En vinter som kom och gick
Våren kommer med stora kliv och med den följer den Allsvenska premiären. Att vintern varit bra för gräsplaner syns tydligt när man går förbi Stadsparken där Stadsparksvallens gräsmatta ligger grön och nyklippt. Hade det inte varit för biten närmast huvudläktaren, täckt av en vit duk med värmepumpar som frenetiskt försöker höja tempen i marken, ser planen ut som vore det mitt i sommaren. Tveklöst kommer den hålla god kvalitet när det är dags för hemmapremiär. Men hur har J-Södra klarat vintern?
Föreningen kämpar fortfarande för att växa i den Allsvenska kostymen och skapa sig tillräckligt bra förutsättningar för en långsiktig etablering i högsta serien. På flera sätt har man lyckats flytta fram sina positioner jämfört med hösten 2015 när uppflyttningen var ett faktum. Stormen i styrelserummet har avtagit, Stadsparksvallen är något bättre rustad för sponsorer och publik, man har lyckats öka sina intäkter och kunnat anställa ytterligare ett par personer för att stärka organisationen.
Även på lite längre sikt har förutsättningarna förbättrats genom att avtalet med Jimmy Thelin är förlängt till och med säsongen 2019, bara den faktorn skänker stort hopp till oss supportrar. Jönköpings Kommun har dessutom fattat ett beslut att bygga en ny arena på Jordbro-området i Jönköping. Ett beslut som dock föregåtts av en minst sagt svag politisk hantering och knappast kan sägas vara brett förankrat hos de politiska partierna. Det politiskt osäkra läget är en stor osäkerhet för föreningen då arenafrågan utan tvekan är den långsiktigt viktigaste för föreningen.
Allt är inte frid och fröjd. Att man redan efter ett år bytt klubbchef är inte optimalt. Självklart måste man byta om någon av parterna inte tycker att det blivit som tänkt, men startsträckan för en klubbchef är relativt lång och kostnaden därmed hög innan strået börjar dras till stacken. Den som är idrottsintresserad i Jönköping märker också en stor skillnad mellan stadens elitföreningar. Hur HV71 använder sin hemsida jämfört med hur J-Södra gör det. Hur HV marknadsför sina matcher och hur Södra gör det. Skillnaden i resurser är såklart enorm, men att J-Södra har en lång bit att vandra i sättet man syns utåt är ingen överdrift.
Truppen har naturligtvis också förändrats under vintern men den som följt J-Södra ett tag känner också igen ordet kontinuitet. Startelvan kommer till stora delar kännas igen även 2017. Ytterbacken Stefan Karlsson är det nyförvärv som går rakt in i startelvan. Han har sett stark ut hela försäsongen och känns som en mycket bra förstärkning. Stefan ersätter Viktor Rönneklev som lagt skorna på hyllan. Evgeny Kobozev ersätter till GAIS flyktade Damir Mehic. Kobozev har gett ett gediget intryck på försäsongen, en aktiv och modig målvakt som lär tillhöra startelvan åtminstone till Anton Cajtoft är tillbaka fullt ut. Sent har även Christos Gravius tillkommit på lån från AIK. Då han endast funnits tillgänglig för ett inhopp i sista träningsmatchen lär han successivt slussas in i startelvan.
Pawel Cibicki är det mest kännbara spelartappet, ja tillsammans med Rönneklev och Mehic är det de spelare som frekvent förekom i startelvan som lämnat. Som ersättare har Árni Vilhjálmsson värvats. Árni har visat på bra tendenser stundtals men kanske ännu inte övertygat oss om att han är god för 8-10 mål. Och framförallt är han truppens enda nr 9, en förstärkning på den positionen känns viktigt innan morgondagens transferdeadline. Alexander Jallow är det femte nyförvärvet som tillkommit under vintern. Jallow är en oerhört lovande ytterback som säkert får sina chanser under säsongen även om han mest troligt inte startar mot Örebro på måndag.
Matcherna under vintern har ofta lämnat fler frågetecken än utropstecken efter sig. Utropstecknet är försvarsspelet. 2016 släppte endast 4 lag in färre mål än J-Södra och bakåt ser vi minst lika starka ut 2017. Känslan är att vi kommer vara svårslagna. Spelet med boll har varit vinterns stora frågetecken. Målchanserna har varit få och likaså målen. Ledarstaben har hela tiden framhärdat i att spelsättet utvecklas och att det tar tid att hitta rätt positioner och rätt timing. Och nog har det sett bättre och bättre ut i de sista tre matcherna. Och det kändes oerhört skönt med islossning i sista matchen när IFK Värnamo slogs med 5-1.
Premiären närmar sig och pirret i magen växer sig starkare för varje dag. Snart får vi svart på vitt ifall föreningen förberett sig tillräckligt, ifall laget tagit ännu ett kliv i utvecklingen och ifall fler Jönköpingsbor fått upp ögonen för den genuina folksport som fotboll på Allsvensk nivå verkligen är på såväl plan som läktare. Där dragplåstret är nerv i varje match och röststarka läktare. Nu kör vi igen! En match i taget!
