IFK Göteborg - Malmö FF2 - 1
Jag kräver revansch från 80-talet
IFK-klacken snodde min MFF-flagga och brände upp den på gamla stadion. En seger på torsdag, så att cupen kommer himm, är en rimlig revansch för stölden och mordbranden tycker jag.
Jag var jättestolt. Mamma och pappa började låta mig gå själv på stadion efter MFF:s Europacupfinal 1979. Jag var elva men kände mig som 17.
Nåt år senare sydde jag min första MFF-flagga. Med dagens mått mätt var det en ganska liten flagga. Men den var min egen. Efter en match gick jag till utgången från spelarnas omklädningsrum på Malmö Stadion. De kom en efter en och skrev snällt autografer. Roy Andersson, Krister Kristensson, Tore Cervin, Bosse Larsson och alla andra hjältar. Så stolt jag var. Min flagga var min skattkista.
Som vanligt åkte jag till stadion när MFF skulle möta IFK Göteborg. Det var tidigt 80-tal och matchen gick en söndag eftermiddag. Göteborg var ett storlag då och gick långt i Uefa-cupen. Alltså var det mycket folk på stadion. De båda klackarna placerades bredvid varandra på ståplats på långsidan. Ja, det är sant. Så var det.
Jag hamnade, eller tog plats, ganska nära mitten, nära ”gränsen” till IFK-klacken alltså. Det var första gången jag stötte på rivalitet mellan klubblag.
Det var mycket tjafs och skitsnack mellan klackarna just där i gränslandet. Och där stod jag med min egensydda flagga med legendarernas autografer. Viftade och hejade som man gör som en stolt supporter som precis fått börja gå själv på stadion. Inte trodde jag att något ”hemskt” kunde hända.
Minns inte hur eller vad som triggade det hela, men rätt vad det var så var det någon fiskefuskare som norpade min flagga. Jag försökte tafatt ta den tillbaka men det var hopplöst. Hans polare stoppade mig och snabbt försvann flaggan in i IFK-klacken. Jag såg den igen efter matchen, när klacken hade lämnat ståplats. Eller egentligen såg jag askan av min flagga.
De hade bränt min flagga, min egenhändigt sydda MFF-flagga med de legendariska 79-spelarnas autografer. Hata är ett starkt ord, som jag ”aldrig” använder, men i det här fallet är jag beredd att göra ett undantag.
MFF är en storklubb idag, IFK inte riktigt i samma liga... De ligger hopplöst efter i maratontabellen och på behörigt avstånd i årets Allsvenska. Men det där med min brända flagga har jag inte riktigt accepterat ännu. Men en seger på torsdag skulle kännas som en fin revansch för min egenhändigt sydda MFF-flagga.
