2019-09-21 18:00

Chievo - Pisa
2 - 2

J-Södra- Gif Sundsvall

J-södra tog en ny övertygande seger i toppmatchen mot Gif Sundsvall. Matchen fick skjutas fram p.g.a. åska men det störde inte ”de gröne” när man på allvar tog tätt på tabelltoppen.

Det var länge osäkert om matchen överhuvudtaget skulle spelas. Hela Jönköping låg under ett stort åskmoln precis innan matchen och tillslut fick arrangörerna skjuta upp matchstarten för att se om vädret skulle förbättras till speldugligt. Och det är vi glada att för att det gjorde, för annars hade vi missat en av säsongens bästa matcher från J-Södras håll.

J-Södra kom till spel med följande startelva: Cajtoft - Siwe, K.Svensson. Calisir, Manns - Gojani, Fendrich - J.Svensson, Smylie, Thelin - F.Olsson. På bänken satt: Mehic, Sabo, J.Karlsson, Dimitrijevic, Garcia, Eriksson Ibragic. Drott.

Första halvlek:
Laget startade med en helplanspress som startade med Fredrik Elmander Olsson och följdes upp av hela laget. När J-Södra inte vann bollen högt hann Sundsvall bara tjonga upp bollarna mot sina anfallare som konsekvent förlorade dueller med J-Södras mittbackar. På så sätt vann J-Södra snabbt tillbaka bollinnehavet och kunde kontinuerligt starta egna anfall.
J-Södra dominerade inledningen och skapade chans på chans. Den farligaste fick Fredrik Olsson efter en imponerande upprullning där flera J-Södraspelare var delaktiga. Den sista passningen var ett fint inlägg längs marken av Daryl Smylie men Fredrik Olssons avslut gick över.
Fredrik Olsson var sedan nära att frispela en djupledslöpande Jesper Svensson i en blixtsnabb kontring efter en Sundsvallshörna. Men passningen bröts. Fredrik skulle dock få ta revansch.
Smylie spelade ner bollen på djupet i straffområdet mot Tommy Thelin. Sundsvallsbacken såg ut att komma före och försökte täcka ut bollen till inspark. Men en aggressiv och uppoffrande Thelin glidtacklade och gjorde samtidigt ett snyggt inspel mot straffpunken där Fredrik Olsson dök upp och sköt in ledningsmålet till J-Södra. Detta efter 12 spelade minuter.

Den höga pressen fortsatte att ge utdelning. Thelin bröt en passning och slår direkt en perfekt genomskärare mot Olsson som kommer fri men ser ut att hinnas upp av Sundsvalls båda mittbackar. Innan de snor bollen faller Olsson och domaren drar upp sitt röda kort. Han menar att det är frilägesutvisning vilket jag kan tycka är lite väl tuff, men Marcus Danielsson åker ut och Sundsvall får spela klart matchen med 10 man.

Det är ofta svårt att hålla uppe tempot när man spelar med en man mer eftersom motståndarna faller med hela laget och krymper ytorna. Men J-Södra fortsatte att attackera med mycket folk och började kombinera sig fram med kortpassningar och stor rörelse och många positionsbyten. Sällan har jag sett publiken på ståplats se så nöjda ut. J-Södra bjöd på underhållning i första halvlek. Men det är också effektivt.
Efter några snygga passningar utanför Sundsvalls straffområde spelar Jesper Manns fram Olsson som försöker runda målvakten som läser finten och tar bollen. Laget får dock en stor applåd för det fina passningsspelet. Jag vet inte om jag varit med om det tidigare på vallen.
2-0 målet är signerat Daryl Smylie när han med stor teknisk skicklighet tar med sig/tar ner bollen med en yttersida och använder sedan sitt andra tillslag till att hårt placera in bollen med vristen. Det ger ett minst sagt värdigt avslut till en av årets bästa halvlekar.

Andra halvlek:
Den andra halvleken startar precis som den första. Fredrik Olsson är nära ett näta ett flertal gånger. Men 3-0 kommer först när Thelin rivs ner i straffområdet och själv sätter den efterföljande straffen hur säkert som helst.

J-Södra slår inte av på takten utan kommer i anfall efter anfall. Sundsvall har ingenting. Men ändå så kommer det tillslut ett inlägg som försvararna missbedömer. Sundsvallanfallaren Eklund tar skickligt ner bollen med bröstet och försöker avsluta fri framför Cajtoft. Tom Siwe chansbryter och hakar i Eklund som faller. Domaren pekar på straffpunkten och visar det röda kortet till Siwe. Ett domslut som kanske är rätt i regelboken som som jag kan tycka är lite onödigt. Kapningen var inte alls medveten utan istället mer oturlig. Eklund sätter straffen och reducerar till 3-1.

Sundsvall har fått vittring och går offensivt för att reducera på nytt och stämningen som var så bra har bytts ut till oro när Eklund kommer igenom på nytt och Kalle Svensson får göra en monsterbrytning ut till hörna. Jimmy Thelin svarar med ett två byten, dels för att få in nya krafter men kanske framförallt för att få ett break och stoppa Sundsvalls intensiva period. Sabo och Drott kommer in medan Olsson och Smylie går ut. J-Södra reder ut stormen och Kalle Svensson blir andra halvlekens bästa spelare när han gång på gång nickar undan Sundsvalls inlägg och hörnor. Garcia kommer också in mot slutet när han byter av Thelin.

Sundsvall kommer ingenstans och matchen ser ut rinna mot sitt slut när Cajtoft plötsligt ser vad ingen annan ser. Hela Sundsvalls planhalva är tom och Ronny Sabo springer emot den. Cajtoft kastar över Sundsvalls backar och Sabo får med sig jättekastet i farten och blir fri mot målvakten, som han väntar ut och chippar in 4-1. Stadsparksvallen bryter ut i ett gemensamt segervrål. Ett fantastiskt mål.

Analys:
Det känns orättvist att hylla någon mer än någon annan när hela laget gör en så fantastisk insats. Det här laget forsätter att överraska och imponera på mig. Jimmy Thelin har fått det här laget att slåss för varandra varenda gång man går ut på planen. Spelarna vann nästan alla närkamper och nickdueller idag och då är man svårslagna. Och de få gånger någon blir dribblad eller förlorar en duell täcker medspelarna upp bakom.
Det finns så många exempel. Titta bara på de offensiva spelarna TT, Olsson och Smylie. Offensivt är man kreativa, löpvilliga och byter ofta positioner, vilket såklart tar energi, men ändå orkar de alltid se till att vara på ”rätt” sida av bollen i försvarsspelet. Eller hur mittfältarna hela tiden har ett perfekt avstånd till varandra för att ge understöd till sina närmaste om motståndarna krossar över deras försvarszoner. Eller det räcker till och med att endast följa Jesper Svensson eller Fredric Fendrich under några minuter så får man förståelse för hur mycket spelarna är villiga att ge för varandra.

Jag tror att mycket är vunnet när man själv får diktera matchtempot, vilket J-Södra har blivit betydlig bättre med Jimmy som tränare. I försvarsspelet är man trygg. Alla spelarna hjälper till i försvarsspelet och kan ofta vila på rätt sida bollen. När alla är i position kan man sedan välja tillfälle att pressa hårdare. När man sedan vinner bollen är J-Södra numera skickliga att vila med bollen. Man spelar med enkelhet och byter oftare sida vilket tröttar ut motståndarna och ger J-Södra mer tid med bollen.

Jag tycker också att det är fullkomligt fantastiskt att Kalle Svensson, i ledning med 3-0 och med en man mer på planen, ryter till mot kapten Thelin när han misslyckas med en nonchalant tunnel. Kalle förkroppsligar ordet professionalitet

Den atmosfär som omger Stadsparksvallen måste också nämnas. Det känns svårare för lag att komma hit och få med sig poäng. J-Södra ger en arbetsinstats numera som jag har svårt att minnas tidigare, vilket speglar av sig mot publiken. Nu skrattas och applåderas det åt en dribbling eller en klacksspark. Tidigare har det ofta suckats på läktarna. Självklart går det hand i hand med att J-Södra har fått med bättre resultat men framförallt tror jag att publiken numera vet att det är ok att våga och misslyckas eftersom spelarna alltid lämnar sina hjärta på planen. Det är bara att titta på när klacken och spelarna tackar varandra efter matcherna. Finns det något härligare?