Kalmar - MFF 1-1: Slutforcering gav sen kvittering
Malmö FF hade återigen stora problem med Kalmar, men räddades ännu en gång av en sen kvittering. Vi fick med oss en poäng hem från Guldfågeln Arena.
Det var en match där vi egentligen inte satte riktig fart förrän Kalmar hade tagit ledningen. Återigen såg det länge lite för passivt och långsamt ut, och en dag som denna, när Vidar Örn Kjartansson inte hade kalibrerat siktet ordentligt, räckte inte det.
Tävlingsmatchdebut för Behrang Safari blev det i alla fall, vilket innebar följande startelva:
Wiland - Tinnerholm, Bengtsson, Brorsson, Safari - Eikrem, Lewicki, Christiansen, Berget - Rosenberg, Vidar Örn.
Kalmar kom till spel utan två av sina Elmar, och dessutom med en målvaktsdebutant då Ole Söderberg har höftproblem. Så här ställde smålänningarna upp:
Lukas Hägg-Johansson - Nouri, Biskupovic, Thorbjörnsson, Stefan Larsson - Herman Hallberg, Ismael, Romario, Ring - David Elm, Söderqvist.
Viktor gjorde alltså sin bror Rasmus sällskap i den kalmaritiska sjukstugan. Jag får för övrigt lite Jari Litmanen-vibbar kring Rasmus Elm: med allsvenska mått briljant när han spelar, men han gör det för sällan. Visserligen har han väl inte missat matcher på grund av nåt fullt lika bisarrt som en kapsyl i ögat än, men det blir förstås svårt för smålänningarna att bygga laget kring honom när han är så skade- och sjukdomsbenägen.
Första halvlek
Mot detta något reservbetonade Kalmar tog vi inledningsvis hand om kommandot (inte minst på läktarna - ”Vi följer vårt blåa lag” fungerade som finfin ljudfond). Den långa bollen kom ofta ganska snabbt och Kalmars bollsäkra mittfält gavs inte mycket tid. Vi låste fast bollen på offensiv planhalva och kom till en del nästan-lägen och missade sistapass. I 18:e minuten var Vidar Örn nära på riktigt, då han lobbade en djupledsboll från Berget över målet.
Ett till en början stillsamt regn började falla allt hårdare, och det var som att detta blev en signal för Kalmar att äta sig in i matchen. Efter att knappt haft bollen under kontroll den första kvarten fick Ismael se allt mer av den. Han testade med ett par riktigt bra långskott, och Kalmar vaskade via långa anfall fram ett antal hörnor.
Mitt i halvleken hade man också en boll i mål. Ett inlägg nådde David Elm, som via Rasmus Bengtssons hand gick in. Anledningen att Rasmus hand var så högt uppe var att han använde flaxande armar för att förtydliga en knuff från Elm. Domare Pandzic tyckte också att Elm använt ojusta medel och blåste för ruff.
Efter en halvtimme stack vi upp med vår dittills största chans. Ett bra inlägg från Safari nickskarvades vidare av Rosenberg, och Tinnerholm mötte med en vänster bredsida - ett par centimeter utanför en helt överspelad Kalmarmålvakts högra stolpe.
Annars var det mest Kalmar som höll i bollen och rullade runt. Lewicki blev varnad för en vårdslös satsning i 37:e, och när vi väl fick omställningslägen gick det för långsamt.
0-0 i paus, och även om en viss uppryckning skedde under slutminuterna var ändå stora delar av halvleken Kalmars. De fick utdelning på sin press medan vi sjönk lågt och inte riktigt kom åt dem. Positiv första halvlek av Behrang dock, han slog inte bort mycket och stod för ett par fina inlägg.
Andra halvlek
Tam inledning. Jonathan Ring trampade runt Rasmus Bengtsson på ett sätt som såg häpnadsväckande enkelt ut; Ismael och Romario samlade upp, Kalmar vann dueller och låste fast oss på vår planhalva. Stor chans för smålänningarna i 54:e, då Brorsson missade och Måns Söderqvist kom fri från högerkanten. Dessbättre dröjde han för länge och Rasmus kunde avvärja till hörna.
Efter ungefär en kvart, till tonerna av ”Min far han sa”, blev det alltmer Malmö FF. Våra anfall blev längre, och vi började komma till avslut. Vi var hjälpta av att Kalmar spelade med en man kort under några minuter. Emin Nouri stod utanför plan och försökte få stopp på ett näsblod, som han ådragit sig efter att ha fått Behrang Safari i huvudet (fast Nouri fick både skylla sig själv och ett gult kort, för Safari ramlade efter att Kalmarbacken kanat in i honom på ett tämligen oborstat vis). Åtminstone en liten lätt fläkt av något målchansliknande i 60:e minuten: Snabb frispark och lite flipperspel i straffområdet, men Vidar Örn nådde inte riktigt fram och fick bara en tå på bollen.
Adu ersatte Lewicki i 66:e.
I 69:e borde vi tagit ledningen. Berget och Safari kombinerade och Safari skickade in en perfekt boll, mellan målvakt och innerback, längs marken. Vidar Örn var där han skall vara - men lyckades få bollen över. I TV-soffan var det svårt att inte tänka att sätter man inte såna, då brukar det gå illa …
Och mycket riktigt. Ismael fick fatt i bollen på mitten, lade fram den till Ring, som kunde promenera fram ett par steg och få iväg ett skott som smet in vid Wilands högra stolpe. Ett bra skott, men det såg väldigt enkelt ut.
En trött Safari ersattes av Yotún just efter målet.
En positiv sak med baklängesmålet: gasen i botten. Genast såg Kalmar stirriga ut, och vi agerade mer bestämt, med en liten lagom injektion av desperation. Det tog inte mer än två minuter innan bollen låg i Kalmarmålet, ditförpassad av Vidar Örn efter en tilltrasslad situation. Pandzic godkände först, ingen flagga från linjeman, men efter att ha sprungit ut till sidlinjen och konfererat dömdes istället offside. Och eftersom det var en Kalmarrensning som tagit på Rosenberg och studsat fram till en offside-stående Vidar Örn, är det svårt att säga annat än att det var rätt.
Fast apropå alla dessa straffdiskussioner som varit på sistone kunde vi någon minut senare konstatera att nej, inte alla straffområdesdomslut går Malmös väg. Pandzics pipa förblev tyst efter att Thorbjörnsson hållit fast och vält omkull Rosenberg på ett … tja, rätt så tydligt sätt.
Ytterligare en minut, och ett Eikrem-inlägg nådde en helt fri Vidar Örn - som placerade nicken ett par decimeter utanför.
Kalmar stack upp i en kontring, där inhoppande estländske nyförvärvet Anier var otäckt nära att nå ett inspel från höger.
Vi sluggade vidare för ett mål. Efter ytterligare ett par frustrerande skottförsök, och jobbigt lite för långa inlägg, kom till sist kvitteringen efter 85.40. Nickskarv från Berget, halvvunnen nickduell av Rosenberg, och bollen till Anders Christiansen - som från just utanför straffområdet precisions-bredsidade in bollen i Hägg-Johanssons vänstra hörn.
Direkt efter ersattes Vidar Örn av Jeremejeff, och vi gick för ett segermål. Vi hann såga oss fram på högerkanten flera gånger om, men inspelen strandade på Kalmarspelare varje gång. Samtidigt var det inte utan att man satt med hjärtat i halsgropen när Kalmar vände spelet - Brorsson tvingades ta ett gult i mittcirkeln i 90:e.
Det slutade 1-1. Ganska rättvist, sett till hur matchen såg ut. Kalmar är bättre än oss långa stunder, har banans bäste i Ismael, men vi förtjänar att få betalt för våra chanser - inte minst dem vi radade upp under slutkvarten. Kalmar lider förvisso av en viss post-Antonsson-uddlöshet, men det är också min uppfattning att smålänningarna är bättre än vad tabellplacering och poängskörd säger. Med det sagt - de saknar flera nyckelspelare idag, och jag kan inte låta bli att vara lite besviken över att vi inte kan ta ett fast grepp om taktpinnen istället för att emellanåt sjunka ner i vad som ser ut som tempofattig passivitet och lojhet.
På plussidan: Bra tävlingsmatch-återkomst av Safari, så länge han orkade. Rosenberg gör också en fin arbetsinsats.
Lite för många bortslagna bollar från mittfältsfötterna, och Vidar Örn borde förstås inte gått mållös från den här matchen.
Lewickis gula var hans tredje för i år. Han är alltså avstängd mot Jönköping.
Två poäng upp till Norrköping, med en match tillgodo. Och åtta långa dagar till nästa match.
