Intervju med Henrik Rydström: "Blåvitt kan bli hur bra som helst"
På söndag spelar IFK Göteborg på Guldfågeln mot Kalmar. Alltid Blåvitt passade på att ta ett snack med ängeln och Kalmarprofilen Henrik Rydström.
Hej Henrik! Jag har för mig att du sade i en intervju för ett par år sedan att du växte upp som ängel. På en del fotbollsträningar som liten hade du bland annat en Blåvittmössa på. Stämmer detta och i så fall, hur kom det sig att du blev en ängel och hur aktivt följde du laget? Har du kvar känslor för IFK Göteborg?
Jag var inte den enda killen som i slutet av 1980-talet älskade Blåvitt. Torbjörn Nilsson var en idol. Men framför allt Lennart Nilsson. Jag och farsan åkte från Listerby till Växjö för att se Blåvitt möta Öster, det var kanske 1987 eller 1988, och Lennart Nilsson och hans mustasch gjorde hattrick.
Mina känslor för Blåvitt frodades mest på håll, på den tiden sändes inga allsvenska matcher och hade man tur dök det upp ngt sammandrag från helgens omgång i Sportnytt. Och det blev inte så många livematcher.
Men jag var och kollade - stod i Blåvitts klack - när IFK Göteborg mötte PSV Eindhoven i Champions League i Holland, hösten 1992. Liksom när de mötte Milan på Nya Ullevi, kan det varit 1993?
När jag sedan kom till Kalmar FF och gjorde min första träning med A-laget hade jag på mig en Blåvitt-mössa. För mig var det två skilda världar; Kalmar FF och IFK Göteborg. Då var ju KFF i Söderettan och IFK Göteborg mötte Milan och Manchester United.
Sedan 1999 har det varit svårt att hysa samma känslor för Blåvitt. Då började vi möta dem i Allsvenskan. Och allt som oftast fick vi däng.
Kalmar FF – IFK Göteborg måste vara en av de matcher som spelats flest gånger de senaste fem åren i Sverige. En hel del matcher i Svenska Cupen, bland annat två finaler har vi ju spelat på Fredriksskans. Vad tycker du om matcherna mellan lagen har varit och är det något speciellt med dem?
2007-2009 fanns det en enorm hetta i de här matcherna. Jag uttalade mig om att det var vi och Blåvitt som dominerade svensk klubblagsfotboll. Vilket retade de andra "storlagen". Och retade Blåvitt. För Blåvitt ville inte förknippas med oss. Vi var ju kusinerna från landet, de tog det som en skymf att vi jämförde oss med Blåvitt. Fast det struntade vi i. 2007 vann Blåvitt Allsvenskan, vi vann cupen (finalvinst mot Blåvitt), 2008 vann vi Allsvenskan, Blåvitt vann cupen (finalvinst mot oss) och 2008 vann Blåvitt Supercupfinalen (mot oss) och året efter vann vi densamma (mot Blåvitt). Det är tämligen enastående att två lag dominerar på det sättet.
Det är klart att rivaliteten byggdes upp successivt. Och så hade Blåvitt enormt tjuriga spelare på den tiden, det tjafsades och gnabbades och till det spelade både vi och Blåvitt på snarlika sätt; fysiskt, aggressivt och rakt.
För oss var det ofta svåra matcher. Blåvitt var nästan alltid snäppet bättre än oss på de där avgörande momenten. Och så fanns den där Jonas Wallerstedt. Som sparade alla sina mål till mötena med oss.
Ni åkte ju ut i tredje kvalomgången i Europa League mot Young Boys, trots vinst hemma på Guldfågeln. Det är bara Allsvenskan kvar i år och ni ligger för närvarande på en trettonde plats, tio poäng upp till en Europaplats. Ser ni detta som ett realistiskt mål eller försöker ni bara ta tillräckligt med poäng för att slippa hamna i bottenstriden?
Det var en bitter sorti ur EL. Vi gjorde en riktigt bra insats på GFA och slog Young Boys med 1-0. Men vi borde nog vunnit med åtminstone 2-0, sett till chanserna. Nu blev det alltså "bara" 1-0 och i Schweiz gjorde vi en svag andrahalvlek och det blev avgörande.
Nu handlar det för vår del att göra bra ifrån oss i Allsvenskan. Först och främst säkra nytt kontrakt och sedan skapa stabilitet. Vår säsong har varit svajig. För svajig.
Ifall du nu skulle vara expert och bedöma IFK Göteborgs säsong efter två årstider – hur skulle du sammanfatta det då? Vad tycker du om exempelvis satsningen som genomfördes i vintras, hur resultatet har blivit och om Mikael Stahre?
Jag tycker att det är en bra satsning. Bra för intresset för Allsvenskan. Sedan kan man alltid vrida och vända på det. Innan var Blåvitt känt för att satsa på yngre, plötsligt får många av de yngre inte längre spela när "stjärnorna" ska spela. När du har en uttalad unga-ska-spela-filosofi har folk automatiskt mer tålamod med uteblivna resultat. När du värvar stjärnor blir det annorlunda och det har IFK Göteborg fått känna på. Att människor sedan ofta är okunniga och tror att nya spelare ska finna varandra DIREKT är ju egentligen ingen nyhet.
På sikt tror jag Blåvitt kan bli hur bra som helst. Och bitvis har de spelat väldigt bra även i år.
Men hittills har väl deras säsong varit som en höststorm.
Det var ju ganska känt att du och Wernbloom trash-talkade mest i hela Allsvenskan och ni gillade att psyka varandra under matcherna. Vem i dagens Blåvitt har tagit Wernblooms roll tycker du? Vem är jobbigaste att höra på under matcher?
Stefan Selakovic har alltid varit Mister Trashtalk. I övrigt är det trevliga pojkar i Blåvitt numera. Vilket jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till.
Vi tackar den alltid så sympatiske Henrik Rydström för intervjun. Kalmar FF - IFK Göteborg börjar 17.30 på söndag.
