Djurgården - AIK
0 - 2

Känslor, känslor och mera känslor

AIK tar sin tredje raka seger under söndagseftermiddagen i ett av de mest känslosamma derbymatcherna på länge.

Vi är vana att dessa sammandragningar mellan AIK och Djurgården brukar sluta på ett sätt, och idag blev inget undantag. Idag fick vi inte bara AIKs tredje raka seger, utan även upp hoppet om denna trupp på så många sätt.
Första halvleken får ses som ett krig av känslor där varaneda åskådare förmodligen behövde ta en dusch efter. Med 11 (!) minuters tilläggstid förstår man mängden avbrott i matchen. Victor Wolf fick nog samla tankarna i paus både en och annan gång.

AIK njuter av derbyn
Det blir svårt att göra någon djupare analys av spelet, men detta är derby. Det handlar om så mycket annat än positionsspel, passningsprocent etc. Det är en match av känslor där man antingen kan växa eller sjunka från det. Jag såg ett AIK som växte och ett Djurgården som skönk.

Det märks hur AIK-spelarna klarar av att hålla fokus trots att det smäller och bråk uppstår på planen. Man vet att detta är en del av derbyn. Snabbhet, dueller och det taktiska fortsätter att vara lika bra, om inte bättre. Djurgårdens delar i spelet blir istället sämre. Det kan vara lätt i efterhand men jag var aldrig orolig att detta skulle sluta illa för de svartgula. Jag såg ett argt AIK men även leenden på plan. Alla njöt helt enkelt, läkarteamet inkluderat.

Det var hos Dino Besirovic som kaoset på något sätt började. Dino har växt sedan Thomassens intåg i AIK och har använts i en position han trivs i. Han var i händelsernas centrum och skapade tidigt en infekterad relation med Tobias Gulliksen. Vad som förmodas vara en muskelbristning fick Besirovic halta av planen och valde att ta sig för AIK-emblemet inför Djurgårdens fans. Tumult uppstod och det var absolut inte sista gången.

Repris från vårderbyt
Därefter kom en repris från vårderbyt där Celina får komma in tidigt och ersätta en skadad medspelare. Mål kom några minuter senare på ett likartat sätt som förra derbyt. Därefter gick matchen från skakig till kaos. Celina firar med familj som sitter bredvid Djurgårdsbänken. Här valde allas favorit Kim Bergstrand att gå längst och rent av gå på 19-årige Victor Andersson som firar målet. Resultatet blev rött kort, även Henok Goitom fick smaka på samma röda skiva som Kim.

Bortsett från den solklara straffen Djurgården skulle haft tycker jag inte att Victor Wolf gör en dålig match. När matchen är infekterad som första halvleken var är det få domare som kan kyla ned situationen. Det finns såklart ett spelaransvar att lugna ned sitt lag och idag var det som att all respekt var som bortblåst.
Matchens andra halvlek blev lugnare på planen där AIK kontrollerat kunde ro den här matchen i mål. Rui Modesto slog till med 0-2 målet och kistan var definitivt igenspikad. Såklart ett drömscenario då Modesto uttryckt att han vill lämna, samtidigt som värdet gick upp någon miljon till.

Det står nu klart att AIK vinner tvillingklubbarnas båda möten denna säsong. Fyrverkerierna från DIF-klacken i slutet får ses som en protest mot klubbens bedrövliga derbyfacit, men för AIK blåser vindarna i rätt riktning och vid slutsignalen fick vi se ett Tele2 med tysta sektioner. Det var endast en sjungande AIK-klack kvar.