ansvar är jag. Man får försöka se till att man har en trygghet i det här. Om det är att vi ska ha äldre spelare… ja, då får vi ju jobba med det.
Jag minns matchen borta mot AIK. Vi var många supportrar samlade på biljardpalatset i Göteborg. När det blev 2-0 till Gnaget, då utbröt slagsmål och tumult bland blåvita supportrar. Det var på alla sätt en fruktansvärt jobbig kväll. Hur gick dina tankar efter slutsignal?
Det var nog lite speciellt. Tre matcher och vi har inte fått något resultat. Min uppgift i det här var att se till att stötta och pusha och försöka att behålla ett lugn. Det gäller att avdramatisera på något sätt, för det är ju väldigt stort. Slagsmål på Biljardpalatset. Ja, då kan du bara tänka dig våra spelare. Det trycket som är. Det är tufft.
Direkt efter matchslut basunerades Jonas Olssons väntade avgång ut i media. Jonas själv var märkbart skakad av situationen. Men från dig hördes inte mycket. Hur hanterade du som sportchef situationen?
Vi hade jättemycket samtal om hur vi skulle gå vidare. Det var en tuff period, men samtidigt var det väldigt lugnt och sansat. Adekvat på något sätt. Vi hade samtal hela tiden. Speciellt för att stötta Jonas. Visa att han ska fortsätta att leda gruppen. Sen kommer det en match till då vi slår Kalmar. Då blir det en typ av vändning. Sen vinner vi mot Malmö och plötsligt finns det en kraft i laget.
Just det. Efter den matchen vände det, åtminstone för ett tag. Ni fick lite andrum. Spelare och tränare verkade sluta upp tillsammans. Var vändningen en effekt av att ni bokstavligen var "nere på botten och vände", eller berodde det på andra faktorer?
Lite så är det ju. Nånstans kommer man till ett läge när (Håkan måttar återigen med sina händer mot bordsytan)… Kom ni bara. Nu jävlar. Alltså, vi ligger sist, vi har förlorat fyra matcher. Det kan inte bli värre. Det gäller att hitta den där drivkraften i spelet. Att inte lägga energi på det jag inte kan påverka.
För alla utom för Joel Allansson?
Hehe. Nej, men han…
Alltså, jag ser honom springa omkring där ute på plan, som om det som pågår inte händer på riktigt. Många gånger ser det ut som han är någon helt annanstans. Riktigt kontrastfyllt, måste jag säga.
Joel är 19 år och han har gjort det jättebra. Han kommer också att komma i den situationen , där kravet på honom kommer att vara större. Både från ledare och supportrar. Han kommer att komma dit och då gäller det att vara förberedd.
Även om mål producerades, så släpptes det in ännu fler. Ett målsnitt som för första gången på många år istället visade sig vara det omvända. Blåvitt var plötsligt ett av de lag i serien som släppt in flest mål. Det innan ens en tredjedel av säsongen genomförts. En fullständig omöjlighet för ett lag som vanligtvis står för ett stabilt försvar, inkluderat toppmålvakt. Hur resonerade ni vid tidpunkten?
Alltså, Vi har ett för dåligt försvarsspel. Det är ingen diskussion om det. Vi släpper in för mycket mål. Sen när man hamnar i den typen av situation, då handlar det om att ta poäng. Sen hur du tar poäng, det kan man diskutera. När man ligger där nere, då är det jävligt svårt att vända. IFK har varit där tidigare. Som år 2002. Den biten är skitsvår att vända. Det mentala är också skitsvårt att vända. Med tanke på det så har ändå killarna gjort det bra. Att de vänder och kommer till en viss nivå. Vi har haft läge hela tiden. Vinner vi bara den matchen så är vi med igen. Men vi förlorar. Vi har inte haft den styrkan. Försvarsspelet blev efter tid bättre, dock inte tillräckligt bra. Då snackar jag inte om backlinjen, utan jag ser till det stora hela. Du vinner inte Allsvenskan om du inte har ett kompakt och starkt försvarsspel. Tittar man på de lagen som är högst upp så är de jäkligt kompakta. De spelar en ganska enkel men vägvinnande fotboll. De spelar ett 4-4-2 spel. Jag vet inte om det går att spela så i Europa, men det är en större fråga. Först och främst får man se till att vinna i Allsvenskan innan man börjar snacka om Europa.
Del 2 av intervjun med Håkan Mild "Säsong 2011 & Sikte på framtiden" kommer att publiceras här på Alltid Blåvitt under nästa vecka.
