Jag är inte rädd för mörkret: HBK-AIK 0-1
När man trodde man sett allt…då fanns ännu en show att bjuda på!
Halmstad startade matchen piggt och James Keene hade ett kanonläge att göra 1-0 i början när han fri från några meters avstånd nickade rakt på Patrik Carlgren. Antonio Rojas sköt sedan returen över. Snorre Krogsgård var företagsam, tog sig fram centralt och avlossade ett bra skott. Efterhand tog AIK:s tyngd och spelskicklighet över. Man skapade konstant tryck mot HBK-målet och mängder med fasta situationer - dock utan att skapa de riktigt heta chanserna.
Jag var inställd på en tuff andra halvlek men då ville HBK annorlunda. Man tog åter tag i matchen, skapade betydligt fler möjligheter än i första akten och höll AIK på ett behagligt avstånd från hemmamålet. Med några minuter kvar var inbytte Alexander Berntsson nära att avgöra genom ett friläge. I 94.e minuten händer sedan det som väl kan sägas sammanfattar i princip ALLT av denna säsong: Mohammed Ali Khan ska rensa ett inlägg men gör det inte bättre än att han skjuter in bollen vid Stojan Lukics högra stolpe. Jag trodde vi hade fått vår tillräckliga dos av tabbar och snöpliga övertidsförluster för i år men nej, det fanns tydligen lite till att plocka fram! Ett av de märkligaste självmål jag någonsin har sett - klart att HBK skulle krydda ”klubbrekordet” på 13 matcher utan seger med ett sådant!
Sammanfattningsvis gör Halmstad en helt OK insats där andra halvlek till och med var bra. Men det saknas ändå för mycket kvalitet i de avgörande momenten. Det behövs en bättre rörelse i laget, att passningar kommer på spelare i fart. Att passningar överhuvudtaget går till rätt adress. Att man tar fler avslut och är mer distinkta i sina aktioner. Att det finns någon som är en jävel på fasta situationer (”Skäggets” halvlösa lyrbollar räcker liksom inte till för att skapa farligheter!) Det behövs en coach som kan göra de taktiskt rätta bytena och i rätt tid. Som har modet att i tid ändra på ett lag som inte fungerar och inte köra på med samma taktik och startelva.
I nuläget leder Falkenberg med 3-0 och Halmstads BK är snart inte längre ett allsvenskt lag. Och det är välförtjänt. Men jag är inte rädd för mörkret. Jag välkomnar dig, Superettan. Välkomnar att inte behöva förlora varande jäkla match och att ”tugga” om allting som är dåligt. Jag ser fram emot en omstart (på nytt) och att få se fler av de många spännande talanger som HBK faktiskt har och som är på väg uppåt. Lär nu av t ex Norrköping och låt de unga talangerna få speltid och ge dem tid. Bygg på ungdomlig entusiasm istället för att värva in halvtrötta spelare på väg nedåt. Krydda med några rutinerade kuggar av bra klass. Så ses vi kanske igen 2017. I Allsvenskan.
