Jiloan Hamad: "Känner mig redo för 45 minuter"
Himmelriket var på Hotell Färöyar och tog emot MFF. Efter incheckningen fick vi en liten stund med Jiloan Hamad.
Klockan 11 färöisk tid anlände Malmö FF-truppen med buss till Hotell Färöyar, där de ska bo under den två nätter långa vistelsen. Först steg sportchef Pär Ågren av, följt av Kenneth Folkesson, Rikard Norling och resten av ledarstaben innan det var spelarnas tur. Alla verkade vara glada över att vara framme och gillade vad de såg.
Ivo Pekalski berättade att han har varit här tidigare med P-landslaget, och faktiskt bott på samma hotell. Wilton Figueiredo och Ricardinho såg lyckliga och nästan tagna ut; en spelare meddelade att de hade suttit hela vägen från flygplatsen till hotellet med sina kameror och fotograferat. Efter incheckningen, som hade förberetts av Patrik Jandelin, satte sig spelarna i foajén eller höll sig på sina rum fram till att det var dags för lunch. Utsikten över Torshavn är bedårande, och fåren utanför kan de räkna till de somnar av utmattning.
Jiloan Hamad och Himmelriket satte sig i baren, i stället för att räkna ulldjuren, för en kort pratstund innan lunchen. Malmös yttermittfältare tycker att det är riktigt kul att vara på plats. Och att få resa med laget. Den omtalade landningsbanan på Färöarnas flygplats hade varit föremål för en del diskussioner, men enligt Jille var den inte så farlig som han hade trott.
– Yago (Fernandez) däremot gillade den inte. Han satt så nära mig på planet att jag kunde se hur blek han var i ansiktet. När planet till slut stannade skrek han ”professional, professional” till piloten. Men så mycket som vi hade snackat upp landningen var det inte så farligt i slutändan.
Hotellet ligger som sagt uppe på en höjd med utsikt över Torshavn och hamninloppet. Jille är imponerad av vad han ser. Däremot ser han inte alltför imponerad ut när jag berättar om underlaget matchen ska spelas på. Jag varnar honom för att glidtackla, då plasten som ser ut som gräs endast på avstånd lär riva upp en hel del fula sår. Om han spelar vill säga.
– Jag hoppas verkligen det. Jag känner mig redo för 45 minuter i alla fall, men sen får vi se hur det utvecklar sig och vad tränaren bestämmer sig för. Jag har tränat på en hel del nu ett tag, både för egen del och med laget. Och det känns bra, även om det inte är helt hundra. Det är så bra som det kan bli kan man väl säga.
Hur menar du? Kommer du alltid ha viss smärta i höften?
– Nej nej, jag är nästan helt smärtfri nu. Jag menar bara att jag ännu inte kommit upp i full form ännu.
Med tanke på att Helsingborg väntar på Olympia senare i veckan och att Jimmy Durmaz är avstängd till den matchen är det nog ingen vågad gissning att Jille kommer att få så mycket speltid som han orkar i morgon.
Innan vi skiljs åt undrar han hur det ser ut ”nere” i stan. Jag berättar att det är en gullig liten fiskestad, med en del vackra hus och restauranter som ser helt okey ut. Också att här är rätt dyrt.
– Finns här någon shopping? undrar han.
Jag säger att det finns ett köpcentrum inte långt ifrån där Himmelriket bor, men att utbudet är rätt magert. Fast nere i hamnen finns en butik som säljer stickade tröjor med färöiska flaggan fastsydd på ärmen. Jille ser inte alltför intresserad ut av detta. I stället för shopping kommer han att slappa på rummet inför träningen klockan 19.00, säger han. Det är morgondagen som betyder något.
