Jag minns … en särskild bussresa
Den 26 maj i år styrdes spelarbussen mot exotisk destination, östgötska chokladmetropolen Ljungsbro. Där hade Huddinge IF aldrig tidigare spelat någon match. Under flera av de tidiga vårmatcherna hade vi haft marginalerna emot oss och på Maxivallen fortsatte oturen grina oss i ansiktet. Ledarstaben fann på råd. Förändringar vidtogs inför nästkommande bortamatch – som vi vann!
Matchen på före detta Cloettavallen i Ljungsbro tillhörde nionde omgången och vi hade så långt tagit en enda seger och en oavgjord, båda på bortaplan. Nederlagstippade nykomlingen Ljungsbro hade överraskat med vinster mot Sleipner, Syrianska och Sylvia och parkerade i mitten av tabellen med 11 inspelade poäng.
En förväntat stillsam resa avbryts av upprörda röster längre bak i bussen. En av spelarna spyr!
Ledare rusar längs mittgången. Avfart från motorvägen uppenbarar sig väldigt lämpligt. Sväng av, sväng av! Hitta ett ställe att stanna.
Åksjuka.
Plötsligt och oväntat.
Ingen befarad magsjuka. Skönt. Det hade kunnat bli förödande.
Den drabbade spelaren, blek och tagen, placeras längst fram. Han återhämtar sig snabbt medan vi via småvägar trasslar oss tillbaka ut på E4 i närheten av Nyköping. Han spelar sedan hela matchen, som om inget hänt.
Matchen. Vi tar ledningen på straff, Milo Norrby, efter en hands i 13e, Ousman Touray prickar stolpen i 17e, hemmamålvakten svarar för en omöjlig idioträddning på avslut från Måns Klint på tilläggstid. Efter paus prickar Elias Ländin stolpen och Ousman sätter en boll i burgaveln ur bra läge. Men vi missar att hålla koll på hemmalagets stjärnspelare Sami Skhiri, åter efter skada och inbytt i 60e. Han kvitterar i 77e på ett av få lägen som vi släpper till. När David Nyman får friläge i slutskedet och kapas bakifrån försvinner vår sista möjlighet till seger, vi får nöja oss med 1-1.
Jag har varit verksam inom idrott i ungefär 60 års tid. Som aktiv, som tränare, som analytiker, som klubbledare, som tävlingsorganisatör och som skribent. Något har jag väl snappat upp under resans gång. När det inte fungerar riktigt som man tänkt sig och förlusterna blir fler än vad man kalkylerat med, då gäller det att sätta sig ner och analysera.
Vad kan man ändra på som möjligen kan påverka resultaten i positiv riktning?
Det fixas och trixas med små, till synes obetydliga detaljer. Eventuella störningsmoment identifieras och elimineras.
Så skedde efter 1-1 mot Ljungsbro. Lagledningen tänkte till – och nästföljande bortaresa ledde till seger mot Sylvia.
Analysen kan alltså ha varit helt korrekt.
Eller så handlar allt om tillfälligheter. Vi lever ju i sportens oförutsägbara värld.
Nu är det dags att ta hem den trepoängaren vi miste på Maxivallen. Jag räknar med att vara på plats på Källbrink när det är avspark mot BK Ljungsbro på söndag klockan 15.00.
Du är också hjärtligt välkommen! Ta gärna med dig vänner och bekanta.
Stockholmsserien
Inför spelåret 2020 reformerades den traditionella reservlagsserien som sällan behandlades med tillbörlig respekt. Stockholmsserien Herrar (SSH) såg dagens ljus. Med detta nya separata seriesystem har det möjligen blivit marginellt bättre. Fler klubbar kanske bemödar sig om att fullfölja sina åtaganden. Däremot flyttas det alldeles för ofta matcher med kort varsel.
Seriekonstruktionen är säregen. SSH 1, högsta nivån, består i år av 7 lag och genomförs i form av dubbelmöten. SSH 2 är upplagd för 12 lag. På nivåerna 3 till 7 (lägsta) varierar antalet lag mellan 10 och 13. Endast enkelmöten från nivå 2 och nedåt. Noterar att i år har minst ett lag utgått under resans gång i samtliga serier förutom SSH 1. Säger ändå en del.
Matcherna i SSH är ovanligt oförutsägbara. Nyligen, i SSH 1, förlorade det mittenplacerade laget med 0-14 mot ett sämre placerat lag för att några dagar senare spela oavgjort mot en av de presumtiva seriesegrarna.
Det är fullt möjligt för en division 1-klubb att skicka ut sitt ordinarie manskap för en match i SSH där de kan komma att ställas mot ett juniorlag från en division 4-klubb. Taktiskt beslut taget med händyn tagen till statusen hos seniortrupp samt hänsynstagande till representationslagets läge i serietabellen och dess spelprogram.
Vi inledde vårt seriespel den 10 april borta mot division 4-klubben Ängby IF. Vårt lag bestod mestadels av spelare ur A-truppen. Vi förlorade med 1-2.
De tre därefter inplanerade matcherna flyttades medan ledarstaben slet med att få fason på A-laget. Den 20 maj, några dagar före resan till Ljungsbro, var Huddinge IF redo att återuppta matchandet i SSH 2. Borta mot Västerhaninge IF blev det en övertygande 6-0-triumf. På rätt väg. Äntligen! Det syntes även mot Ljungsbro, trots att vi inte fick med oss den trepoängare vi förtjänade.
Fram till sommaruppehållet tog vi ytterligare fyra trepoängare och vägen fram till serieseger låg öppen. Statuterna ger vid handen att endast seriesegrare flyttas upp med automatik. Men under sommaren tunnades A-truppen ut. Sju spelare lämnade och skador decimerade truppen ytterligare. Vi överlät höstens första match, borta mot Älta IF, till P19. Förlust 1-4.
I måndags, tre dagar efter den tråkiga division 2-förlusten mot Nacka FC, var det bortamatch mot Viggbyholms IK. Jag trodde i min enfald att vi skulle skicka ett revanschsuget A-lag till Hägernäs IP men det blev P19 som fick slita igen. Kände nog det på mig, innerst inne. Ny förlust, 0-2. Det sista målet kom på tilläggstid.
Två matcher återstår för oss i SSH 2, men seriesegern kan vi glömma. Den gör Assyriska FF och Hanvikens SK upp om. Vi besegrade båda dessa lag i juni, när vi fortfarande hade en A-trupp som tålde spel i en reservlagsserie parallellt med division 2-matcherna. Nu återstår för Huddinge IF att slutföra SSH 2 på ett anständigt vis.