Janne och landslagets framtid - del 1
Malte ser över vad Sveriges problem egentligen är.
Prestationen från Sveriges i matchen mot Serbien var under all kritik. De svenska spelarna såg vilsna ut och passningarna hittade inte till rätt adress. Serbien fick bedriva anfallsspel helt ohotade på Sveriges planhalva och utan att behöva möta någon press. Backlinjen och lagets kollektiva försvarsspel var under all kritik. Sverige lyckades inte blockera några inlägg och gång på gång fick nästintill fria serbiska spelare möta inlägg. Intensiteten var överlag alldeles för låg och jag tycker man saknade lite jävlaranamma. Det enda positiva man kunde hitta var att när Sverige väl fick till ett omställningsläge small till direkt. I det uppställda anfallsspelet kändes det idefattigt och de hotande bollarna lös med sin frånvaro.
Sverige höjde sig avsevärt till andra matchen, men det räckte inte till seger. Det var återigen passivt försvarsspel vid målet. Jag tycker att det måste sitta i ryggmärgen att försöka störa spelarna vid inlägg och vid skott. Det talades efter matchen från Emil Forsberg att det fanns en plan för hur slutforceringen skulle gå till. Någon plan gick inte att se överhuvudtaget och Sverige lyckades inte skapa någon farlig chans överhuvudtaget.
En positiv sak att ta med sig från matchen är mittfältsspelet, som var betydligt bättre än i matchen mot Serbien. Ludwig Augustinsson och Victor Nilsson Lindelöf gjorde det bra i försvaret och Olsen räddade Sverige ett antal gånger. Jag tycker dock att Ludwig Augustinsson inte bidrog tillräckligt offensivt i matchen. Joel Andersson var alldeles för passiv vid Sloveniens 1-0 mål. Han hade kanske inte kunnat stoppa det från att bli mål, men han hade kunnat gjort det svårare för den Slovenska spelaren. Hien stod för en skakig insats och stod för ett antal felpassningar som ledde till farliga omställningar för bortalaget. Jag tycker dock det ska sägas att även om Augustinsson och Lindelöf stod för godkända insatser kommer de behöva komma in med regelbunden speltid från sina klubblag för att kunna hålla tillräckligt hög nivå i EM-kvalet nästa år där Sverige kommer ställas mot tufft motstånd och de kommer behöva komma upp i nivå i matcherna mot Österrike där resultaten lär bli avgörande för att Sverige ska kunna knipa en topp två plats.
I denna första del av Janne och landslagets framtid kommer jag fokusera på spelarmaterialet.
Robin Olsen är given förstamålvakt i detta landslag. Han visade denna samling återigen att han inte behöver spela i sitt klubblag för att kunna prestera i landslaget, vilket är en bedrift i sig. Om han skulle bli tvungen att stå över en samling skulle jag välja att köra på Patrik Carlgren då han presterat under en längre tid i Danmark. Robin Olsen är nu 32 år och EM 2028 skulle rimligen kunna bli hans sista mästerskap. Frågan är vem som ska ta över efter honom. Patrik Carlgren är 30 år och kommer kunna köra på några år efter Olsen slutar, men vem ska man satsa på efter honom. Victor Johansson, Leopold Wahlstedt, Samuel Brolin och Jacob Widell Zetterström är fyra alternativ.
Om vi riktar blickarna åt högerbacksplatsen skulle jag satsa på Emil Holm, då Emil Krafth lär petas av Kieran Trippier och därmed kommer få svårt med att få speltid i Newcastle. Daniel Sundgren har gjort det bra i Champions League, men då han till vardags spelar i en betydligt lägre rankad liga än vad Emil Holm blir han mitt andraval. Jag tycker Joel Anderssons insats i senaste matchen visade att han inte håller tillräckligt hög nivå.
I nuläget skulle jag satsa på Lindelöf, Hien som mittbackspar. Carl Starfelt är ett annat alternativ bredvid Lindelöf, likaså Aiham Ousou och Filip Dagerstål. Ett alternativ skulle kunna vara att testa ett nytt mittbackspar mot Mexiko och sedan ta ett beslut utifrån de senaste matcherna vilka man ska satsa på i EM-kvalet. Hjalmar Ekdal, Edvin Kurtulus, Gustaf Lagerbjelke, Johan Bångsbo och Hugo Andersson är alla namn för framtiden.
Om Ludwig Augustinsson inte börjar få speltid skulle jag ta in Eric Kahl som gjort det bra i Danmark. Jag tror att det nu gäller att satsa på en backlinje för att få kontinuitet i försvaret. Vem som spelar bredvid Lindelöf spelar ärligt talat ingen större roll, då mittbackarna just nu bedömer jag vara på någorlunda samma nivå. Det viktigaste är att spelarna som man väljer att satsa på är att de får regelbunden speltid i sitt klubblag. Om försvaret är det största problemet skulle jag klassa mittfältet som det näst största.
Det finns ett antal mittfältare som i grunden är bra spelare ex. Mattias Svanberg och Jens Cajuste, men de har hittills varit för ojämna i prestationerna. Jag tror man ska satsa på Jesper Karlström och Jens Cajuste som defensiva mittfältare förutsatt att de får regelbunden speltid. Kristoffer Olssons skulle jag kunna se bli av med sin plats på sikt. Simon Olsson som har tagit en startplats i Heerenveen är en spelare som skulle kunna ta hans plats.
Moustafa Zeidan är en spelare som skulle kunna göra likaså. Hugo Larsson, Bilal Hussein, Yasin Ayari och Hampus Finndell är innermittfältare som skulle kunna ta sig in i landslaget i framtiden.
Anfallsmässigt ser det bra ut, men det spelar inte någon större roll om försvaret och mittfältet ser ut som det gör. Jesper Karlsson borde vara given i startelvan när EM-kvalet börjar, men han har inte haft något flyt de senaste samlingar som han har missat på grund av både skador och sjukdom. Det ska sägas att han överlägset var den mest formstarka svenska spelaren sett till poäng de senaste säsongerna och han kan förhoppningsvis bilda ett anfall med Isak och Kulusevski som kan leda Sverige i EM-kvalet. Pontus Almqvist har levererat poäng i Polen och han kan ta sig in i en trupp längre fram om han fortsätter på inslagen väg.
Mikael Lahdo är ett spännande namn som stått för poäng i AZ Alkmaar. Robin Quaison tycker jag måste petas från truppen. Jag tycker det syntes i senaste matchen att han inte håller måttet och han har inte öst in mål i sitt klubblag, som hör till i den saudiarabiska ligan. Kulusevski tycker jag kan ta mer ansvar och det kommer han bli tvungen att göra för att Sverige ska kunna skrälla sig till EM.
Ekdal är en spelare som skulle kunna lyfta det här, men han har missat de senaste samlingarna på grund av skada. Det är inte den sista samlingen Ekdal kommer missa på grund av skada och det kommer en tid utan Ekdal på plan. Med den bakgrunden kan jag tycka det är bättre att satsa på en annan spelare för att bygga ett lag som kan prestera på sikt. Det som gör det hela problematiskt är att Sverige vinner majoriteten av matcherna när Ekdal är på plan.
Filip Helander är en annan spelare som skulle kunna lyfta det här laget, men likt Ekdal är han skadebenägen och den senaste samlingen lär inte vara den sista som han missar på grund av skada.
Lindelöfs chans till speltid är beroende av att Varane inte är tillgänglig. Alla förstår att det inte är en bra förutsättning för att få regebunden speltid. Augustinsson åkte på en skada i startdebuten, men han är likt Lindelöf beroende av att sin konkurrerande spelaren, i det här fallet Digne inte är tillgänglig för att han ska få speltid. Forsberg har inte varit given i startelvan i Leipzig och han lär är inte vara det framöver. Elanga kommer få problem med speltid i United då Anthony kommer gå före.
Om Sveriges nyckelspelare inte lyckas hitta klubbar där de får speltid kommer problemen som funnits under samlingen kvarstå. Det är inte optimalt att de spelare som är startspelare för sina klubblag inte spelar på en särskilt hög nivå. Spelarmaterialet är betydligt bättre än vad som framstår och det ska gå att få ut mer än vad man gjort, men om majoriteten inte spelar matcher är det svårt att prestera när det väl gäller.
Det här för oss till frågan; Hur mycket kan Janne göra med det här spelarmaterialet?
Svaret kommer i del 2.
