Intervju med Anton Cajtoft del 2
J-Södras succéman startade det här året som tredjemålvakt men har fram till nu spelat samtliga minuter under Superettan 2014. Då är man självklart högintressant. Därför har vi valt att sitta ner och prata med Anton själv, om hans väg från lilla Bankeryd till u21-landslaget.
J-Södra plockade in Damir Mehic inför säsongen och plötsligt fanns det tre bra målvakter i truppen som konkurrerade om en plats. Visste du att klubben ville förlänga med dig och i så fall vad var ditt mål inför det här året?
Nej men jag hade ju på känn att de ville förlänga, åtminstone hoppades jag det. J-Södra har ju blivit min moderklubb på ett sätt. Bankeryd är ju min egentliga moderklubb och det var där det började och jag spelade där i 7-8 år men jag har varit länge i Södra nu, 6 år, så jag har ju varit nästan lika lång tid i J-Södra. Jag har verkligen fått känslor för klubben och bryr mig och tycker om klubben. Efter Gais-matchen förra året fick jag ganska snart reda på att klubben ville förlänga.
Mats sa att vi kollar på den här målvakten (Mehic) och att det fanns chans för mig att bli utlånad men jag kände att det skulle vara bra för mig att få in en äldre målvakt som lirat på elit-nivå och som jag kunde lära mig mycket av. Så jag blev nästan bara sporrad av det och tänkte, nu ska jag visa alla och bli en av två målvakter i år. Målsättningen var att bli en etablerad andremålvakt och sedan spela mycket i u21-serien.
Sedan trampade Helgesson snett och ett ledband i foten gick sönder och sedan hade Damir oflyt och fick en spricka i fingret som han sedan slog upp på nytt. Så jag stod nästan alla träningsmatcher.
Du höll ju dessutom nollan i de flesta träningsmatcherna.
Ja men jag tycker att det är fel att säga att det beror på målvakten. Man vinner och förlorar som ett lag. Men jag och laget fungerade bra och jag fick en bra känsla. Jag visste att Damir var uttalad förstamålvakt men när han var skadad var det bara jag kvar så jag fick starta i premiären. När man väl får chansen måste man vara redo att ta den och jag tycker att jag tog den.
Bara några dagar innan premiären kom det ut att Mats Gren, som var dåvarande tränare, skulle lämna. Hur reagerar man då som spelare och hur reagerade laget på den nyheten?
Det är klart att det aldrig är positivt att byta tränare så nära inpå säsongen när han har tryckt på de sakerna som han tycker är viktigt. Men vi har riktigt bra lagmoral i J-Södra. Vi är en väldigt bra grupp och vi bestämde och för att vi ska hålla detta borta och inte tänka för mycket utan istället låta andra spekulera. Sedan kom Jimmy, som jag kände från u21 så det var inga konstigheter. Även om vi förlorade de första matcherna så blev vi inte stressade, serien är ju så lång, vi visste att vi har ett sätt att spela på och vi tror på det.
Derbyt mot Husqvarna, hur var det att spela den matchen?
Den matchen var ju ganska uppsnackad och många menade att det var vår chans att hänga på i tabellen. Matchen var nog det häftigast jag upplevt, publiken lät mycket och jag tycker att vi förtjänade att vinna. Många i vårt lag gjorde bra individuella prestationer som jag tror avgjorde till vår fördel.
Vad är det som Jimmy gör bra?
Han har en väldigt tydlig idé om hur vi ska spela fotboll. En attraktiv fotboll med kortpassningsspel. Han är duktig på att höja varje spelare och utnyttja deras spetsegenskaper. Vi förbereder oss väldigt bra på alla lag vi möter och oftast stämmer matchbilden som Jimmy förbereder oss på. Vi anpassar oss lite efter motståndet men försöker ändå behålla vårt egna spel.
Jag har en tes om att det är roligare som spelare att spela i ett lag som har mer bollinnehav, håller du med?
Ja det är ju självklart roligare att ha bollen än att springa och jaga den. Även om jag som målvakt inte springer så mycket! Men även som målvakt är det roligare att spela i ett lag som har en spelidé där man vill ha bollen och göra något med den. Det ger självförtroende att spela sitt egna spel och inte vänta på motståndarnas misstag.
Vi tänker på matchen mot Sundsvall, där spelar ni hur bra som helst men i matchen efter förlorar ni. Vad beror det på att det svänger så mycket?
Det är inte så dåligt som första intrycket är, man kan se tydliga linjer i vårt spel som vi följer men det var för många felpass och vi kommer inte riktigt upp i nivån i vårt eget spel och det förlorar vi på.
Är motivationen lika stor i varje match?
Ja, vi tar en match i taget och alla poäng är lika mycket värda. Man måste vara professionell oavsett om man möter Hammarby inför 20 000 åskådare eller Ängelholm inför 500. Man kan kolla på de största klubbarna som åker långt för att möta ett bottengäng och sedan kör över sin motståndare. Om man lär sig att fokusera på en match i taget så finns det ingen risk för underskattning. Man måste vara koncentrerad på nästa uppgift och inte lägga vikt på sådant som har hänt, vilket man ändå inte kan påverka hur mycket man än vill.
Det är ju glädjande att höra som supporter, så har ju inte intrycket varit tidigare.
Det har jag svårt att uttala mig om. Jag har ju inte varit med så länge. Men det är inget som ni behöver oroa er för, att vi seglar iväg utan vi är fullt fokuserade och tar alltid en match i taget.
Det tycker vi att ni har blivit mycket bättre på i år, håller du med?
Jimmy trycker mycket på det att vi ska ta en match i taget. Vi måste hela tiden höja vår nivå och vara lite snabbare, lite bättre varje träning. Man kan inte ligga kvar och nöta samma grejer i samma tempo utan man måste vara ambitiös och vilja bli bättre varje träning.
Du har ju kommit med i u21-landslaget. Kan du berätta om det?
Det var väldigt roligt att få det samtalet. Jag ser landslaget som en bonus eller belöning. Ett kvitto att man gör det bra i klubblaget. Så jag blev sjukt glad. Jag åkte upp till Stockholm och hade inga krav utan ville plocka erfarenheter till min ryggsäck. Det gick bra på träningarna men tyvärr fick jag en skadekänning som jag hade haft innan. Så det var surt för jag skulle starta mot Island men nu ville vi inte riskera något.
Har ni haft kontakt efter lägret?
Nej det har vi inte men samtidigt berättade de att de har ett sådant nätverk att de ser varje match och gör jag det bra i J-Södra så kommer chansen igen. Kollar man på åldern nu så är ju de som är födda 1992 äldst så jag har ju tid på mig. Det ger självförtroende och motivation.
Vi och många med oss har blivit positivt överraskade av J-Södra i år. Hur bra är ni egentligen?
Det kanske låter tråkigt, men vår styrka i år är att vi ser bara nästa match och vi summerar säsongen först efter säsongen. Men vi har en konkurrens på alla positioner och har ett eget spel som vi följer. I år har vi även utvecklat vårt spel på bortaplan. Dessutom har vi börjat göra Stadsparksvallen till en svårintaglig borg.
Tror du att ni kan gå upp?
Ja det måste vi tro och det finns absolut anledningar att tro det. Jag tror stenhårt på oss.
Vi tackar Anton för att han ställde upp och önskar honom och laget fortsatt lycka.
