Jag har tänkt på en sak. Sidospår och spådomar
Saker man ser. Tankar som tänks. Som tänks ett steg vidare. Helgens oavgjorda match fick mig att se viktiga, glädjande saker i HBK:s spel och titta i kristallkulan. Jag såg saker relaterade till siffror.
Två omgångar har gått och det är glädjande omgångar. Förutom de där 20 oengagerade minuterna mot Jönköping med försvarsspel på hälarna. Det som vi såg så ofta förra året. Men det är några tankar som fått en siffernisse som mig att tänka ett steg vidare. Att titta i kristallkulan.
Tuffhet
Förra året saknade HBK desperat tuffhet på mittfältet. Pekalski har inte direkt det, men han visar i år betydligt bättre placeringssäkerhet i positionsspelet och stoppar upp motståndarna väldigt bra. Kanske kan han undvika sina varningar från förra året? Eller? Mathiesen bidrar med en del tuffhet, men jag ser inte mycket varningar eftersom han är spela mest back. Men det som Keita kommit in med… Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men jag tänker på Stefan Schwarz. Både förmågan att helt orädd gå in fysiskt i närkamper, men också en tuffhet på gränsen till vårdslöshet att inte banga på att gå med dobbarna först. Många motståndare kommer att tänka både en och två gånger innan de går in nära honom. Jag älskar det!
I kristallkulan. Keita kommer att toppa lagets varnings- och utvisningsliga när han väl lämnar klubben. Förhoppningsvis i höst. Inte minst nu när Pekalski oftare står rätt och därför slipper dra på sig varningar med axeldragningar eller fällningar bakifrån. Kinoshitas ledning i busligan blir inte långvarig.
Målskyttar
Jag är väldigt imponerad av Haksabanovic och Ruud Tveter så här långt. De har höjt sig med tempot i allsvenskan. Pricksäkerheten i skotten, rörligheten, förmågan att göra sig spelbara, passningarna. Förmågan att skjuta i rätt läge! Allsvensk klass, laglojalitet, spetskompetens. Det kommer att bli betydligt fler mål från dessa två än från övriga spelare.
I kristallkulan: Två målskyttar i tvåsiffrigt! Haksabanovic och Ruud Tveter kommer bägge att göra minst 10 mål. Men ingen annan gör mer än tre mål. En av dem kommer att komma sämst trea i skytteligan. Men vem?
Risknivån i danska passningar
Mathiesen, Roerslev Rasmussen och Keita har alla visat upp offensiv kreativitet och initiativförmåga. Men. Kopplat till deras fina passningsspel ligger en väldigt hög felprocent. High risk – high reward verkar vara grejen. Vad lär de egentligen ut för passningsspel på FC Köpenhamns spelarakademi?
I kristallkulan: Felpassningarna från de danska spelarna kommer att vara fler än de öppnande, geniala passningarna. Ibland kommer det att gå åt helsike. Men det kommer att vara värt det.
