Intervju med Anton Cajtoft
J-Södras succéman startade försäsongen som tredjemålvakt men har spelat samtliga minuter under Superettan. Vi har suttit ned med målvakten för att prata om hans väg från lilla Bankeryd till u21 landslaget.
Anton Cajtoft inledde året som J-Södras tredjemålvakt. Idag är han den enda spelaren i J-Södras trupp som har spelat samtliga minuter i Superettan. Under året har han gått från talangfull backup, hela vägen till Sveriges u21 landslag. För att få förståelse för det explosionsartade genombrottet kontaktade vi Anton för att få höra hela berättelsen.
Jag, John Marthinson, och Marcus Johannesson har bestämt träff på en resturang i stan. Anton har några lediga timmar mellan sitt eget styrkepass och lagets träning på eftermiddagen. Vi slår oss ner och börjar prata om Antons nya liv som fotbollsspelare. Jag blir genast förvånad över hur slipad han låter. Även om han bara har gjort några få intervjuer tidigare, är han väldig professionell utan att vara stängd. Han ger ett väldigt bra intryck och han är mån om att vi ska vara nöjda med varje svar.
Han berättar hur hans dagliga schema ser ut, att han är noga med sin sömn och går alltid upp kl.8 även om hans träning börjar först kl.4. På förmiddagen kör han alltid ett styrkepass individuellt eller med målvaktstränaren. Han förklarar hur viktigt det är med rätt rutiner, sömn, mat och träning, för att få ut maximalt av sig själv.
- Jag använder min kropp varje dag, det är ju mitt jobb. Om jag inte tar hand om min kropp så kan jag ju inte jobba. Därför kör jag 100 % på det här. Jag vill inte titta tillbaka när jag är gammal och känna att jag kunde gjort mer.
Vi börjar köra igång intervjun och jag ber Anton att beskriva sig själv som målvakt.
- Jag är en spelande målvakt, jag försöker vara en aktiv målvakt. En bra understödsspelare som försöker ligga långt ut och styra av inlägg och passningar. Jag försöker efterlikna Valdes, Neuer och de Gea. Även att jag är Liverpool supporter så tittar jag mycket på de Gea (Manchester Uniteds målvakt). Jag tittar mycket på fotboll och försöker lära mig från hur andra målvakter agerar.
Du började spela fotboll i Bankeryd, stack du ut redan då?
- Jag började när jag var 5-6. Min pappa var målvakt när han spelade och när vi lattjade i trädgården när jag var liten så ville jag ofta vara målvakt. När jag började spela i Bankeryd fick alla som ville turas om att vara målvakt och jag tyckte att det var roligt. Det gick ganska bra men jag kombinerade att vara målvakt och anfallare väldigt länge och vann faktiskt skytteligan något år och fick pris, haha. Jag tror att det har utvecklat mig att spela ute så länge. Men jag har alltid velat vara målvakt. Jag spelade ofta med lag där killarna var två eller tre år äldre när jag var liten.
Vi är ju jämngamla och tidigt så visste man ju att det fanns en väldigt bra målvakt i Bankeryd.
- Det fanns ju Smålandsläger och där gick jag ju hela vägen till smålandslaget. Jag tror att det berodde på att jag spelade hockey på den tiden och alla i hockeylaget höll koll på hur det gick för varandra som fotbollsspelare också. Så man höll ju koll på så sätt.
När började J-Södra höra av sig?
- Det var under smålandslägren och jag blev inbjuden till J-Södras sommarläger. Det var nog sommaren 2008. De sa att de var intresserade och ville att jag skulle börja träna med dem. Det gick bra på lägren och en träningsmatch mot J-Södra. Jag bestämde mig ganska tidigt att jag vill till J-Södra. Men det dröjde innan jag började träna med J-Södra.
- Det var under sommarlägret där jag tror att det var JP som skrev och intervjuade mig. De frågade om jag ville gå över till J-Södra och det var ju först då man började fundera på allvar. Men jag ville ju inte överraska Bankeryd och var väldigt noga och sa att jag skulle vara kvar i Bankeryd ett tag till.
Men det blev inte ett tag till?
Nej J-Södra ringde mig ganska tätt inpå och ville att jag och farsan skulle komma in och prata om en övergång och då kände jag att jag vill gå.
Du kände direkt att du ville till J-Södra?
- Ja men jag känner mig jättetacksam mot Bankeryd för allt och jag tycker breddklubbarna är väldigt viktiga och jag tror att jag utvecklades mycket som målvakt i en mindre förening där jag fick spela mycket och fick alltid mycket att göra under matcherna. Och Bankeryd blev lite sura på mig för att jag inte väntade så att du kunde få pengar för mig. Men jag kände att jag inte ville ta risken att J-Södra skulle tappa intresse om de var tvungna att betala så jag valde att gå innan dess. Bankeryd har ju fått pengar nu i efterhand när jag skrev på A-lagskontrakt så det blev ju bra ändå.
Det är många gamla talanger som var nära A-laget men som J-Södra har släppt. Jag tänker på de spelare som inte fått förlängt och spelarna som var med i spetsgruppen förra året. Du som har gått hela vägen, tycker du att J-Södra kan bli bättre på att få in unga spelare i A-laget?
Jag tycker att det har blivit bättre. Om du tittar på vår trupp hittar du mig, Jesper Manns, Simon Dimitrejvic, Tegebäck, Amer Ibragic-Ericsson, så vi har många nittiotalister. Det är en svår fråga.
Anton tystnar och funderar ut hur han ska formulera sig.
- Jag tycker också att man ofta jämför med underbarn. Man tittar på de största klubbarna. T.ex. att Rooney spelade i Everton när han var 16 år eller Sterling som spelade i Liverpool när han var 17 år. De skulle ju gå direkt in till ett allsvenska A-lag men det är ju inte så många unga spelare som gör det. Och de har ju också fått en fantastiskt utbildning vilket många kanske inte förstår. Och det är ju en världsklassutbildning.
- Klubbar kan alltid göra mer men jag tycker att J-Södra har blivit mycket bättre på det. Har du en kvalité som spelare så får du spela. Jag tycker Jimmy (Thelin) är bra på att trycka på det. Titta på Amer som exempel som får chansen och tar den. Jag tycker han är felfri i den matchen. (Amer Ibragic-Ericsson gjorde debut i Superettan tidigare i år mot Ängelholm.)
-Vissa som inte är kvar i klubben tog beslutet att spela A-lagsfotboll istället för att vara kvar i u21 serien, vilket jag förstår. J-Södra har ibland till och med erbjudit en utlåning men spelarna tackade nej till det och då kan inte J-Södra göra så mycket mer. Om man gör bra ifrån sig under utlåningen och det kommer andra klubbar så behöver man inte säga, "Nej, tyvärr jag är uppbunden av J-Södra". Det var kanske så de tänkte. Jag tycker ändå att J-Södra skötte de situationerna ganska snyggt.
Du som har gått hela vägen, har du några tips?
- Alltså vad som än händer så gäller det att bara tugga på. Om det är mycket i skolan eller problem med flickvännen eller familjen att bara kämpa på och inte sluta. Mellan 15-18 händer det ju mycket. Skolan är tuff och kompisarna kanske tycker att det är roligare att festa och då måste man ha en inre drivkraft och säga nej. Jag tror att många kan lockas av att hänga med på såndant.
- Mitt tips till dem som är några år yngre än mig är att man får fråga sig själv "Vad är det egentligen jag vill?", "Vad vinner jag på om jag går ut ikväll?". För allt påverkar ju och det kanske inte gör något om du går ut en gång men för att sätta sina vanor och rutiner funkar det inte att falla ur ibland. Det funkar ju inte att vara professionell i sex dagar i veckan och skita i det den sista dagen. Du skapar en professionalitet och det gör man inte så snabbt. Anton knäpper med fingrarna. Jag är ju väldigt ny i denna branschen och jag jobbar ju fortfarande på att få bättre rutiner.
- Jag tror att det är viktigt att ha folk runt omkring en som stöttar. Och där måste jag tacka mina föräldrar. De har aldrig ställt krav på mig utan alltid stöttat mig istället. Jag har fått bestämma själv och de har stöttat mig i det. Och man får vara beredd på att formen går upp och ner. Speciellt för unga spelare, till och med Zlatan har haft tunga perioder. Tror på det du gör och sluta aldrig.
Du satt på bänken hela förra säsongen, du debuterade först i sista matchen mot Gais. Den matchen vann ni och du höll nollan. Hur var den känslan?
- Jag tänkte det den träningsveckan, att nu får jag chansen. På matchdagen var jag sjukt nervöst men när jag klev av bussen och gick in på Ullevi släppte allt och jag var bara sjukt taggad. Det hade regnat hela veckan så planen var tung och fotfästet släppte hela tiden. Jag fick inte ens värma upp vid straffområdet för att gräset var så dåligt.
Men jag fick en helt ok start och fick göra några ingripanden. Så fick jag en inspark efter en kvart och halkade och några i publiken började skratta. Det var så halt och spelarna halkade runt så det måste sett komiskt ut. Det var en väldigt konstig match. Jag kommer ihåg att Edin (Hamidovic) hade med sig en matchtröja men den hade ingen siffra så Uffe (Thorson, målvaktstränare) tejpade på en siffra. Så när Edin blir inbytt och gör mål springer han till fansen och firar och där drar någon av tejpen. Så domaren gav honom gult kort och sa att du får gå och fixa ett nummer. Så han joggade ut till bänken och fick en ny tejpsiffra men eftersom tröjan var så blöt gled tejpen av efter någon minut. Domaren hotade att ge honom ett till gult. Så Edin blev utbytt så att han inte skulle visas ut. Så han hann både göra mål, bli varnad och utbytt på en kvart!
- Den matchen var ett av de bästa fotbollsminnena även om den inte betydde någonting. Men det var ändå lite prestige för om vi vann skulle vi ha vunnit fyra matcher i rad och det hade J-Södra aldrig gjort i Superettan innan. Det var en riktigt rolig match och schysst av Mats (Gren) att ge mig chansen.
Var det en boost att få spela? Kändes det att du låg närmare startelvan?
- Ja självklart blev man ännu mer taggad och när man kom tillbaka efter upphållet kände man sig mer delaktig i laget. Alla är ju lika viktiga i ett lag, men så kändes det inte förra året. Efter debuten fick jag mycket mer självförtroende men jag vågade inte hoppas att jag skulle bli förstamålvakt.
Det här är första delen av intervjun. Den andra delen kommer att skrivas av Marcus Johannesson. Där pratas det bl.a. om hur det gick till när Anton blev förstamålvakt, Jimmy Thelin styrkor och samlingen med u21 landslaget.
