Kalmar FF - Halmstads BK2 - 0
Kalmar - HBK 2-0
Ett Halmstad utan mål på de senaste 3 matcherna besökte Guldfågeln arena. Tycker inte att självförtroendet borde vara speciellt stukat dock, då spelet varit helt ok trots förluster och oavgjorda matcher. Men det skulle visa sig vara precis tvärt om.
Halmstad inledde första minuten otroligt starkt med hög press och fartfyllt anfallsspel och det höll på att resultera. Alho lyckades få in en hård låg passning från hans högermittfältposition, Tveter var nära att få på en bra träff, men ett ben med vita shorts var i vägen. I andravågen hade Sead ett bra läge på halvvolley, men återigen en hemmaspelare som blockerade. I nästkommande hemmanfall tvingades Isak i Halmstadmålet till en kvalificerad räddning intill egen vänster stolpe. Saftig inledning i bottenmötet!
Halmstad fortsatte under inledningen att visa symptom på tidigare problem under årets säsong. Passningsprecisionen. Att sätta bollen 9 av 10 gånger till blå gubbe är ingen självklarhet och något som måste förbättras ordentligt för att inte nagelbanden ska vara ordentligt slitna i november.
Kalmar hade under första kvarten ett gäng frisparksmöjligheter på offensiv planhalva utan att skapa någon ordentlig farlighet. Halmstad spelade en del långt, utan att få fast bollen mer än vid några enstaka tillfällen. Halmstads första skott på mål kom i den 22a spelminuten då Alho sköt från distans. Kalmarmålvakten kunde utan större problem rädda.
Därefter hade Halmstad några sekvenser i offensivt straffområde där man kunnat göra betydligt mer än vad som blev av, en passning för mycket eller pass till fel gubbe stod istället på menyn.
Halmstads dåliga passningsspel gick till bedrövligt och strax därefter tryckte Melker Hallberg dit ett skott utifrån som letade sig upp i Petterssons bortre kryss. Således 1-0 i den 33e minuten. I den 37e minuten hade det fortfarande inte gått upp för Halmstadsspelarna att Hallberg har ett bra skott och 4 blåklädda lät Kalmarspelaren stega ca 15 meter för att på nytt ta avslut, denna gång utanför. Men extremt dålig disciplin hos de blåsvarta i detta skede av matchen.
I paus gick Kojic ut och Keita kom in. Mathisen gick ner på högerbacksposition och Keita in på centralt mittfält.
Halmstad inledde andra halvlek som första. Starkt med ettrig press och snabbt passningsspel. Tveter vände om och sköt med vänster strax innanför straffområdet, men Kalmarmålvakten kunde styra undan. Pekalski gick in axel mot axel i den 50e minuten strax utanför offensivt straffområde och domare Ekberg blåser frispark. Viktor Elms frispark letade sig in och Pettersson chanslös även på det målet 2-0. Därefter föll HBKs passningsspelsnivå tillbaka till bedrövligt igen och Kalmar fick fortsätta bygga självförtroende.
Marcus Johanssons läge strax utanför målområdet refererade kommentatorn till som ett ”ganska bra läge”. Johansson sköt ordentligt utanför på halvvolley trots brist på press från hemmaförsvaret. Ett läge som borde förvaltats betydligt bättre.
Halmstad fick ett frisparksläge strax utanför offensivt straffområde. Tveter nöp till med vänsterfoten men muren stod i vägen.
Det var som att hallänningarna blev rädda för bollen när den kom in i straffområdet. Ingen ville ha den, och de som mot förmodan fick den ville bli av med den så fort som möjligt. Vart är bekvämligheten i offensiven? Som bortblåst.
Gudmunsson och Olsson kom in, och Kinoshita samt Alho gick ut. Då började det hända lite grejer. Haksabanovic tog sig läckert förbi 3 Kalmarspelare men missade den avgörande passningen. Keita hade ett skott utifrån som hemmamålvakten lyckades styra över. Men det togs fortfarande för lite skott och känslan var att det var stressat och att ingen vågade lägga bollen tillrätta för sig själv och gå på avslut.
Tveter fick ett läge strax utanför offensivt målområde, men han sköt näst intill rätt på hemmamålvakten och även det läget rann ut i sanden.
En riktigt dålig match passningsmässigt av båda lagen. Men Kalmar drog det längsta strået.
Rannsaka er Halmstad! Detta håller inte.
