Bollklubbsbloggen: Känn ingen sorg för oss Helsingborg
Direktavancemang är ändå bara för amatörer.
Ca 4 300 åskådare blev alltså resultatet av Jesper Westerbergs initiativ #SlutsåltÖrjans. En fantastisk siffra i jämförelse med dem knappt 2 000 i toppmötet med AFC som drog igång hela kampanjen. Samtidigt en siffra som Helsingborgs IF närapå kommer att fyrdubbla idag bara genom att ställa ut en gran i backlinjen. En ganska sammanfattande bild av hur olika förutsättningarna är för två av Superettans toppklubbar som slåss om en allsvensk plats nästa år.
I Helsingborg finns alltid en räddare i nöden för en klubb som inte sällan levt över sina tillgångar. Är det inte kommunen så är det någon enskild finansiär som kan gå in och skjuta till medel för att klubben ska kunna lösa något spektakulärt nyförvärv. Man har en av Sveriges modernaste arenor och i motsats till Halmstad så verkar hemvändarna stå i kö för att åter få representera den klubb där elitkarriären en gång började. Skillnaderna är enorma. Utom på en punkt då: i serietabellen! Och det är något vi blåsvarta faktiskt kan vara rätt stolta över idag.
Men visst. Allt annat än ett direktavancemang till Allsvenskan för Helsingborgs IF med den truppen och de förutsättningarna vore inget annat än ett gigantiskt fiasko. Och när lagbyggare Eklund några mil norrut på sin stjärn- och alkoholfria arena åter ser ut att ha fått ihop just ett LAG blev min tanke i tisdags att HBK nog ändå ser ut att få rikta in sig på att rädda en sedvanlig kvalplats (direktavancemang är väl förresten ändå bara för amatörer?) när novembermörkret faller i höst.
Men så kom den där vändningen. Och en Ivo Pekalski som såg ut att vara i oväntat fin form och utstrålade ett sådant lugn och ledaraura att en dystopisk krönikörs orerande kan komma att visa sig synnerligen-feltajmat.
Allt som en påminnelse om att det här trots allt är långt ifrån över.
