Ascoli - Livorno2 - 0
J-Södra-Ljungskile
Topplaget Ljungskile parkerade sin buss på Stadssparksvallen för att hålla sin svit av obesegrade matcher vid liv. J-Södra ville visa att man fortfarande är att räkna med i kampen om uppflyttning. Båda lagen stod därför som vinnare efter matchen. Men alla var inte nöjda.
J-Södra ställde upp med en väntad startelva. Victor Rönneklev är fortfarande skadad men både Tom Siwe (avständ senast) och Jesper Svensson (sjuk senast) var tillbaka. Därför ställde J-Södra upp enligt följande:
Cajtoft - Siwe, Karlsson, Calsir, Manns - Gojani, Fendrich - J.Svensson, Smylie, Thelin - F.Olsson
På bänken hittade vi: Mehic, Sabo, Dimitrijevic, Garcia, Eriksson Ibragic, Drott, K.Svensson
Första halvlek
- Innan matchen hade vi pratat om Ljungskiles omställningar men vi vill ju fortfarande spela vår fotboll, sa Tommy Thelin efter matchen och den analysen skulle visa sig stämma.
J-Södra hade mycket boll den första halvleken och Ljungskile var fullkomligt uddlösa den första halvtimmen. Men bortalaget låg långt ner och försvarade sig väl med hela laget. Därför försvann ytorna i J-Södras "sista tredjedel" och chanserna uteblev även för hemmalaget.
J-Södra gör annars en väldigt bra halvlek och vinner ofta tillbaka bollen snabbt när Ljungskile försöker kontra. Man är kreativa och offensiva och man märker att spelarna njuter av att spela just nu. Det blir ett tryck mot bortamålet när J-Södra försöker och försöker medan Ljungskile ofta rensar undan. Några inlägg, långskott och ett bortdömt mål är dock det enda J-Södra kan skapa i en chansfattig första halvlek.
Jesper Manns är överlägset bäst på plan. Han tacklar, bryter och stormar fram på sin vänsterkant och ser verkligen ut att vara redo för en högre nivå. Anton Cajtoft har däremot en jobbig dag då främst spelet med fötterna är sämre än vanligt.
Andra halvlek
Ljungskile kommer ut som ett nytt lag i den andra halvleken och visar varför man leder serien. Man är tunga och spelar ett väldigt rakt spel. Upp med bollen till forwards och sedan löpningar i djupled.
När Fredrik Olsson missar en passning i Ljungskiles straffområde behöver bortalaget bara två tre passningar för att spela fri David Johannesson som rundar Cajtoft och ger Ljungskile ledningen i den 54' minuten. Stadsparksvallen blir knäpptyst.
Därefter fortsätter oflytet några minuter till. Först vinner J-Södra bollen högt och kommer tre mot tre men Fredrik Olsson trillar och missar Jesper Svenssons passning. Direkt efter får Daryl Smylie en misslyckad rensning rakt på sig och har för en stund öppet mål men han tar ett tillslag för mycket och målvakten rusar ut och räddar upp situationen. Och för en kort stund är känslan på läktaren att J-Södra har en såndär match som alla lag får då och då, att idag spelar det ingen roll hur bra man är, ingenting fungerar.
Men mitt i misären rinner Robert Gojani igenom Ljungskile spelarna. Han har bara bestämt sig. Han kommer hela vägen igenom straffområdet och spelar snett bakåt till Tommy Thelin som krutar in kvitteringen i bottre krysset. Ett gemensamt lättat jubel bryter ut över läktarna, nu kör vi Södra!
Mellan minut 54' och 57' genomgår vi suppotrar alltså en regnbåge av känslor. Rädsla, ilska, besvikelse, hopp, glädje och lättnad.
Matchen öppnar upp sig efter de båda målet och J-Södra öser på framåt. Smylie skjuter och Thelin är nära med två nickavslut. Ljungskile kommer också mer regelbundet fram med sina omställningar och saknar inte chanser. Därför kände båda lagen att man kunde ha fått med sig alla tre poängen.
– Det var viktigt att inte förlora men samtidigt är vi inte helt nöjda med en poäng, sa J-Södras tränare Jimmy Thelin efter matchen.
Jesper Svensson delade den analysen.
– Det är alltid bra med poäng, men om vi hade varit mer noggranna över hela planen hade vi kunnat få med oss tre poäng. Vi försökte få med alla tre poängen, men det räckte inte. Det var ingen bländande fotboll från något av lagen. Vi får ta med oss poängen vi tog och jobba vidare från det.
Analys
Ljungskile är det laget i Superettan som har förlorat minst antal matcher och släppt in minst antal mål. Det var därför intressant att titta på deras förssvarsspel.
När J-Södra vann dueller och andra bollar, fallar Ljungskiles backlinje direkt ner och skyddar ytan bakom sig. Mittfältet faller ner och skyddar ytan framför backlinjen och anfallarna skär av J-Södras centrala mittfältare att spela bollen centralt i planen.
Ytan man vill åt som anfallande lag är bakom backlinjen eller emellan backlinje och mittfält. Ett lågt försvarsspel innebär att man enklare kan försvara sig på de ytorna. Men det är en längre väg från bollvinst till motståndarmålvakten. Därför måste Ljungskile vara extremt snabba för att skapa farligheter.
Den enda gången kontringarna gav resultat var när man endast använde tre passningar innan avslutet. En längre passning upp till forward nr 1, en kortare passning ner till mittfältare och en längre djupledspassning mot löpande anfallare nr 2. En perfekt utförd kontring, tagen direkt från tränarpärmen. När man endast använder tre, fyra spelare i omställningsspelet blir man heller inte sårbara när man förlorar bollen.
J-Södra kunde därför nästan endast spela sig runt på kanterna och slå inlägg. Alternativet är att ha spelare som kan slå ut sin gubbe (Ronny Sabo) eller kombinera sig med kortpassningar, vilket man försökte gång på gång och ofta misslyckades med.
Därför blev matchen chansfattig enda tills andra halvlek då man ofta faller ur sitt positionsspel på grund av trötthet (orkar inte hålla uppe koncentrationen) och tar mer risker.
Jag har svårt att bestämma mig om jag ska vara nöjd eller inte med en poäng mot serieledarna. Vilket kanske säger en del om årets J-Södra?
