Kalmar-MFF 0-4: Nio poäng ner
Malmö FF var bättre i det mesta och tog en säker och odiskutabel seger på Guldfågeln. Fast hade det slutat annorlunda om Lasse Nielsen blivit målchansutvisad i slutet av första halvlek? Tja, det får vi aldrig veta. Där hade vi den för Malmö FF så ovanliga grejen tur.
Kalmar FF, detta lag som jag ändå så innerligt unnar att förbli allsvenskt, kom till match med fler problem än sitt trista tabelläge. Mittfältsmotorn Romario, som blev utvisad redan i inledningen av fjolårets 5-0-överhalning, var avstängd. Viktor Elm har knäproblem och kunde inte spela. Och en av de andra mittbackarna, Fidan Aliti, är numera utlånad till FC Zürich.
Inte heller hade Kalmar längre vila inför kvällens drabbning. Samma kväll som vi mötte Granada spelade KFF nämligen cupkval. Lite annan dignitet på motståndet möjligen – Kalmar mötte, och slog, Asarums IF – men match spelade även smålänningarna i torsdags.
Idag mönstrade de en ung elva:
Ole Söderberg – Douglas Bergqvist, Johan Stenmark, Emin Nouri – Piotr Johansson, Carl Gustafsson, Erik Israelsson, Sebastian Ring – Isak Jansson, Isak Magnusson, Filip Sachpekidis.
För vårt eget lag gällde det förstås att mobilisera och hitta gnistan efter det nesliga Europa League-uttåget. Finns överhuvudtaget inga fördelar med att vi missar Europagruppspel i år, men det innebär åtminstone att vi kan slippa pratet om att krafter behöver ransoneras på grund av tätt matchande. Nu är det bara allsvenskan (och en cupmatch mot Lund) kvar i år, så det finns inga som helst anledningar att förvänta sig nåt annat än fullt energipåslag rakt genom.
Som antytts de senaste dagarna saknades Isaac Kiese Thelin i dagens trupp. Han ersattes av Adi Nalic. Och så var Anders Christiansen tillbaks, och Jon Dahl Tomasson valde att starta med Lasse Nielsen istället för Brorsson. Vilket innebar följande startelva:
Marko – Eric Larsson, Anel, Nielsen, Knudsen – Lewicki, Christiansen – Berget, Toivonen, Traustason – Nalic.
Första halvlek
Regnet öste ner. Redan innan avspark målade mitt pessmistiska inre upp nattsvarta bilder av halkande mittbackar. Och det började inget vidare. Kalmar pressade högt och fick betalt. Redan efter 15 sekunder var Marko ute och rensade, och Anel inledde med två felpass på lika många minuter.
Men det tog sig. I sjätte minuten hamnade Kalmarpressen fel, vi vann en närkamp på egen planhalva, Nalic lade känsligt tillbaks till Toivonen som serverade Traustason i djupet. Vår islänning sprintade enkelt ifrån Kalmars mittförsvar och lade med en höger bredsida in 0-1. Det var ett mål som påminde väldigt mycket om hans 2-0 för Norrköping på Stadion 2015. Varför nu detta dyker upp i mitt huvud – den obehagliga liknelsen slår vi snabbt undan och konstaterar istället att det var ett väldigt snyggt, och sylvasst, ledningsmål. Och Traustasons första allsvenska för året.
MFF såg ett nummer större ut efter detta. Christiansen var inga mil ifrån att knoppa in 0-2 efter en kvart, men Söderberg i målet klarade.
Strax därefter blev det alltmer Kalmar. Smålänningarna vann närkamper och frisparkar och bet sig fast på vår planhalva. Lagets uddlöshet var emellertid påtaglig. Nån egentlig målchans fick man inte till. Istället var vi nära i den 28:e minuten, när Traustason valde att söka Toivonen istället för att nicka på mål. Bollen rensades undan av Kalmarförsvarare. Några minuter senare fick Nalic fram en passning till Toivonen, men avslutet täcktes ut till hörna.
I 36:e minuten hade vi tur. Efter slarv på mittplan spelades en djupledsboll mot Isak Magnusson. Lasse Nielsen var steget efter. Lasses arm såg ut att vara uppe vid Magnussons axel så länge de var utanför straffområdet, men Lasse släppte när de kom innanför linjen och båda spelarna föll omkull. Bojan Pandzics pipa förblev tyst. Och det ska vi vara tacksamma för. Kunde blivit straff, såg ut som åtminstone en frispark, och en klar kandidat till målchansutvisning. Isak Magnusson lät hursomhelst ytterligt bitter i pausintervjun, och det går att förstå honom.
Denna bitterhet hade säkerligen spätts på av vårt 0-2-mål; ytterligare en uppvisning i vass effektivitet: Lewicki samlade upp på mittplan, vinklade snyggt fram den i djupet till Berget som sprintade ifrån Emin Nouri och slog den snett inåt bakåt. Där mötte Christiansen direkt. Och därmed gick vi till paus i tvåmålsledning.
Statistiken pekade så långt på en förkrossande överlägsenhet: 72-28 i bollinnehav, 10-1 i avslut. Och visst ledde vi rättvist, vi uppvisade en helt annan kvalitet än motståndet, men hade vi verkligen varit så mycket bättre? Ja, det var kanske så. Mina åskådarögon är högst troligt alltför grumlade av nervositet.
Halvlekens stora behålling, förutom målen, var att Adi Nalic såg så pigg och spelsugen ut. Ett par bolltapp förvisso, men kreativ, rapp och företagsam. Och till synes sprängfylld av självförtroende.
Andra halvlek
Jag kollar mina anteckningar och läser ”minut 50: RYCKIGT OCH STIRRIGT!”. Och ja, den andra halvleken inleddes hafsigt. Eric Larsson stod för en indianare på långt nere på egen planhalva – ett bättre lag hade kunnat utnyttja den på ett otäckt vis – men Toivonen hade också bränt ett fint nickläge efter ett prima Nalic-inlägg.
Kalmar var dock aldrig nära att slugga sig till en reducering. Istället blev det allt mer MFF. I 57:e hittade Nalic på nytt Toivonen. Avslutet var bra, men Söderberg stod för en fin räddning. Ola skulle dock få göra mål några minuter senare. Återigen drog Lewicki upp anfallet. Eric Larsson serverades i djupet, inlägget var Douglas Bergqvist nätt och jämnt först på, men bollen hamnade hos Toivonen som ur snäv vinkel volleykrutade in bollen.
Kalmar FF:s uppförsbacke var därmed väldigt brant, hög och lång.
Toivonen och Berget ersattes med Amin Sarr och Sören Rieks. Toivonens fot blev lindad direkt efter, men förhoppningsvis inget allvarligt.
Med tjugo minuter kvar provade Nanne ett trippelbyte. Gustafsson, Magnusson och Piotr Johansson ersattes av Edvin Crona, Rafael York och Midtjylland-lånet Mayron George. Detta förändrade intet. Med en dryg kvart kvar snubblade istället Anel in 0-4 efter en fin Christiansen-frispark från högerkanten. ”Årets mål”, flinade Anel i efter-match-intervjun. Han har onekligen profilerat sig som ett tacksamt intervjuobjekt.
Vi utnyttjade alla fem bytena ikväll. Beijmo och Erdal ersatte Christiansen och Larsson i 78:e, och Behrang Safari kom in istället för Knudsen i 84:e.
Det kunde blivit något mål till, men det slutade vid fyra. Ett sämre än ifjol alltså, men det kan man leva med.
Som sagt har vi tur i Nielsen-situationen, men det är förstås en odiskutabel seger. Malmö FF är tyngre och bättre och effektivare och vassare och vad ni vill än vad Kalmar är. Smålänningarna lyckas med sin press få oss att slå felpass några gånger, men de är då inte tillräckligt duktiga för att göra nåt av det. Och deras press gör också att det emellanåt blir gott om plats att spela på, när bollen väl kommer loss.
Nalic är nämnd, Lewicki står åter för en sån där härlig uppsamlingsinsats och hade dessutom fått ett par assistpoäng om det räknats som i hockey. Christiansen gör ett klassmål och ligger bakom det fjärde målet. Och förutom Magnusson-incidenten klarar sig mittförsvaret bra.
Norrköping förlorade mot Sirius, och Elfsborg fick däng av Örebro igår. Vi har nio poäng ner till Häcken (som dock har en match tillgodo) och elva ner till tredjeplatsen. Vad kan man säga? Ja, först och främst detta: här tas inte NÅGONTING ut i förskott.
Och med det går vi till landslagsuppehåll.
