Intervju med Miran Burgic "Det var en ära att få spela i AIK"
Gnagarforum tog en pratstund med AIK:s tidigare anfallare Miran Burgic om bland annat skadeproblematiken, hans tid i klubben och vem som egentligen var den bästa spelaren i AIK under guldåret. Burgic pratar även om hans lite tudelade bild av Rikard Norling.
Han anlände till klubben under sommaren 2006 mitt i en brinnande guldstrid och lämnade sedan fyra år senare med två allvarliga knäskador i bagaget men även med ett SM-guld rikare. Trots många månader vid sidan av planen lyckades Miran Burgic sätta ett starkt avtryck hos många supportrar och känslan av att det kunde blivit så mycket mer är omöjlig att skaka av sig. Det har nu gått nästan sju år sedan han lämnade klubben och Miran Burgic har hunnit med att testa på spel i flertalet klubbar och länder.
- Jag har varit i flertalet klubbar sedan jag lämnade AIK, jag lämnade AIK för en österrikisk klubb som heter Wacker Innsbruck där jag hade en väldigt bra tid. Under min första säsong i klubben gjorde jag mest assist i hela ligan då jag hade en annan typ av roll än den jag hade i AIK. Efter detta hade jag erbjudanden från den österrikiska storklubben Sturm Graz där vi tyvärr inte hittade en lösning samt ett par australiensiska klubbar. Jag ville dock vara kvar i Europa och kämpa för min plats i det slovenska landslaget men såhär i efterhand kan jag känna att valet att inte gå dit är det enda som jag verkligen ångrar i min karriär.
Istället för spel i den österrikiska storklubben eller den mer glamorösa tillvaron i Australien tog karriären Miran till Israel där han fick lära sig att förhålla sig till en helt annan verklighet.
- Livet var ganska bra i Israel men fotbollsmässigt hade jag en dålig period i Hapoel Ramat Gan. Samtidigt var det väldigt speciellt att förhålla sig till ett krig som pågick vid sidan av fotbollen. Jag lärde mig dock ganska snabbt att handskas med känslorna och mina lagkamrater var vana vid situationen vilket också gjorde mig mer avslappnad men självklart var det en extrem upplevelse. Efter mitt år i Israel så flyttade jag ett år till Cypern innan jag flyttade hem till Slovenien och Olimpija Ljubljana för att sedan återvända till Gorica där jag för många år sedan inledde min professionella karriär.
Du hade två allvarliga knäskador under din tid i AIK, har du haft andra skadeproblem sedan du lämnade klubben?
Kanske var det inte meningen att jag skulle lyckas i AIK. Jag har inte haft någon allvarlig skada under alla år som gått sedan jag lämnade klubben. Kanske var det de fysiska spelet i Sverige som orsakade skadorna eller så var det bara en väldig otur.
Bortsett skadorna minns dock Miran tiden i AIK med glädje.
- Självklart var det väldigt tufft att vara borta så mycket med alla skador men annars så uppskattar jag tiden i AIK väldigt mycket. När jag pratar med folk i Slovenien om svensk fotboll och AIK så har jag bara positiva saker att säga. Supportrarna var fantastiska, serien var kanske inte den bästa men varje match var som att spela i Serie A. Det var en ära att få spela i AIK.
Du var en del av guldlaget 2009, vad var speciellt med det laget som gjorde att vi vann SM-guldet?
- Först och främst var det kvalitén på spelarna. För att vinna måste man ha kvalité och det hade vi verkligen. I övrigt hade vi en otrolig laganda, något som inte går att träna sig till utan det måste vara naturligt. Vi gav allt för varandra vilket var en anledning till att vi lyckades vinna många matcher med 1-0. Det fanns inga spelare som bara jagade mål eller assist utan alla kämpade för varandra.
Minnena från guldmatchen mot IFK Göteborg sitter alltjämt starkt hos Miran Burgic. Trots att speltiden var ganska knapp och stora delar av året spolierades av skador är mottagandet i Stockholm något som Burgic aldrig kommer glömma
- Jag minns allting från den matchen. Jag visste att AIK hade väntat länge på att vinna guldet så en sådan match minns man livet ut. Självklart minns jag känslorna när lagkapten Tjerna gjorde sitt mål och alla supportrarna som mötte upp oss i Stockholm efter matchen. Det är något man aldrig glömmer.
Du avslutade din sejour i AIK med tre mål mot Åtvidaberg. Vad minns du från den matchen?
- Du minns alltid ditt första och sista mål för en klubb. Såklart var det speciellt då jag lyckades göra tre mål i den matchen. Det var en fantastisk upplevelse att höra 20 000 vråla mitt namn. Kanske var det min belöning efter alla skador som jag drogs med.
Om du bara får säga en spelare vem var då bäst under din tid i AIK?
- Om jag måste säga en så säger jag utan tvivel Jos Hooiveld. Han var fantastisk för oss.
Har du fortfarande kontakt med någon spelare?
- Jag har bäst kontakt med Jos idag, nu var det ett tag sedan vi hördes av men vi brukar prata med varandra. Jag har även en del kontakt med Kenny Pavey och Bojan Djordjic.
Du hade Rikard Norling under din första tid i klubben som nu är tillbaka i AIK. Vad har du att säga om honom?
- Jag tycker han är bra tränare. Under mitt första år kom vi tvåa och var nära att vinna titeln trots att ingen trodde på oss. Jag har dock lite dubbla känslor för honom då jag under 2008 fick ett bra erbjudande från AEK Aten som hade givit bra pengar till klubben och alla förutom Norling godkände övergången. Jag minns hur sportchefen Ola Andersson ville sälja mig men Rikard vägrade och efter det fick jag inte spela så mycket som jag gjorde tidigare. Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev då ingen tjänade på utfallet. Idag önskar jag dock honom all lycka precis som jag gör för hela klubben i stort.
Slutligen är det något du skulle vilja hälsa till alla supportrar?
- Som jag tidigare sagt var det fantastiskt att se hur passionerade alla supportrar var. Det är svårt att beskriva hur allting var men det finns något speciellt runt klubben. Jag hoppas verkligen inte det dröjer länge tills nästa titel säkras.
