”Skulle inte dra mig för att ta något lag i världen” – exklusiv intervju med Janne Andersson
Janne Andersson om sina snart fem år som förbundskapten, tankarna på framtiden, sommarens EM-slutspel och sin relation till SvenskaFans.
Snön fullständigt vräker ner när vi anländer till det svenska fotbollsförbundets lokaler i Solna, bara ett stenkast bort från Friends Arena. Där inne utbyts några typiska artighetsfraser med den genomtrevliga receptionisten om det rådande aprilvädret innan vi blir visade till ett av de många konferensrummen där intervjun med Janne Andersson ska äga rum om bara ett fåtal minuter.
Ellinor, som ska filma intervjun, börjar rigga upp kameror med mera och jag försöker hjälpa till så gott det går utan att egentligen ha en susning om vad jag sysslar med. Plötsligt spatserar Janne förbi i korridoren med en kopp kaffe i handen och telefonen tryckt mot örat samtidigt som han nickar vant mot oss.
Efter en liten stund kliver han in i rummet och vi börjar småprata samtidigt som de sista tekniska förberedelserna äger rum. Bland annat berättar han om sin stora svaghet för öl och hamburgare, kärleken till Seinfeld, sin vistelse i Hamburg samtidigt som Berlinmuren föll – samt relationen till SvenskaFans. I dagens fotbollsvärld använder sig sportchefer och tränare av avancerade databaser som Wyscout för scouting av motståndarlag – på Janne Anderssons tid som huvudtränare i Halmstad hette verktyget SvenskaFans.
I sommar är det fem år sedan Janne Anderson tillträdde som förbundskapten då han tog över uppdraget efter Erik Hamrén. Detta efter ett svenskt magplask under EM i Frankrike där ikoner som Zlatan Ibrahimovic, Kim Källström och Andreas Isaksson gjorde sina sista framträdanden i den gulblåa dressen innan de tackade för sig.
När jag ber Janne se tillbaka på sina fem år vid rodret har han svårt att begripa att han faktiskt är svensk förbundskapten.
- Jag har ett uppdrag som är oerhört fascinerande, som jag fortfarande får nypa mig i armen över att jag har. Det är fortfarande nytt för mig. Jag har inte vant mig vid den tanken.
- Det var ju många spelare som hade slutat efter EM i Frankrike och jag fick liksom börja om lite och bygga något nytt, vilket var lite trevande i början. Men ganska snabbt hittade jag ett förhållningssätt hur jag skulle jobba med landslaget, hur vi skulle spela och vilket hantverk vi skulle ha när vi jobbade. Så jag kände mig ganska snabbt trygg i rollen och det har ju faktiskt gått hyfsat så här långt. Jag tycker vi totalt sett har presterat bra, så det har varit fem bra år.
Vad känner du dig mest stolt över att ha åstadkommit eller fått uppleva?
- Det är klart att ett VM-slutspel är få förunnat att få vara med om. Det var ju tolv år tidigare Sverige varit med, så många av spelarna hade inte heller varit med. Så det var ju en väldigt stor upplevelse och så klart att vi dessutom gick till kvartsfinal.
- Sedan vägen dit med segern hemma mot Frankrike här på Friends Arena när Ola Toivonen gör mål från 54 meter är ett sådant ögonblick som är helt fantastiskt. Så klart även när vi slår ut Italien i playoff, att ta Italien över två matcher på det sättet vi gjorde. Men sedan gjorde vi också ett väldigt bra EM-kval och totalt sett tycker jag vi har legat på en bra nivå. Det har varit väldigt få, om ens något, riktigt snedsteg även om man känt att det varit onödigt att förlora någon match.
Finns det något du kan peka på som du hade velat göra annorlunda om du fick chansen att backa tiden?
- Du kan alltid hitta någon laguttagning, men jag är väldigt dålig på att rota i det förflutna. Ett av mina favorituttryck är att ”då var då”. Har man gjort alla förberedelser rätt så blir det lite som det blir och att då sitta i efterhand och tänka att vi skulle gjort si eller så, utan nej, så här blev det och så lär vi oss något av det och går vidare.
- Jag kan inte säga att det finns några jättegrejer på det sättet, men självklart har jag tagit beslut som inte varit hundraprocentiga. Så är det ju, men det är inget jag sitter och funderar på utan det gäller att gå vidare.
Men finns det något som du legat sömnlös över på natten och tänkt att det där skulle jag gjort på ett annat sätt?
- Det enda jag i så fall ångrat var ju egentligen innan jag började, och det var när jag hade mitt sommarprat i P1 sommaren 2016 där jag uttryckte mig väldigt klantigt kring att sjunga nationalsången som jag pudlade på med detsamma. Men det kunde jag ha haft ogjort, för det var slarvigt. Man kunde ju tolka det ungefär som att jag tar ut spelare efter om de sjöng nationalsången eller inte och så är det ju självklart inte.
- Utan det jag menade, och som jag fortfarande menar, är att jag tycker det är häftigt när vi ska spela, och jag själv som hade varit på många landskamper tycker det är häftigt att stå och sjunga ”du gamla, du fria” och känna den gemenskapen med gul landslagströja och jag tycker liksom att den känslan ihop med laget och publiken och så är häftig, och det var det jag menade. Sedan uttryckte jag det lite annorlunda i hastigheten och det var slarvigt, så det kunde jag ha haft ogjort.
Som förbundskapten är det ju väldigt stor press på dig och många ögon som riktas mot dig, vad tycker du är det mest påfrestande rent generellt?
- Om jag ska vara ärlig, så kan jag inte säga att det finns något specifikt. När jag valde att tacka ja till det här jobbet insåg jag hur det kommer att vara. Jag är en av dem i Sverige som det tycks mest om. Om man går in i det här jobbet så får man nog inte se det som något negativt – för då blir det ju negativt. Jag inser att det här är en del av jobbet. Ibland så kan det vara en del frågor som är lite konstiga från media, en del lite konstiga vinklingar, men generellt sett är det bara att hantera och totalt sett så har jag ett jättebra förhållande med media. De flesta människorna som jag träffar är också positiva, så jag upplever egentligen inget negativt med pressen. Det är en del av jobbet.
I egenskap av nytillträdd förbundskapten, vad hade du gett för råd till dig själv för fem år sedan sett till det du vet i dag?
- Fortsätt att vara dig själv. Gör det på ditt sätt. Och det har jag försökt göra. Om det är så att jag blir erbjuden det här jobbet och tackar ja och vi kommer överens, då har ju de som anställer mig förmodligen funderat på vad vi ska ha för typ av person: ”det här är Janne och han har den här kompetensen och de här egenskaperna”. Då är det ju sådan som jag ska vara. Jag ska inte börja vara någon annan bara för att jag blir förbundskapten, utan jag ska vara den person som jag är och göra det på mitt sätt. Det har jag hållit fast vid hela tiden.
Främst efter framgångarna under VM för tre år sedan spekulerades det kring att det fanns ett stort intresse för Janne Anderssons tjänster. Dock har han valt att bli kvar och säger sig inte ha några tankar på en framtid bortom det svenska landslaget.
- Jag har ett avtal till och med 2024 som jag valde att förlänga förra året och jag känner mig långtifrån färdig med det här. Det kommer nya spelare och det är hela tiden nya utmaningar. Att ha det här jobbet och få representera Sverige på det sättet vi gör på de stora arenorna är fantastiskt häftigt, så jag har världens bästa jobb.
- Jag har haft möjligheten att göra annat under den här perioden och även tidigare, men det finns liksom inget som triumferar det här. Så vi får se, det är tre år kvar här men i den här branschen vet man aldrig. Det kan bli förlängning och det kan bli att man får gå innan, men det är i alla fall tre år som gäller nu och jag har ingen tanke på något annat nu kan jag säga, utan jag trivs enormt bra.
Har du någon målsättning du känner att du hade velat uppnå med det svenska landslaget?
- Jag pratar sällan i de termerna på det sättet, utan jag försöker sprida det jag själv försöker leva efter till min omgivning – att hela tiden göra saker så bra som möjligt. Sedan får man ju någonstans vad man förtjänar. När jag var klubblagstränare gick jag inte och funderade på om vi skulle vinna SM-guld eller inte, utan det gällde att jobba på och sedan på något sätt blir det ett resultat av det hela.
- Så processen är mer intressant för mig att prata om, hur man gör och hur vi ska spela, än att prata om något mål längre fram. Så jag har inget mål på det sättet mer än att jag ska få ut det bästa som det över huvud taget går att få ut av det vi har.
Generellt som tränare, hade det inte varit kul att testa på något utanför Sverige?
- Jo, och det jag också har uttryckt är väl att någon gång tar ju det här slut och kanske den dagen när det nu blir, att då kanske kunna komma till en annan miljö och en annan kultur, ett annat sätt att se på saker och testa sitt ledarskap på sitt sätt att göra saker och ting. Och kanske göra det tillsammans med några stycken av dem som man jobbar med nu. Vi är ett team som jobbar kring fotbollen som är väldigt tajta och har en väldigt bra kompetens tycker jag, ett bra sätt att göra det på. Så jag skulle liksom inte dra mig för att egentligen ta något lag i världen höll jag på att säga, varken klubblag eller landslag utifrån det om jag tar med mig rätt folk. Men att få testa något annat utomlands, för det är en sådan grej som hade varit kul. Men som sagt är det inget som jag funderar på dagligen precis.
Men skulle du då föredra att ha ett landslag eller att vara i en klubb?
- Det har egentligen ingen betydelse, det kan vara en utmaning båda delar. Nackdelen med ett landslag skulle ju vara att man kan konkurrera med Sverige eventuellt i så fall, men det är väl det i så fall. Men annars så har det väl ingen betydelse i sig på det sättet, jag känner att jag är väldigt trygg i min roll som klubbtränare och jag känner att jag är väldigt trygg i min roll nu som förbundskapten, så ur det perspektivet så skulle det inte ha någon betydelse. Men som sagt, det ligger framåt någon gång så vi får se.
Men kan det hända att du saknar tiden som klubblagstränare, för det blir väl mer intensivt och du får mer action?
- Det jag kan sakna är att det är lite för få matcher, matcherna är ändå roliga, det kan jag tycka. Det jag också kan sakna lite är ju den här dagliga vägledningen av unga spelare. Jag menar, jag jobbade många år i Halmstad och sedan ett antal år i Norrköping. Mindre klubbar med mindre ekonomi. Norrköping var det då, nu har man sålt en massa spelare efterhand så man har en bättre ekonomi. Men då så hade man ingen stor ekonomi och det innebar att man fick jobba mycket med utveckling av unga spelare, det var svårt att köpa in spelare.
- Och den resan liksom när man har en ung kille som kanske kommer upp och tränar med a-laget första gången som 16-17-åring, och sedan går det ett halvår och så får han spela en b-lagsmatch och så går det ett halvår och så blir han lärling i a-truppen, och så går det ett halvår och så är han ordinarie i a-truppen och så går det ett halvår till och så spelar han i allsvenskan och alla undrar hur fasiken gick det här till. Och så går det ett halvår till så har man sålt honom ut i Europa någonstans. Den resan har jag varit med om med ett antal spelare. Att få vara med på den resan och vägleda på olika sätt, jag brukar säga att ibland får man klappa lite på kinden, ibland banka i huvudet och ibland krama om. Den dagliga kontakten, den kan jag känna just med unga spelare att det tyckte jag var roligt att få vara med på den resan med ett antal spelare. Så det kan jag sakna, för det blir inte samma sak som förbundskapten. Du har samlingar och då är det fotboll men däremellan gör du en massa andra grejer, men inte har någon daglig kontakt på det sättet.
Skulle det kunna vara aktuellt för dig att träna något av Stockholmslagen?
- Jag säger ju inte nej till någonting, för man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. Den dagen det här är över får man se, jag stänger inga dörrar på något sätt samtidigt som jag inte funderar så mycket på det heller. Utan vi får se när vi kommer dit, det är över tre år dit till sommaren 2024 som det här avtalet sträcker sig till som sagt. Det tar vi då.
EM närmar sig med stormsteg och även om mästerskapets upplägg inte är det mest optimala är det svenska intresset överlag väldigt stort. När intervjun genomförs är det fortfarande inte fastställt var landslaget kommer spela sina matcher – vilket av förklarliga skäl är påfrestande för Janne och hans kollegor.
- Bortsett från stressen att vi inte riktigt vet var vi ska spela någonstans och ha vårt basläger är det väl bra, det är ju ändå två vitala delar. Så det hoppas jag vi får svar på ganska snart så vi kan slutföra planeringen på det sättet. Annars är det ju genomgång av motståndarna som väntar kommande veckor samt följer upp spelare och börjar sätta truppen. Det ska också göras en analys av föregående samling, vad vi kan ta med oss och så vidare.
- Jag upplever intresset som mycket större än inför VM för tre år sedan, jag tror det är många som längtar efter det här mästerskapet. Inte bara vi som är aktiva, utan också supportrarna och folk som följer och stöttar oss. Så det är full fart framåt nu.
Mästerskapet är som bekant uppskjutet ett år. Anser du att det passar er bättre eller sämre?
- Ingen aning. Jag fick frågan förra året när det blev uppskjutet, om det är en fördel eller om det är en nackdel. Man kan ju titta och se på det som att de yngre spelarna blivit ett år äldre, men även de äldre spelarna har blivit ett år äldre. Zlatan hade ju till exempel inte varit med förra året, men han kan ju vara med nu. Så det är jättesvårt att veta, det är som det är och det förhåller vi oss till.
Hade truppen sett annorlunda ut för ett år sedan än vad den tilltänkta gör i dag?
- Det är Zlatan då givetvis, om han nu är med. EM ställdes ju in redan i början av mars förra året så vi hade ingen samling i mars. Det är ju först efter mars-samlingen i år där vi hade ett VM-kval som jag börjat tänka på EM och titta konkret och planera för EM, så jag var aldrig så långt fram i trupplaneringen förra året när det ställdes in. Så därför är det svårt att säga.
Finns det några spelare som gynnats av att det skjutits upp?
- Det är väl klart att det finns spelare som har utvecklats på ett jättebra sätt det här året, framför allt flera av de yngre spelarna. Men samtidigt, det är som det är.
I över ett års tid har vi tvingats vänja oss vid tomma läktare på fotbollsmatcher och det är i dagsläget osäkert hur mycket publik det kommer tillåtas under sommarens EM. Janne sticker inte under stolen med att det varit en stor omställning.
- Det går inte att komma ifrån att det är en annan grej. Men sedan när matchen väl är igång är man oftast ganska fokuserad och är med i matchen, så då märker man inte av det lika mycket som man gör om man är på en match och sitter på läktaren och ser den.
- Men visst är det så att utan supportrar blir det lite fattigt, det går inte att komma ifrån. Och jag gjorde faktiskt själv så förra sommaren, innan vi hade den första matchen utan publik här hemma på Friends, att jag var och tittade på AIK ett par gånger för att träna på att vara på Friends när det inte var någon publik för att känna atmosfären. Men som sagt, när matchen väl är igång är man ändå så fokuserad och inne i det. Men visst, det är inte lika roligt.
Har spelarna sagt något om det?
- Spelarna känner nog samma. Sedan på något sätt normaliseras ju saker och ting efter ett tag och nu är det liksom spel utan publik och har varit så väldigt länge, då är det ju det man anpassat sig till på något sätt. Men i början var det nog väldigt konstigt för alla.
Tisdagen den 18 maj – det vill säga om mindre än tre veckor – kommer Sveriges trupp till mästerskapet offentliggöras. Janne säger sig vara hyfsat på det klara gällande vilka spelare han kommer ta ut.
- Vi har en lista med ett 70-tal spelare och sedan är det väl 35-40 spelare vi bevakar lite närmare, så jag har väl ganska klart för mig hur stommen ska se ut. Sedan som alltid är det ju de där sista spelarna som är svårast att ta ut. För de som varit med mycket och spelat på en hög nivå, de är ju ganska givna. Men däremot de på slutet, det kanske inte är en smaksak, men det är lite jämnare beroende på vilken typ man vill ha och så där. Det är den processen jag är inne i nu.
Den senaste tiden har det varit en del diskussioner gällande vem som ska vakta målet. Vem betraktar du just nu som förstemålvakt?
- Robin (Olsen) är förstemålvakt för mig och har varit det från dag ett. Sedan fick ju ”Kribba” (Kristoffer Nordfeldt) visa vilken bra målvakt han är nu i mars, och ”Kalle” (Karl-Johan Johnsson) gjorde en bra match här i höstas när han stod. Så det är tre bra målvakter jag har och som jag valt att satsa på ett tag, men Robin är den jag håller som nummer ett. Sedan kan saker och ting ändras, men som det ser ut just nu är Robin etta.
Zlatan Ibrahimovics återkomst till landslaget blev till verklighet under den senaste landslagssamlingen och visade omgående att han fortfarande håller måttet. Men trots sin stora personlighet märkte Janne inte av någon större förändring i omklädningsrummet.
- Jag upplevde den här samlingen som oerhört positiv med Zlatan både på och utanför planen. Han har ju hållit på i många år och har en enorm erfarenhet och är oerhört professionell i allt han gör. Så hans intåg hos oss var totalt sett väldigt positivt.
- Sedan är det klart att det inledningsvis var en liten omställning för en del lite yngre spelare som kanske inte tidigare träffat honom och som haft honom som idol under sin uppväxt, att plötsligt spela och vara i samma omklädningsrum. Men även det normaliseras ju efter några dagar, så han var en i gänget precis som alla andra och gjorde en jättebra samling. Så jag ser fram emot att jobba vidare med honom.
Hur stort arbete ligger det egentligen bakom att få spelargruppen att fungera även utanför planen?
- Varje samling pratar jag ju om hur vi ska ha det tillsammans, hur det ska fungera och vilka ledstjärnor vi ska ha för att sätta en viss nivå på saker och ting. Utifrån det är det ju upp till spelarna att ta plats och interagera med varandra och vara kompisar.
- Alla behöver inte älska alla lika mycket, för så är det ju med en grupp människor. Men däremot ska vi ha en grundläggande respekt för varandra, och då behöver man prata om hur man vill ha det. Så det är jag väldigt noga med och upplever generellt att vi har en väldigt bra stämning.
Utåt sett känns det som att spelarna trivs väldigt bra tillsammans.
- Det är ju roligt om det uppfattas så och spelarna säger så. För mitt intryck och min känsla är defintivt det, att vi har väldigt god stämning. Inte minst nu när det kommer ett mästerskap är det viktigt att man har en bra atmosfär och att man verkligen anstränger sig för att se till att bidra med energi. Det tycker jag spelarna gjorde jättebra under VM och gör det generellt också under samlingar. Det kommer vara nyckeln nu då vi under EM kommer leva i en bubbla och då är det jätteviktigt att man har rätt inställning till det både som spelare och ledare.
Känner du att du satt din prägel på landslaget sedan du tog över?
- Jo, men det har jag absolut gjort. Vi är i dag ett landslag där vi har en ganska tydlig idé om hur vi vill ha det, och då pratar jag både på och vid sidan av planen. Sedan utvecklas man ju på vägen och i början var det lite sökande innan vi hittade rätt.
Janne börjar självmant glida in på spelarnas ansvar och betydelse för att utvecklas i sina respektive klubblag.
- Det är väl klart att spelar vi ett VM och det är under 48 dagar så utvecklas du som spelare av det. Men normalt sett så är det ju i klubbmiljön du är det mesta och sedan kommer du till landslaget och ska prestera bra och vinna ett par matcher på ett fåtal dagar för att sedan åka hem igen.
- Så under de dagarna handlar det egentligen bara om att prestera resultat, sedan sker utvecklingen i hemmamiljön. Då kan man säga att jag är väldigt beroende av vilken utveckling som blir i hemmamiljön, och det har ju öppnats lite fler möjligheter tycker jag de senaste åren där det kommit fram spelare med lite bredare egenskaper som gör att vi kan bredda vårt spel jämfört med innan. Så det känns intressant, men sedan gäller det också att få ihop det på ett bra sätt.
Avslutningsvis ber jag Janne att välja ut tre landslagsspelare han hade fått ta med sig till sommarens EM som varit aktiva under 2000-talet, men inte längre är det, och som han inte tidigare coachat. Vilka han väljer ser du i klippet nedanför.
