IS Halmia nedpetat från tronen
Trots regnblandad snålblåst (+7 och15 m/s) minns man bortamatchen i Stångby i ett väsentligen mer behagligt skimmer, den var på något sätt det slutgiltiga beviset för att detta skulle bli en positiv säsong. Ramlösamatchen före var förvisso inte så dum den heller, men 5-0 borta mot Torn var sammanfattningsvis det besked man ville ha i det läget. Utdelningen får beskrivas som hundraprocentig när ISH straffade sin motståndare med kirurgisk precision och opererade
isär motståndarförsvaret till cellnivå. Läkarrättvist eller inte, men idag räckte det med ett Torn för att matta seriens Kung av det gröna gräsets schack som tvingades abdikera efter tretton omgångar på tronen. Därmed inte matt eller patt...
Sveriges resultatrad i VM 1990 i Italien ekar med miltäriskt trampande kängor i ens huvud. 1-2, 1-2, 1-2. Speciellt efter dagens INTE rättvisa slutresultat. Med vårens bortamatch, tillika utskåpning Torns IF - IS Halmia: O - 5, i färskt minne kändes det på förhand som en omöjlig tanke att Olle Nordins eftermäle i den svenska fotbollshistorien skulle ha någon bäring i division 2 södra Götaland.
Med tanke på vad våra killar presterar i första halvlek så kunde det mycket väl stått 5-0 i paus, denna gång. Speciellt med tanke på att Torns IF varken hade något eget spel, ingen målchans och dessutom förtjänat minst ett rött kort under den första halvleken. Niklas Nilssons attack på Jonas Käck hade renderat denne minst 3 månader i buren på gammaldags vatten och bröd om han gjort likadant ute på stan. Sedan lyckades domaren ”glömma” den progressiva bestraffningen på Torn IF:s tuffa innermittfältare Erik Rönningsson som gick fram som en slåttermaskin(Tvååkersprodukt?) under den första halvleken och sedan var ofin nog att avgöra på en mycket vacker, det ska tillstås, frispark som enligt oss på läktaren och vår lagkapten Rickard Boman aldrig skulle varit någon frispark.
Jag räknar lågt. Vi hade 7 kvalificerade målchanser i första halvlek, Torns 1-0-mål vill jag gå förbi i en bisats. Ronny Sabo öppnade mycket starkt och minst 4 aktioner med kvalitet hade hans signum redan under första 20 minuterna. Kushtrim Maholli var på gott humör och Boman fyllde på liksom övriga mittfältare utan att få till den där avgörande frispelningen eller skottet. Calle Genberg skapade hela tiden oro men var det inte en tornsk tåspets, eller en klippt halmiatånagel som hindrade, så var det gästernas utmärkt spelande målvakt Fredrik Landén.
Efter paus tog det en kvart för halmianerna att varva upp och i 59:e minuten får Calle Genberg bollen av Sjögren mitt i skottsektorn men spelar, troligen ovetandes om hur fri han är, kanske på grund av att han i sin osjälviskhet vill få Kushtrim Maholli i målprotokollet, till den nyss nämnde, i betydligt sämre läge och chansen är borta.
Strax därefter äntrar i 62:a minuten , till mångas frustration över tidsspillan, Nehat Bregaj planen. Vi tyckte nog lite till mans att han skulle kommit in direkt efter paus med tanke på resultatet. Återigen ser vi ett baklängesmål, nämnt tidigare, under inbytesfasen, lite oorganiserat? Resterande halvlek blir då ett för Halmia ovanligt spel. Mycket lång- & höjdbollande som ändå leder till resultat i 73:e minuten. Ett riktigt skolexempel på den rakare fotbollen. Uppspel – längre boll – skarv – avslut. Om det är den fotbollen som ska gälla tvista de lärde, men snyggt, på skolboksvis var det! Niclas Taube exekutor. Niclas kunde även säkrat poäng när han lika skolboksaktigt tar ner bollen och sätter den på volley i...stolpe ut...
Det verkar som det är någon, för att namedroppa, som det populärt heter, mitt(Halmia4ever) favoritmetalband Metallica, ”Master of Puppets” som sitter och styr linorna i icke önskvärd riktning för tillfället.
Då detta inte heller var någon dålig match från Halmias sida så måste sammanfattningsvis vår kära traktor, Niclas Taube(John Deere), få överbetyg för defensivt och offensivt slit och sin målfarlighet när chansen ges, liksom Rikard Boman, Calle Genberg, Ronny Sabo för sin första halvlek. Nehat har tyvärr för kort tid på sig att sätta sin prägel på matchen.
Det är helt klart mycket nu, som Stefan Sauk säger i sitt madrasserade rum i Lorry, många obehagliga bokstavskombinationer som spökar. TIF inte längre enbart som i laget med den upp- och nedvända varningstriangeln som klubbmärke, utan nu även som i Torns IF. Kommentar överflödig i fallet HBK, där det numera även handlar om Högaborgs BK. Henke Larssons son Jordan i högform, ska man se något vackert i detta så utgörs det av att dessa tre lag möts i samtliga möjliga konstellationer under slutomgångarna, kryddat med andra tunga möten. Således, gör Halmia sitt ser det fortfarande ljust ut.
På lördag bilar vi ned till damcyckelns förlovade land (Ramlösa, fattar ni?) och stöder en inte alls förlorad serieseger, kul att se hur Tvååker reagerar i serieledning...
Kom igen röda, kom igen vita!
