Brunos Blåvitt-blogg: Jakobs succé kan ge klirr i kassan hos riskkapitalister
De senaste veckorna har Blåvitt fått igång maskineriet. Man har nu sex raka matcher utan förlust och en av de spelare som närmast höjts till skyarna för den sportsliga uppryckningen är Jakob Johansson. Efter att ha varit hackkyckling under JO-eran har han nu blommat ut och fått ett rejält erkännande. Dels av experter, men kanske allra främst från lagets supportrar. Jakob har tagit stora steg och utvecklats till en av våra absoluta stöttespelare under säsongen och nu prasslas det lite i det tysta om en eventuell utlandsflytt. Men om så skulle vara fallet, så skulle IFK endast erhålla cirka 50% av försäljningssumman, då Jakob är siste man kvar från den så kallade "spelarkorgen".
Efter att Mats Persson (dömd för grovt skattebrott, medhjälp till grovt skattebrott, trolöshet mot huvudman, osant intygande, bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll) kört IFK Göteborgs ekonomi i botten tog Håkan Mild över som ny sportchef inför säsongen 2006. Efter alla struligheter med den omtalade "skattehärvan" så såg inte framtiden speciellt ljus ut för IFK. Ekonomin var allt annat än bra och man lyckades endast nå en åttonde plats i Allsvenskan 2006.
Året därpå valde man att satsa på lagets ungdomar. Istället för att värva in färdiga spelare så fick de många talangerna chansen. Resultatet: SM-guld och ökad framtidstro. Men trots de sportsliga framgångarna så fanns det fortfarande svarta hål i ekonomin. Problemen fortsatte i och med att det i det närmaste var omöjligt att låna pengar. Med skatteskulder och intecknad klubbstuga fanns det inte så stora möjligheter och det får antagligen ses som den primära orsaken till att IFK mellan 2007 och 2008 skrev ett avtal med riskkapitalbolaget IFK Göteborg Fotboll AB.
För "affären" fick Blåvitt ungefär 12 (11,9) miljoner att avsätta till spelarrekryteringar. Detta mot att bolaget fick 45% i sex av klubbens mest talangfulla spelare (Bjärsmyr, Wernbloom, Sigurdsson, G. Svensson, Vasuez samt J. Johansson). Många ställde sig tveksamma till om det verkligen var en deal som skulle komma att gynna IFK på lång sikt. Dessa sex spelare värderades under denna tid till ungefär 60-80 miljoner, vilket skulle betyda att klubben endast skulle få cirka hälften av den summan. Det skulle helt enkelt inte vara ett lönsamt avtal, tyckte somliga.
Nu, fem år efter att IFK valde en chansartad väg via riskkapitalbolaget, så är endast Jakob Johansson (förutom "Bjärs", som ju återvänt efter utlandsäventyr) kvar i klubben av den aktuella sextetten. Sett i backspegeln gick det inte riktigt som beräknat för varken IFK eller riskkapitalbolaget. Utan att ha några personliga föreställningar huruvida bolaget IFK Göteborg Fotboll AB gick in med pengar av rent ekonomiskt intresse eller ej, så kan man som objektiv fastslå att de inte riktigt fått den avkastning som många trodde avtalet skulle generera. Vasquez köpte sig ut från kontraktet för en struntsumma, medan trion Bjärsmyr, Svensson och Sigurdsson först såldes med ett halvår kvar på kontraktet för betydligt lägre summor än vad som spekulerats i. Den enda som egentligen inbringat några större pengar för bolaget är Pontus Wernbloom. Men trots det så har de knappt tjänat mer än de lade in.
För Blåvitts del kom inte heller pengarna till speciellt stor nytta. De försvann snabbt efter några mindre lyckade värvningar under 2008-2009 (bland annat Daniel Alexandersson, som kostade ungefär 3 miljoner att lösa från Elfsborg). Därmed skulle vi ha tjänat på ett uteblivet avtal, men det är lätt att säga i efterhand. Väl då hade vi väldigt stora ekonomiska problem och detta var en chansning som inte riktigt gick hem.
Om Jakob Johansson säljs utomlands kommer det sannolikt resultera i en relativt stor övergångssumma, med svenska mått mätt . "JJ" har två år kvar på kontraktet (2014) och befinner sig just nu i en upptågående formkurva. Han har enorm rutin för sin ringa ålder (22 år) och framtiden ser allt ljusare ut för den sympatiska mittfältaren. Även om det känns lite bittert att IFK Göteborg Fotboll AB har rätt till sin andel på 45%, så känns det rätt skönt att siste man från "spelarkorgen" försvinner så vi kan lämna riskkapitalshistorien bakom oss.bakom oss, åtminstone för den här gången. För närvarande har ju föreningen en stabil ekonomi och kan kan genomföra värvningar med egna pengar, vilket känns ekonomiskt sunt. Men om möjligheten att värva hem ett större namn, exempelvis Oscar Wendt, Marcus Berg eller Kim Källström, öppnar sig inom en snar framtid och det krävs externa pengar för att lösa den affären - skulle vi då vara beredda att direkt säga nej till ett nytt riskkapitalbolag?
