Redaktören har ordet: Panikattacken ligger runt hörnet
Så var vi igång igen. Superettan är tillbaka. Södra har inlett säsongen på ett strålande sätt och är efter tre matcher i topp på sex poäng. Tre matcher, alla tre på konstgräs. Alla tre på bortaplan. Gräset på Stadsparksvallen tog längre semester än väntat. På måndag blir allt som vanligt igen. Sällan har en match mot Ängelholm varit så eftertraktad. Och kommer nog aldrig bli.
Våren har återvänt. Snöflingorna har evakuerat vårsolen och lämnat Jönköping. I skrivande stund regnar det och blåser med besked. Regnet piskas mot fönsterrutan och ute är det grått. Som en betongvägg. Som Jan Guillous hår. Nervositeten känns i luften, panikattacken ligger runt hörnet. Allt är som vanligt.
Ängelholms senaste besök på Stadsparksvallen är förevigad. Förmodligen en dag som aldrig kommer suddas ur vårt minne. En dag då allt blev till luft. Då tiden stannade och euforin från tidigare matcher gick och knöt sig. Det var matchen då säsongen vände totalt. Då vår fina säsongsinledning förvandlades till ett svart hål. Ett oändligt tomrum fylld utav en skräckblandad förälskelse. Matchen slutade 2-2 efter att skåningarna hämtat in underläget på två mål sista tio.
Niklas Abrahamsson, domaren för dagen, satte sig själv som huvudperson. Skoningslöst avgjorde han matchen på egen hand och rånade oss på tre poäng. Svartmålad lämnade han Stadsparksvallen och återvände aldrig igen. Formkurvan dök. Handlöst föll den mot botten och mot en tragisk repris från tidigare år. Men för att citera en mindre sympatisk artist så återvände vi. Vi reste oss igen.
Jag vrider upp högtalarna. Lutar mig tillbaka och njuter av Thåströms genomslagskraft. Jag är fylld av skräck. På måndag åker vi, motvilligt. Jag våndas, men biter ihop. Om vi låter hjärtat få tala fritt återtar vi serieledningen på måndag. Om vi låter hjärnan yttra sig blir det en ny plågsam tillställning. Som tur är jag relativt IQ-befriad. Som tur är slipper vi Niklas.
Redaktören
