Intervju med vår danske försvarsklippa
En spelare som mer eller mindre prenumererat på en plats i startelvan i Malmö FF sedan han kom till klubben är dansken Ulrich Vinzents. När det nu drar ihop sig för slutstrid utstrålar han lugn, självförtroende och glädje!
Första mötet vi hade planerat in blev inställt eftersom Ulrich var hemma från träningen på grund av förkylning. Vi träffas istället efter sista träningen inför hemmamatchen mot Kalmar. Det är en solig men riktigt kall dag. Jag frågade därför om han ville byta om först eller om vi skulle sätta oss inomhus med tanke på att han varit sjuk men han tyckte vi kunde stanna kvar ute och vi satte oss i avbytarbåset. Man borde väl inte bli förvånad med tanke på att vår danske viking spelar alla matcher, året om oavsett väderlek, i kortärmat och shorts.
Jag börjar med att fråga honom hur det är med honom efter förkylningen.
- Äsch, vid den här tiden på året så är man ju lite förkyld till och från. Jag har lite känningar i halsen men det är ingen fara. Det var bara en dag jag var hemma, bara för att vara säker och så för att det är många i truppen som dragits med förkylningar, man ju inte smitta någon. Då är det bättre att bli hemma och inte ta några risker. Det är ju viktiga matcher vi har framför oss.
För oss supportrar är de här uppehållen jättejobbiga, man vill bara att matcherna ska komma igång igen. Hur är det för er, kan det vara skönt med ett uppehåll, eller är man otålig och vill bara igång igen?
- När det går så bra som det gjort, när vi spelar bra och tar trepoängare så vill man ju bara spela och spela så många matcher som möjligt. Men samtidigt, de veckorna man har utan match så får man ju möjlighet att träna extra på saker som vi behöver göra bättre. Vi har i och för sig haft spelare iväg på landslagsuppdrag så vi har inte varit så många på träningarna men har ändå haft bra kvalitet och tempo. Det är ganska många som haft känningar i baksida lår och ljumskar och sånt, och på dom får vi ju då möjligheten att köra lite extra rehab och få dom hundra procent friska igen. Det har varit hårt jobb både för dom som kunnat träna och för dom som kört lite mer styrka och rehab inomhus. Nu ser alla verkligen fram emot att spela match igen, speciellt när vi får spela på Swedbank här och förhoppningsvis får en stor och bra publik som vi är vana vid här på hemmaplan.
På tal som skador, en sak som hänt i år som är väldigt ovanlig är att du varit skadad. Om jag inte tar fel är det första gången du missat en allsvensk match på grund av skada, tidigare har det väl bara varit pga sjukdom?
- Det kan nog stämma.
Jag kan i alla fall inte minnas att jag sett dig bli utbytt i en allsvensk match förut?
- Nej, det är rätt, det är första gången det händer. Jag har ju haft lite känningar till och från i baksidan av låret genom åren. Men när det hände mot Åtvidaberg - jag försökte springa lite efteråt men jag visste direkt att det var bättre att kliva av, jag kände att det inte fanns något jag skulle kunna göra för att kunna spela vidare. Det gick ju rätt snabbt sen att komma tillbaks så det var väl ett bevis på att det var rätt beslut att gå av. Och samtidigt att vi också fattade beslutet att inte riskera något till Helsingborgsmatchen, även om det var en match man såklart ville spela.
Det måste ju vara en hemsk match att missa!
- Ja, det var riktigt svårt att acceptera först att man inte skulle få spela den. Men samtidigt pratade vi mycket om det, att vi hade sju viktiga matcher kvar efter den. Hade jag tagit risken och spelat så kanske jag hade blivit värre skadad och blivit borta 3-4 veckor. Nu gick det ju så bra att det bara var en 5-6 dagar jag var borta.
Nu har du ju varit i Malmö ett bra tag och jag själv och jag tror många med mig tycker att du gör en av dina bästa säsonger i år. Vad tycker du själv?
- Det är alltid svårt, men visst känner jag att jag har hållit en hög nivå i år. Nu jämför man ju i och för sig naturligt med förra säsongen. Då var ju hela laget lite upp och ner och höll inte en jämn nivå och det gjorde inte jag heller. Jag vet ju om min egen insats och jag var inte nöjd med den säsongen själv. Jag fick ju också en hel del skit för den också, nu på försäsongen var det en hel del snack om att ”vi måste hitta en ny högerback”, att jag inte räckte till längre.
Skönt då att få visa att de hade fel?
- Det är ju enskilda personers åsikt, det är bara att försöka skaka av sig. Jag vet ju själv när jag inte gjort en bra säsong eller en bra match. Men sen gör ju sånt bara att jag ännu mer vill visa att jag jobbar hårt på att förändra saker och på att komma tillbaks till den nivån jag vet att jag haft tidigare. Det är klart att det känns bra att nu när man hunnit bli 33 år fortfarande kunna hänga med i laget med alla de här unga killarna, och inte ha några problem fysiskt. Så det har varit skönt i år att det gått så pass bra, självklart för laget i första hand men också för mig personligen.
Den här säsongen pratas det mycket, och såklart välförtjänt, om de unga killarna som slår igenom. Men man glömmer lite bort att det inte hade varit möjligt för dem att göra det om inte spelare som du och Daniel funnits där bakom dem.
- Nej, jag tror att det är väldigt viktigt att du har rutinerade spelare i truppen, som jag själv och Daniel och Jeffrey exempelvis, dom äldre spelarna är viktiga i ett lag. Unga spelare är ofta bra i medgång, men där man kan märka om en spelare är riktigt bra är på hur dom agerar när det går sämre. Där måste man också som äldre spelare ställa upp och ta lite mer ansvar.
Men om man jämför med förra säsongen så hade vi ju nästan exakt samma trupp, men många av de unga spelare som kom in i laget då har nu fått spela många matcher och man kan verkligen se att de har lärt sig. De tar verkligen till sig av de saker som vi tränar på, alla de småsaker man ständigt behöver förbättra. Jag tycker att de gjort det riktigt bra och det har de ju visat i matcherna också. När vi har haft spelare avstängda eller skadade så gör de spelare som kommer in från bänken inte att vi blir ett sämre lag, det är samma nivå på dom och det har varit en väldigt stor styrka i år.
(Här kommer Rolle in i båset och frågar om vi ska prata länge till. Jag förstår att han också oroar sig över vad kylan ska göra med Ulrichs förkylning och frågar om det går bra med ett par minuter till. Vi får ok till det, samtidigt som Rolle räcker över sin varma jacka till Ulrich som skrattar lite men såklart sätter på sig jackan).
När du kom till MFF sa du att du kommit hit för att det var en klubb som alltid är med och slåss om guldet och som är med och spelar ute i Europa. Nu har du varit här några år och detta är första året vi faktiskt är där, det måste vara enormt inspirerande!
- Ja, man kan säga att under de säsonger jag varit här så har vi spelat riktigt bra fotboll ibland men vi har också haft perioder där vi plötsligt spelat riktigt dåligt och släppt in massor av lätta mål. Den här säsongen har vi visat att även när vi inte spelar vår bästa fotboll så släpper vi inte till många chanser, vi är bra på att stänga till bakåt. Samtidigt vet vi att med de spelartyper vi har framme så får vi chanser i varenda match, vi har visat att vi är effektiva framför mål, vi sätter dit dem. Så det är klart att det är ju det här jag hade hoppats på när jag kom, precis som du säger, att vi ska spela med i toppen. Alla som följt oss de senaste säsongerna vet ju att vi har underpresterat, vi har inte varit nöjda med varken prestationer eller placering i tabellen. Så alla har såklart varit sugna på att göra den här säsongen riktigt bra och det ser ju bra ut så här långt.
Det måste ju också vara lättare att så småningom gå in i vinterträning och veta att man åtminstone har Europaspel att se fram emot.
- Jo det är ju det man vill och som man hoppats på och längtat efter. Att få komma ut och prova på att spela mot och konkurrera mot andra lag i Europa. Jag följer ju med en del av till exempel danska lag som kommer ut i Europa och man ser ju att det är inte alltid är så stor skillnad på matcherna, det går absolut att få resultat mot lag ute i Europa.
Men även om nu det är säkrat med Europaspel så är det ju ingen här som är nöjd med det! Nu har vi fyra matcher kvar och det vi ska göra är att fortsätta det vi varit bra på och som varit en av styrkorna när här säsongen, att vi tar en match i taget och fokuserar bara på nästa match. Så bra som Helsingborg var ett tag under vårsäsongen, då låg vi ju ofta 5-6 poäng efter och vi hade en stor press på oss att vi hela tiden måste vinna nästa match för att inte komma ännu längre efter, men vi har ändå faktiskt under hela säsongen lyckats att fokusera bara på oss själva och på att spela så bra som möjligt. Sen får vi alla se när vi spelat den sista matchen hur långt det räcker.
Om du ska slappna av helt, om du inte behöver tänka fotboll eller träning vad gör du då? Jag har läst att du t ex renoverat ett hus, var det ett bra sätt att koppla av?
Ja, det har vi gjort, under försäsongen så höll vi på mycket med renovering. Men så värst avslappnande är det inte (skratt), man kommer hem efter att ha tränat och så ska man jobba ännu mer.
Tänkte mest eftersom alla de hantverkare jag känner verkar vara såna att när de ska slappna av så….
- ...så går dom ut och jobbar nån annanstans, jag vet (skratt). Men nejnej sån är inte jag! Det var mer för att det var nödvändigt, vi köpte ett gammalt hus och då ville jag vara med och hjälpa till. Det är inte något jag gärna gör för mycket av annars. Det kan ju vara ganska tufft jobb emellanåt så det kan bli för mycket. Nej, jag tar det mest lugnt och är med kompisar, det är så jag slappar. Och så har jag ju två små flickor, den ena blir två i januari och den äldsta är fyra. Sen har vi också precis skaffat en hund, så det blir mycket att vara med familjen och ha riktig kvalitetstid när man är hemma hos dom och ta det lugnt.
----------
Vi vet ju alla tyvärr hur det gick i matchen efter intervjun – första förlusten på hemmaplan och som om inte det vore nog så vann även HIF – och självklart blev jag och många med mig oroliga när det där försprånget försvann i ett nafs. Men när jag sitter och skriver ut den är intervjun och tänker tillbaks på den så känner jag mig på något underligt sätt lugnare igen. Den glädje och harmoni som hela laget utstrålade på träning måste betyda en hel del när det drar ihop sig. Även mitt intervjuobjekt Ulrich skrattade och skämtade mer på träningen än vad i alla fall jag är van att se. Missförstå mig inte, jag har intervjuat honom ett par gånger och han är alltid väldigt trevlig och tillmötesgående. Men var det ändå en märkbar skillnad den här gången. Han var mycket mer avspänd än jag sett honom tidigare och han utstrålade starkt självförtroende men också ett stort förtroende för laget. När han pratade om de unga spelarnas utveckling så märktes det att han pratade från hjärtat, att han är imponerad av dem. I nervositeten inför de sista matcherna får vi alla försöka hitta lugnet på vårt eget sätt. Jag hittar mitt i det här samtalet.
