Intervju med Jacob Widell Zetterström: ”Just nu befinner jag mig i världens finaste förening”
Jacob Widell Zetterström var inför årets säsong sedd som tredjemålvakt i truppen, men efter Vasyutins skada så har det inte blivit Vaiho som tagit platsen mellan stolparna utan det är istället unge Widell Zetterström som välförtjänt tagit platsen. Vägen dit har varit lång. Efter två hjärnskakningar på kort tid så tvingades han till att ta en lång paus från fotbollen. Forum 1891 ringde upp Jacob för att tala om allt från fotbollen och hjärnskakningarna till litteraturintresset.
Ditt första derby blev tyvärr allt annat än en rolig upplevelse för dig eller alla djurgårdare, vad säger du själv om matchen och din egen insats?
- Det blev inte riktigt vad man hade hoppats på, vilket är synd för att jag tycker vi sliter på rätt bra i första halvlek. Sen så blir det som det blir i andra halvlek. Det går heller inte riktigt att komma ifrån att jag inte är nöjd med min egen insats, även om jag gör några bra saker så känner jag att det andra målet är något jag ska ta. Så det är väldigt tråkigt och vi får titta på vad man skulle ha gjort annorlunda och lära sig från det men det gäller att inte grotta ner sig mentalt över den matchen. Det är 16 matcher kvar och spelar vi som vi gjort tidigare under säsongen och inte börjar tvivla på vilka vi är och vad vi kan göra så kommer det gå ganska bra förhoppningsvis.
Du fick göra din allsvenska debut utan publik men har efter sommaruppehållet fått spela dina första matcher med publik, hur har du upplevt skillnaden?
- Det är klart att det är en skillnad, dels så försvåras grundläggande saker som kommunikationen ute på planen, helt plötsligt så måste man ta i med allt man har för att kunna höras. Upplevelsemässigt är det något helt otroligt att ha publik på matchen. Det känns som att man blir några centimeter längre när man går ut till dånande supportrar, så det är bara väldigt roligt verkligen.
Du har haft en stark säsong, sedan du kom in i laget mot Göteborg har laget bara förlorat en match. Vad säger du själv om din säsong hittills?
- Det har känts väldigt bra och väldigt skönt att få en sådan start personligen, även om man inte ska peka på en enstaka person och säga att ”det är på grund av honom som det går bra”. Det är laginsatser som har gjort att vi har fått resultat och gjort de insatser som vi gjort.
Du har hållit nollan i fyra av sju matcher. Förutom de fyra insläppta målen mot AIK så var det dessförinnan endast två insläppta på sex matcher. Vad är nyckeln tror du till att ni håller så många nollor?
- Nyckeln är att alla på planen kämpar och gör jobbet defensivt, allt från presspelet högt upp i plan till att en mittback nickar undan en viktig boll. Alla har individuella uppgifter man ska genomföra för att vi kollektivt ska kunna försvara eget mål och i den andra änden även dunka in lite bollar. Det har funkat bra för att alla tar sitt ansvar och gör jobbet helt enkelt.
Det är ett smärre mirakel att du ens kan spela fotboll med tanke på att du för lite mer än två år sedan hade stora problem i vardagen efter två hjärnskakningar på kort tid. Jag tror att gemene man som inte har haft hjärnskakningar inte riktigt förstår omfattningen av problem som hjärnskakningar ställer till med i vardagen, kan du berätta lite om hur hjärnskakningarna påverkade dig i vardagen? Förutom att du inte kunde spela fotboll, hur påverkade det ditt liv?
- Först och främst ska det sägas att alla hjärnskakningar ger olika utslag, ibland kan det vara någon som kommer tillbaka efter endast någon vecka och så finns det folk som får kämpa längre än vad jag gjorde. Men för min del kämpade jag mest med trötthet. Jag var trött konstant, det kändes som man var på 70 % hela tiden. Tröttheten kantades av huvudvärk och yrsel. Tröttheten kunde ju komma så himla enkelt, det räckte med att sitta på en buss där det var lite väl högljutt och helt plötsligt så kände man sig totalt utmattad. Vid något tillfälle när jag hade kommit relativt långt i min rehabprocess så satt jag och kollade på en match på plats på Tele2 och behövde gå tidigare. Anspänningen, ljudnivån och allt runt omkring gjorde det helt omöjligt för mig att kunna vara på plats, och då stod jag inte ens i klacken utan var på platserna precis ovanför bänken. Det var lite sådant att det spelade ingen roll vad man gjorde utan man behövde alltid vara redo på att det kunde komma en plötslig trötthet, huvudvärk och yrsel. Det i sin tur tar ganska hårt på det mentala, det blir svårt att hålla gott mod när man känner att man inte kan göra det mest basala i livet utan att riskera att bli helt utmattad. Så det blev en ganska kraftig dos av både fysiska och psykiska problem som man var tvungen att hantera.
När kände du att det började bli bättre?
- Våren 2020 så kände jag att jag kunde börja göra lite enkla saker utan att bli trött och få huvudvärk. Det blev lite av en trappa, att man gjorde något nytt, klarade jag den aktiviteten kunde jag pusha mig själv lite hårdare tills kroppen sa ifrån. Men det var under våren 2020 som jag började känna att jag mådde tillräckligt bra för att kunna leva livet normalt. Jag började jobba på en skola och det är ju inte alltid den mest tysta miljön men det kunde jag hantera också vilket var ett tecken på att man var på god väg.
Finns det några människor som du vill tacka extra för stödet under den tuffa tiden?
- Ja, framför allt min familj som hela tiden var där och stöttade samt hjälpte mig när jag inte kunde göra saker som jag ska kunna göra. Men självklart så vill jag tacka alla i Djurgården. Ledare, spelare och supportrar pushade mig hela tiden för att få mig att må bättre. Det fanns aldrig något krav på att jag måste komma tillbaka och spela fotboll utan de kollade alltid hur jag mådde, hur livet går och sådant. Nikos (målvaktstränaren) hörde av sig åtminstone en gång i veckan och frågade hur jag mådde och vi kunde prata om i princip allt förutom fotboll. Det gäller ju egentligen alla i klubben men det visade mig att de inte bara bryr sig om mig fotbollsmässigt utan att de bryr sig om mig som person. Det var väldigt fint och betydde mycket för mig. Även naprapaterna i klubben och fysioterapeuter som hjälpte mig igenom hela rehabprocessen. Det är en ganska lång lista som man känner ganska kraftig tacksamhet gentemot. Det fanns ju också supportrar som hörde av sig bara för att fråga hur jag mådde och önskade lycka till alldeles oavsett var jag skulle ta vägen och även det värmde.
Du är inte som den stereotypiske fotbollsspelaren på det sättet att dina intressen utanför fotbollen går emot en del fördomar kring fotbollsspelare och då syftar jag främst på litteraturintresset och läkarstudierna. När började intresset för att studera till läkare? Varför?
- 2020 började jag tänka, eftersom jag inte trodde att jag skulle spela fotboll igen, att nu behöver jag något att åta mig. Läkare är något jag tänkt på ganska mycket i mina dagar, för att det finns ganska många i släkten som är/varit läkare och de har alltid varit en inspirationskälla på så sätt. Jag kände att det var något som skulle kunna passa mig ganska bra och då föll valet helt enkelt på det. Men så blev det ju så att jag sakta men säkert började ta mig tillbaka till fotbollen så nu ligger det främsta fokuset där. Det är lite osäkert hur det blir med studierna, men jag kommer nog att ta ett steg tillbaka och så får vi se hur jag går vidare där. Jag vill kunna göra det mesta av studierna och då får vi se om det är bättre att göra det vid ett senare skede eller om det är nu. Men ambitioner om studier har jag och om det inte blir nu så blir det förhoppningsvis något jag strävar efter senare.
När började ditt intresse för litteratur? Vad läser du just nu?
- Min mamma har läst konstant under min uppväxt, hon är en gammal journalist så det blev en del läsande redan i yngre dagar. Det är ett väldigt skönt sätt att slappna av och tänka på annat. Speciellt när det blir intensiva dagar nu så kan jag känna att det blir nästan meditativt att sätta sig ner och fokusera på något helt annat. Gällande vad jag läser så plöjde jag en hel del djurböcker i alla dess former när jag var yngre och det var på en nivå att mamma hade svårt att få mig att läsa något annat än bara faktaböcker. På senare tid har hon lyckats med den biten så just nu läser jag lite allt möjligt, det kan vara historisk facklitteratur eller diverse skönlitterära böcker som man slår sig ner med. Det är ganska skönt att ha en balans där, ibland kan det bli lite väl tungt att bara sitta med faktaböcker men med skönlitteratur är det lättare att plöja sidor på ett annat sätt. Jag vill tänka att jag är en person som är intresserad av det mesta och mina läsvanor speglar lite det tycker jag. Jag är ganska nördig av mig och uppskattar att få dyka ner mig i olika ämnen om tillfället ges.
Upplever du att fördomar kring fotbollsspelare stör dig?
- Nej, det är tråkigt att det finns fördomar, men alla spelare har ju intressen. Stereotyper har en tendens av att inte ge en korrekt bild av varje enstaka individ och därför så ska man inte lägga särskilt stor vikt vid det.
Vad har du för mål med fotbollskarriären? Har du en drömliga?
- Det är klart att jag har mål och sådant. Premier League har jag följt sedan jag var liten grabb, så det är väl en dröm. Sen är jag i ett ganska tidigt skede av min karriär så även om det är klart att man ska drömma så gäller det att ha fokus just nu, dels för att kunna uppnå drömmarna, dels för att njuta av situationen man befinner sig i. Då menar jag inte att man ska vara nöjd, men just nu känner jag att jag befinner mig i världens finaste förening och att få gå ner och träna med den tröjan på varje dag är en dröm i sig.
Djurgården är din moderklubb, eller hur? Det finns det ju inte särskilt många i truppen som har.
- Det finns ju en del spelare som kommit hit i ungdomsår men ja, jag kom till Djurgården som 7 – 8-åring. Det var något år på femmannaplaner på grus som jag gjorde på Lidingö men efter det så har jag varit i Djurgården ett bra tag framåt.
Tankar om matchen mot Mjällby på söndag?
- Det ska bli väldigt kul, det blir att komma upp på hästen igen så att säga.
Slutligen så undrar jag om du vill skicka en hälsning till alla djurgårdare?
- Jag vill rikta ett stort tack till alla som stöttar oss hela tiden och gjort det under den period som jag varit här. Det är alltid lika kul att få fina meddelanden oavsett om man spelar fotboll eller är tillfälligt borta ifrån den. Tack för att ni gör klubben till en riktigt fin klubb!
Forum 1891 tackar Jacob för att han tog sig tiden och önskar honom lycka till i matchen mot Mjällby på söndag!
