Till (jul)bords med Luke Adams
Så har LSK kontrakterat en kille från Nya Zeeland, född i Australien. Mellan Nya Zeeland och Ljungskile är det väl typ 1000 mil. Vem är då denne Luke Adams? Jag stämde träff med honom får att prata lite och dessutom bjuda honom på lite svensk julmat såhär i juletid.
Vi möttes på Knapes Delikatesser i Uddevalla över varsin "Christmas plate". Det var väldigt roligt att få honom att smaka på Janssons "temptation" och olika sillinläggningar. Jag tänkte först att det kanske är en Crocodile Dundee som kommer. Han visade sig dock aldrig ens ha sett filmen. Så den ingången blev stängd. Men att få Luke att prata var inga problem. Denne kille verkar vara väldigt sympatisk och trevlig.
Luke var glad att få komma till Ljungskile. Han har nu bott en vecka i Uddevalla där han väntar på sin flickvän och sin lille son. De har kontakt via nätet flera gånger om dagen, trots tidsskillnaden. De ska fira jul på Irland hos flickvännens släkt. Efter nyår kommer de till Uddevalla och ska bo med Luke. "-Det ska bli underbart" säger han. Längtan efter den lille sonen är stor, det syns på honom.
Luke hade noga kollat upp LSK innan han skrev på och menade att LSK har goda vitsord i fotbollssverige. "- Alla i Sverige verkar veta att Ljungskile har ett fotbollslag" skrattade han. Sedan sa han att LSK kan bli en bra språngbräda uppåt i karriären.
"- Men viktigast nu är att få upp laget i Superettan. Det ska jag göra allt jag kan för att hjälpa till med. L-O Mattsson är en bra tränare och jag har stort förtroende för honom. Och ni fans verkar ju supertrevliga." Fortsatte Luke och smakade lite på löksillen. "-Senapssillen var god, men nej, inte löksill," ursäktade han sig. "- Du måste pröva 'the famous swedish must'" sa jag. "- Oj! vad är det?" undrade Luke. Efter en klunk såg jag på ansiktsuttrycket att det nog var för sött. Jag sa alla svenskar älskar must. Men han avstod att dricka upp och gick över på vatten. Jag frågar om det är sant att alla i Australien dricker Fosters lager. Det intygar han att de gör.
Hur går det då med Lukes landslagskarriär? Han var inte med senast, när Nya Zeeland kvalade till VM mot Peru. Han ser lite besviken ut när det kommer på fråga. "- Tror du att förbundskaptenen ser dig nu när du spelar i Sveriges tredjedivision?" undrar jag. "- Ja, absolut!" svarar han. "- Nu när allt finns online så har de full koll på alla som spelar utomlands."
Vilka är Lukes egna förebilder? Han härstammar från England och han svarar glasklart att favoritlaget är Leeds - laget från staden hans familj kommer ifrån. Hans pappa tog med honom mycket på matcher förr, och det sitter kvar i honom. Luke berättar att han ser upp till John Terry och Rio Ferdinand. Alan Shearer var också en gud för honom i unga år. Luke började själv som anfallare men skolades senare om till back. Som sina egna styrkor nämner han att han läser spelet bra och har en aggressiv spelstil. Jag nämnde att Bosse Wålemark var riktigt bra på att läsa spelet på sin tid han också. Han skrattade och sa att Bosse dessutom är riktigt trevlig.
Han berättar att kontakten med fansen är viktig. "- Fansen är en del av det man tränar och spelar matcher för. En bra kontakt med fansen är A och O", förklarar han. "- Utan engagerade fans... hur hade det varit då? Jättetrist. Man måste vara ödmjuk inför fansen." Han tittar tveksamt på rödbetssalladen men jag förklarar att den är ett måste. Han tar en mikroskopisk bit men sedan skiner han upp och säger "- it's ok!". Jag svarar: "- Du vet. Vi har IKEA. Deras köttbullar är toppen".
Andra intressen då? När han kopplar av ser han gärna på film. En favoritfilm är Nyckeln till frihet. "Oj!", sa jag, "- det är en fantastisk film. Den kan man se om och om igen." Han tittar gärna på sport med, men helst inte fotboll. Man kan se på andra sporter förklarar han för att lära sig. De kan ha något man kan ta med sig till fotbollen. "- Och så rugby!" säger Luke och ögonen glittrar. "The All Blacks. Nya Zeelands landslag i rugby. Underbar sport!" Jag säger att i Vänersborg finns en man som heter Mike Tatu, som tog rugbyn till Vänersborg. "- Är det sant!?" utbrister han. Jag visar på min mobil. Han undrar om Vänersborg är långt härifrån. "- Nä, typ två svenska mil", säger jag. "- Ok, kanske värt ett besök då!" svarar Luke.
Folk börjar strömma in på restaurangen. Sällskap som beställer vin, bland annat. Jag förklarar att det är numera ganska typiskt svenskt att gå på after work. Att ta ett glas med sina arbetskamrater och sedan gå hem. Han skrattar och säger att så är det varje dag i Australien, men de går inte hem utan fortsätter hela kvällen. Själv tar han inget. Kanske någon öl om det är något firande med laget. Men inte mer.
Nu kör vi på desserten. "- Är det gröt?" frågar han om ris a la Malta. "- Nä nä" säger AnnCharlotte som driver Knapes Delikatesser. "- Prova med saftsås". Han är tveksam och tar mycket lite av saftsåsen. Men en skumtomte slank med kaffet. "- Kaffe är underbart" säger han. "- Men kaffet down under är bättre".
Så blir det dags att skiljas åt. Han ska till gymmet och träna. Han tränar ofta och länge. Han är mycket vältränad. "- Det är viktigt att hålla kroppen i trim" säger han. Jag skänker honom en LSK FANS-t-shirt och han blir mycket glad. Han tycker att det var väldigt roligt att få testa svensk julmat. Dessutom att som ny i staden och från ett land långt bort träffa någon och prata med. Vi var överens om att snart träffas över en "Swedish fika" igen. Så försvann han i mörkret mot gymmet.
