Intervju med Poya Asbaghi: Det ska förändras till 2019
Efter söndagens match mot Örebro SK fick vi möjlighet till en intervju med Poya Asbaghi om säsongen som varit och om den som så småningom närmar sig.
Om vi börjar med en fråga direkt från vårt forum: varför har inte Benjamin Nygren fått chansen tidigare?
Benjamin Nygren blev uppflyttad i somras. Man ser ibland att unga spelare kan rida på en stark boost för självförtroendet när de först får vara med, för att sedan fastna lite i den grå vardagen när de möter motgångar. När det kommer till Nygren har han haft lite av sin vardag under hösten, men ju mer han fått träningstid med A-laget, ju mer har han utvecklats och visat en väldigt fin utvecklingskurva. Till slut har han varit så pass bra att det varit omöjligt att hålla honom utanför startelvan.
Varför spelar man så mycket bättre i en match där man saknar 5 ordinarie spelare, som tillsammans har nästan fler allsvenska matcher i ryggen än de elva som startar på planen?
Jag skulle vilja säga att vårt truppbygge under hösten inte har varit så beroende av enstaka spelare. På de flesta positioner har skillnaden i konkurrensen inte varit så påtaglig vilket vi fick se prov på idag. Sen kommer unga spelare alltid kunna ha höga toppar, som idag mot Örebro, men över 10 matcher blir det svårt att hålla upp det. Där behöver man oftast lite mer mix av erfarenhet för att balansera upp det. Inte jättemycket, men kanske lite mer än vi förfogar över idag.
Giorgi Kharaishvili sa i veckan i georgisk media att det här året varit utvecklande inte minst taktiskt och psykiskt. Hur tycker du att laget har utvecklats på de områdena under året?
Vi har många gånger pratat om att själva arbetssättet är nytt för Blåvitt och det har varit sant. Sen ska man komma ihåg att ett upplägg med taktisk flexibilitet, där taktiken i hög grad anpassas från match till match, också varit något som är helt nytt för de flesta spelarna. De flesta har, unga som gamla, spelat 4-4-2 och i det aldrig ändrat särskilt mycket under säsongens gång. Det har gjort dessa spelare rätt trygga i det spelsättet och mindre trygga i förändringar. Jag har märkt att vissa av de yngre blivit betydligt mer mottagliga för detta nu med tidens gång.
När det kommer till det mentala är det svårt att träna upp det. Det bästa sättet att träna det är att vara med om det. Vi har ett lag med många unga spelare, och där många av de äldre spelarna gör sin första säsong i allsvenskan. Det finns mycket press i Blåvitt, där det blir mycket skriverier och åsikter om man förlorar matcher, och antingen så lägger du dig ner och dör, eller så reser du dig. Jag har sett tendenser hos många unga spelare att de har haft det tufft men börjat resa sig, jag såg det idag mot Örebro och jag hoppas att många spelare kan ta det vidare.
Finns det några i truppen och laget som kanske inte varit med helt på den resan?
Det är klart att det finns vissa som har större utvecklingskurva än andra, och vissa som växer mer och mer än andra. Vilka det gäller håller jag gärna mellan mig och spelarna, men självklart har inte alla klarat av den pressen.
Men om jag frågar såhär: känner du tilltro till alla inför framtiden?
Jag gillar alla mina spelare, men sedan finns det vissa som man tror mer på än andra, och det kommer nog synas i truppen inför 2019. Sedan handlar det inte bara om enskilda spelares prestationer, utan framförallt handlar det om att bygga truppen på ett sätt där man kan få ut ännu mer av laget som helhet.
Finns det något särskilt som efterfrågas inför 2019?
Jag hoppas på att vi ska kunna förbättras i vårt ledarskap. Vi har spelare som har fått bära upp nästan mer än vad de borde fått bära. Jag vill få in en till två ledare, det har saknats i år.
Sedan skulle det kunna vara bra med spets i vissa positioner. Vi har idag ofta två jämbra spelare som konkurrerar med varandra, och det kan vara bra, men den totala kontinuiteten kan bli lidande. När två lika bra spelare konkurrerar om samma plats så blir det fler ändringar in och ut sinsemellan än vad det blir med en tydlig spetsspelare på den positionen. Har du spets på ett par positioner kan det bli stöttespelare som genom kontinuiteten och stabiliteten kan ge ännu större kemi på plan. Kemi är väldigt viktigt för det sätt jag och vi vill spela fotboll på.
Nu hoppas jag att ett par av de yngre spelarna i år fortsätter utvecklas och utgör spets till nästa år samtidigt som jag gärna ser oss ta in ett par sådana spelare utifrån också. Konkurrensen till sådana spelare behöver man inte hämta utifrån, utan underifrån, vilket inte borde öka den totala kostnaden för truppen så mycket.
Om vi tittar på den taktiska utvecklingen så började vi säsongen med att prata om kortpassningsspel och mellanstadiedisco, men idag ser vi väldigt mycket långbollar och kontringsspel på Benjamin Nygren. Var har vi Blåvitt 2019 egentligen?
Under våren kände jag att vi spelade mycket enligt de riktlinjer jag hade, och trots att vi inte vann så kunde jag gå hem och känna att vi gjort bra prestationer utifrån de ramar vi ställt upp.
Hösten har varit inte varit likadan. Mycket till följd av att vi tappade startspelare rakt igenom hela centrallinjen och på grund av det enorma tryck som spelarna hamnade i under mitten av hösten, där det togs ett gemensamt beslut att ”överge” bollinnehavet och spela 4-4-2 den sista delen av hösten. Det är klart att sådant påverkat processen.
Blåvitt 2019 får gärna erbjuda samma djupledsspel och kontringsspel som mot ÖSK idag, men vi måste – och kommer – bli skickligare på att spela genom mittfältet än vad vi har varit den här hösten.
Tack, Poya! En sista fråga: vilka egenskaper har personen som sitter närmast dig på bänken när Allsvenskan startar 2019?
Förutom en kompletterande kompetens och bra personlighet så ser jag gärna att det är en tränare som hyser samma driv som jag kring hur vi ska utveckla fotbollen på Kamratgården.
