Redaktören har ordet: Makrillar & vältränade spanjorer
Gör ett försök till att samla alla tankar som flyger omkring för stunden. En uppladdning inför morgondagens match.
Mitt i en hybris av lättviktade brasilianare och vältränade spanjorer möter Södra på lördagseftermiddagen GAIS. Två lag i nöd. Mitt i soluppgången drar jag försiktigt upp gamnacken och blickar framåt. Mot något som jag försöker inbilla mig kan tänkas vara en ljusare, och bättre tid.
***
I måndags besökte vi Landskrona med förhoppningen om att rycka ifrån bottenstriden. Solen sken. Södra imponerade, men kollapsade. Och vi återvände hem till Jönköping exakt lika nedslagen som vi vant oss vid. Hur blev det så här? Varför gör vi inte mål?
Södra var utan tvekan det bättre laget. Men effektiviteten framåt har stannat av totalt. Likaså bakåt. Helgessons ingripande vid 1-0 är under all kritik, och det är heller inte första gången vi ser det. Det håller inte.
***
Det är soluppgång i Jönköping. Sommaren är här och bofinkens morgonsång ekar utanför fönstret. Om 35 timmar möter vi GAIS på Stadsparksvallen. Jag är fylld av skräck. Det bultar inom mig. Jag är rädd, jag vill gömma mig.
Södra befinner sig återigen på kvalplats och är verkligen i behov av tre poäng. Som de flesta redan vet har Södra en förmåga att prestera mycket bättre mot lag som försöker föra matchen. Ytorna blir större och vi kan spela den fotboll vi vill. Kangaskolkka är avstängd efter sin idiotiska utvisning i måndags, vilket talar för att Oscar Olsson får chansen från start.
Inte mig emot. Med tanke på att Oscar, till skillnad från Kangaskolkka, har imponerat när han väl fått chansen är det en rotation jag inte tackar nej till.
***
Söderstadion begravdes i helgen. Och jag småler fortfarande åt att Södra var det sista laget som vann på arenan.
***
GAIS genomgår, eller snarare genomlider, för stunden en mindre revolution. En renovering, där allt byts ut. Efter degraderingen från Allsvenskan ifjol gjorde man i vintras en nystart, från scratch. Nu står man här, 13 matcher senare med 23 poäng inspelade. I en ekonomisk kris. Man har onekligen spelat sina kort rätt.
***
Egentligen är jag inte särskilt förtjust i makrill. Jag undviker det helst. Men på lördag ska jag försöka göra ett undantag. Jag tuggar, och sväljer. Förhoppningsvis fylls tomrummet med eufori, glädje och sång.
Det är dags att visa upp er stolthet för den tröja ni bär. Som den förtjänar. Som vi förtjänar. Tillsammans är vi starka. Tillsammans kommer vi segra, och fira. Nu avslutar vi vårsäsongen snyggt.
Redaktören
