Johan Persson: Jag lever för att smälla på!
Under måndagseftermiddagen fick jag möjligheten att sitta ner och prata en längre stund med nyförvärvet Johan Persson. Innermittfältaren är den spelaren som det i dagsläget verkar pratas mest om i Bajenland och ni är många som bett om just en intervju med just honom. Samtalet sträckte sig från Tollarps IF, via degradering i Danmark till det faktum att Bajen var hans önskeklubb när han bestämt sig för att lämna Öster efter förra säsongen.
Först och främst, välkommen till Hammarby!
Tack! Jag har kommit in i det bra och så här långt är det bara positivt.
Jag tänkte att vi börjar från grunden. Du är född och uppvuxen i Tollarp, ett litet stationssamhälle utanför Kristianstad. Hur var uppväxten och hur var det att bo i Tollarp?
Det var bra, som du säger är det en liten by utanför Kristanstad med 3000 invånare. Där finns en liten fotbollsklubb med ett bra gäng. Det var kanon att växa upp där med närheten till Kristianstad och sedan att det var hyfsat nära till Malmö.
Jag spelade i Tollarps IF och har fortfarande vänner som spelar kvar så jag håller koll på hur det går för dem.
Du var aldrig uttagen i något utav pojklandslagen. Berätta hur den processen såg ut och hur du upplevde den tiden.
Vi hade något som kallades för Landskronaläger som låg innan Halmstadslägret där de första uttagningarna var. Men i Skåne handlade det mycket om Malmö och Helsingborg och till viss del Landskrona. Vi i nordöstra Skåne räknades inte.
Var du någon gång riktigt förbannad över att du inte blivit uttagen?
Ja, det är klart. Jag var inte speciellt stor när jag var yngre, jag växte ganska mycket den sommaren som jag var 15. Innan dess var jag rätt liten och hade svårt att hävda mig ordentligt. Det har faktiskt getts ut en forskningsrapport i just det ämnet. Den gjordes 2010 och man hade följt oss 84or sedan vi var 13 år och författaren av rapporten hävdar att talanger faller bort i tidig ålder för att man jagar resultat. De som faktiskt lyckas får inte rätt träning i den tidiga åldern och resultatet av forskningen resulterade i en bok som skickades till Svenska Fotbollsförbundet. Där ser man att de 84or som finns kvar i elitfotbollen aldrig ens var nära för pojklandslagen när vi var unga.
I en tidigare intervju med dig läste jag att du drömde om spel i Allsvenskan och inte om Premier League. Hur menade du då?
Jag följde Malmö FF när jag var yngre och har alltid haft en dröm om att spela i högsta serien i Sverige. Sedan har jag alltid haft favoritlag utomlands som Milan och Liverpool men jag har aldrig tyckt att det har varit realistiskt och det har jag tyckt från början. Jag har alltid jobbat för att få spela i högsta serien i Sverige, det är dit jag velat nå. Det är det jag har jobbat efter i hela mitt liv och i fjol fick jag uppleva det, vilket var fantastiskt.
Var MFF laget som gällde när du var liten?
Nej, jag har inte haft något speciellt lag i Sverige. Jag följde och var lite förtjust i Mjällby när de var på framfart i slutet av 90-talet. Då fanns väl en liten dröm om att få spela där och det jag fick jag ju göra sedan också. Men annars har jag inte haft något riktigt favoritlag i Sverige.
Du gick via IFK Hässleholm och sedan till tidigare nämnda Mjällby. Hur var tiden i Mjällby?
Den var bra! Det var ett riktigt bra steg just då. Hässleholm spelade i det som idag heter division 1 och hade en bra tid där också med tre bra säsonger. Men sedan kände jag att jag ville ta nästa steg och när det stora laget där runtomkring, Mjällby, hörde av sig var det inget att tveka om. Jag fick ju dessutom förtroendet direkt och gjorde två bra säsonger i Superettan.
Sedan gick du vidare till Landskrona, något som du tidigare kallat för "taskig timing".
Nej men det var nog inte det. Alltså jag jobbade vid sidan av fotbollen i Mjällby och kände att om jag skulle ta ett kliv till så måste jag ha fotbollen på heltid. Och när Landskrona kom med en helhetslösning så var det inte mycket att tvivlar på. Landskrona hade ganska nyligen åkt ur Allsvenskan och ville upp igen samtidigt som man hade ett bra lag på gång med många bra spelare. Det var egentligen ingenting att tveka på när jag fick det förslaget.
Sedan fick ju Mjällby hem Bagarn, Asper och alla dom och gick upp två år efter. Sedan om man ska kalla det dålig timing vet jag inte men det handlade mer om att vi inte lyckades förvalta det med Landskrona. Vi hade ett jättebra lag och skulle, så här i efterhand, förmodligen ha gått upp det året.
Du hade möjligheten att gå tillbaka till Mjällby och även Halmstad nämndes som ett alternativ. Är det något du ångrar i efterhand?
Nej, Mjällby var aldrig något alternativ. Jag har inte velat gå tillbaka till någon av klubbarna jag har varit i innan, jag vet inte om det är en principsak eller vad det är men jag kände att det aldrig var aktuellt. Halmstad var aktuellt efter Landskrona med tanke på att dom låg i Allsvenska och det var det jag strävade efter. Men det blev inte riktigt så och när jag fick ett förslag från Danmark så kändes rätt att testa på det med tanke på att det var högsta serien där.
I Danmark blev det inte speciellt många matcher.
Nej det blev ju inte det men det var ändå där jag lärde mig mest. I och med tempot och atmosfären som var i högsta serien gjorde att man lärde sig oerhört mycket trots att det bara var ett halvår. Det hade jag stor nytta av när jag kom tillbaka och spelade med Öster sedan. Då hade jag mitt kanske bästa år i karriären, alltså 2012.
Hur hårt var slaget när ni åkte ur med Esbjerg med tanke på att du inte varit där så länge?
Det var inte så hårt ska jag villigt erkänna. Jag kom ju in ganska sent också. De hade varit igång i 3-4 veckor efter deras uppehåll och jag kom väl framförallt in som en back-up. Men allting runt omkring var så seriöst, jag förstår faktiskt fortfarande inte hur vi kunde åka ur med tanke på de spelare vi hade. Tyvärr hänger det ju inte alltid på det utan man ska få ihop det också, men jag lärde mig väldigt mycket och det tog jag med mig hem sedan.
Sedan gick du till Öster och där fanns Roar Hansen just då. Hur viktig var han för ditt val att gå till Öster?
Han var jätteviktig, det var en av dem stora anledningarna till att jag gick dit. Personligen hade jag inte haft honom innan men jag hade många kompisar som hade haft honom och bara hade gott att säga om honom. Efter att vi hade haft vårt första samtal och han verkligen påpeka hur mycket han ville att jag skulle komma så var det ingen tvekan. Det är något jag aldrig har ångrat sedan dess. Det var synd att han försvann till Helsingborg när vi gick upp.
Du har varit med om att gå upp till Allsvenskan, ramlat ur densamma och dessutom ramla ur danska högsta ligan. Vilken känsla är starkast, upp eller nedflyttning?
Glädjen över att gå upp är mycket större. Ser man på Danmark så kändes det som sagt inte lika mycket även om det självklart var tungt. Med Öster var det tungt så klart med tanke på hur mycket man sett fram emot det och hur mycket man vill, att sedan inte få det att funka är jobbigt.
Det var en generellt sett ganska stökig säsong med Öster förra året. Vad hände med Thomsson och hela den cirkusen?
Jag vet inte riktigt, det blev väl en krock helt enkelt. Roar stod för ett spel som många av oss passade till om man såg till spelidén han hade. Det funkade jättebra såväl 2011 som 2012 när vi ganska överlägset vann serien. Vi ville ju jättegärna ha kvar honom och fortsätta på den resan men då valde klubben att släppa honom till Helsingborg. Vårt krav var väl att ta in någon likvärdig som hade samma tänk och det var väl där det krockade, när dom tog in någon som ville spela lite annorlunda, det var väl där det krockade. Den krocken blev ganska direkt och sedan blev det inte riktigt bra någon gång. Visst hade vi vissa bra perioder men så fort det började gå tungt så hade vi ingenting att falla tillbaka på. Vi hade ingen trygghet helt enkelt.
Jag har hört att det var rätt hätsk stämning i omklädningsrummet bl a?
Det tycker jag är överdrivet och att det har förstorats upp. Den tryggheten vi hade året innan fanns inte längre kvar och det var inte samma glädje i truppen, vilket självklart späddes på när resultaten inte går ens väg. Gnistan fanns inte där och vi saknade en spelidé att falla tillbaka på. Vi tyckte själva att vi var tillräckligt bra för att stanna kvar.
När man tittar din statistik från förra året så ser man ganska tydligt att du gillar att smälla på.
Ja det är det jag lever för (skratt)! Det är väl så mina egenskaper är. Jag ligger på gränsen hela tiden och gillar att smälla på samtidigt som man vinner boll. Då drar man ju på sig en hel del frisparkar!
Om vi flyttar över till Hammarby då. Hur gick övergången till?
Jag kände att jag behövde ett miljöombyte och en nytändning och direkt när vi åkte ur så meddelade jag min agent att jag ville byta klubb. Då undrade han lite vad jag kunde tänka mig och det enda jag sa var att om Hammarby är intresserade så är jag intresserad. När han sedan berättade att intresset var ömsesidigt så var det inte mycket att tveka på. Allting var klart på ganska kort tid.
Du har bara genomfört Bosman-övergångar förutom den här gången, är det för att du har känt att du hela tiden vill vidare?
Ja men precis, så är det. Nu skrev jag ett lite längre kontrakt med Öster och tanken var ju att spela i Allsvenskan där när vi väl gick upp men nu när det inte blev så, så kände jag att jag hade svårt att motivera mig själv och att jag inte hade energin att bygga upp det där igen. Jag lever mycket på energi och då kände jag att jag behövde en nytändning och det känner jag att jag redan fått här.
Hur ser din relation till Hammarby ut sedan tidigare?
Inte mycket mer än att jag har mött dom ett antal gånger och det har varit årets höjdpunkt med den fantastiska publiken. Det är de roligaste matcherna på året och när man har mött dem har man väl lite tänkt att "där skulle man vilja spela någon dag". När det väl kom upp som ett alternativ var det, som sagt, inte mycket att tveka på.
Vi Hammarbyare har ju oftast fått höra att våra motståndare alltid gör sin bästa insats för året mot just Bajen för att man tycker att den matchen är så rolig. Var det något ni pratade om inför matcherna när du var i Öster t ex?
Lite så var det absolut. Just upplevelsen att spela inför mycket publik och hela den biten. Men samtidigt så är det säkert så att man vill trycka dit Bajen vilket säkert många känner. Det är alltid roligare att springa ut på, som tidigare, Söderstadion inför 10 000 än att åka upp till Ljungskile och spela inför 500 personer. Men jag tror att vi, nu när jag är i Hammarby, måste ta fördel av det istället, att vi har en 12e spelare med oss istället för att tycka att det är jobbigt. Då kan det bli riktigt bra!
Jag har upplevt många gånger att det har varit väldigt ängsligt i Bajen när man stått på andra sidan. Vi som motståndare kände att om vi kunde hålla tätt 25-30 minuter så kommer de att börja öppna upp sig eftersom folk på läktaren vill att de ska gå framåt. Då kommer man som motståndare få sina chanser. Så tror jag många tänkt när de möter Bajen. Vi måste dra nytta av att det är så många som engagerar sig samtidigt som vi måste ha tålamodet på planen och inte bli stressade.
Du spelade ju med Freddy Söderberg och Pablo i Öster som båda har ett förflutet i Bajen. Snackade du med dom någonting innan du skrev på?
Ja, det gjorde jag. Jag umgicks mycket med Söderberg och han hade ju en lite mindre period när han var här, men han är en fantastisk kille och person. Jag har alltid frågat honom om hur det är i Hammarby och jag har alltid haft en liten känsla kring att jag skulle vilja spela i Hammarby. Nu när det väl blev klart så skrattade han åt mig och sa: "Är det därför du har frågat så mycket om Hammarby?"
Pablo följer ju med dig till Hammarby, hur känns det?
Det är bara positivt, Pablo är en riktigt bra fotbollsspelare och även en väldigt bra person som bidrar med mycket energi. Dessutom har han ett stort Hammarbyhjärta och kommer garanterat att leverera här och visa att han är en ledare på plan också.
Du fyller 30 i år, känner du någon kris och känner du att du förändrats som fotbollsspelare ju äldre du har blivit?
Nej det är det inte, det är ju några månader kvar. (skratt) Vad gäller skillnaden så tänker man lite annorlunda i vissa moment baserat på rutin och så, men sedan måste man även träna ännu mer ju äldre man blir. Man måste upp till en viss träningsnivå för att kunna prestera helt enkelt.
Hur tror du att din roll i laget kommer att vara? Ni är ju en hel del nya och än så länge är allting ganska färskt.
jag vill gärna vara med och styra och snacka mycket, vilket jag hoppas kunna vara med och bidra med. Jag har ju varit med ett bra tag nu och även utanför hoppas jag kunna vara en ledare i laget såväl på som utanför planen.
Vad tror du kommer att krävas för att Bajen ska kunna gå upp i år?
Framförallt att vi presterar bra fotboll, det är nummer ett. Har vi inget eget spel som vi dessutom tror på kommer det aldrig att funka. Sedan att vi krigar, det är inga poäng som man får gratis och vi måste upp i en hög nivå i varje match. Bara för att vi gör en bra match så går det inte att vara nöjda och tro att det ska ordna sig självt utan om vi inte kommer upp i en viss nivå kan vi förlora mot vilket lag som helst. Det är viktigt att vi har en bra nivå som vi lyckas hålla. När dalarna väl kommer gäller det att ha en hög nivå på dem.
Träningsmatcherna har ju sett riktigt lovande ut. Hur ser ni i spelartruppen på hur det har gått hittills?
Det har sett bra ut, absolut, men samtidigt får man inte vara nöjd här för det kommer hela tiden nya matcher. Nu gjorde vi en bra match mot Åtvidaberg senaste men nu är den glömd och så ser vi fram emot nästa. Det går inte att vara nöjd utan vi måste ha fokus på nästa match, precis som det ska vara i Superettan också. Går vi ner oss några procent så kan vi förlora mot vilket lag som helst.
Hur är Nanne som tränare?
De vibbar jag har fått här de första två månaderna är bara positiva. Han är oerhört klok i det han säger och han är väldigt tydlig i det han vill och hur han vill spela. Instruktionerna känns väldigt genomtänkta och sedan låter han oss vara med och prata om hur vi vill ha det. Det har känts riktigt bra hittills och det är bara positivt.
Du har ju spelat sittande mittfältare så här långt men tidigare har du även figurerat som mittback. Är det något du bävar för att eventuellt behöva göra även i Bajen?
Nej inte alls. Självklart ser jag mig själv som en sittande mittfältare och det är där jag har spelat mest och där trivs jag bäst. Men skulle det bli så att jag hamnar på en annan position så är det inga som helst problem.
Det man reagerat på under de matcher man sett dig i Hammarby-tröjan har varit ditt höga presspel och hur mycket boll du vinner högt upp. Är det något du fått direkta order om att göra eller ter det sig bara naturligt för dig i din spelstil?
Jag är väl sådan som spelare att jag gillar att gå in och trycka ganska rejält. Nanne vill ju att vi ska trycka högt och det passar mig perfekt med de egenskaper jag har, spelet passar mig perfekt. Jag gillar som sagt att komma in nära, trycka på och vinna boll så Nannes spelsätt passar mig perfekt helt enkelt.
Om du ser till Bajens trupp och jämför den med truppen som Öster gick upp med 2012, hur ser du på dom rent kvalitetsmässigt?
Jag tycker de känns likvärdiga även om jag ser det som att vi har fler spetsegenskaper här än vi hade i Öster. Men det gäller att få jämnheten, att det inte går ner sig och det är oerhört viktigt. Att vi presterar på en hög nivå under en längre period, det är vad som kommer att vara avgörande.
Vad har du för personliga målsättningar med säsongen?
Vi har sagt att vi ska bygga ett spel som är hållbart och den dagen vi går upp i Allsvenskan så ska det hålla även där. Som jag ser det så är det ingen mening att gå upp och trilla ner direkt. Då är det bättre att vänta något år till och känna att man har ett spel som man är väldigt trygg med och när man väl går upp i Allsvenska så håller man sig kvar.
Hur gärna vill du tillbaka till Allsvenska personligen?
Det är det jag har som personligt mål, att få spela Allsvenskan igen. Det hoppas jag verkligen att jag kommer att göra med Hammarby!
Det hoppas vi också! Tack så jättemycket för att du ställde upp på den här intervjun.
Tack själv.
