Kantspelet är nyckeln i Sixten Boströms ÖSK
Jag älskar att analysera spelsystem och taktik och jag har tittat på ett par detaljer som visar hur ÖSK:s anfallsspel har förändrats sedan Sixten Boström tog över som tränare. Roni Porokara och Patrik Anttonen har haft stor del i den här förändringsprocessen och de kommer att bli svåra att ersätta.
ÖSK har tappat flera etablerade spelare och fyllt på med unga talanger. Av de spelare som lämnat så tror jag att det blir svårast att hitta ersättare till Roni Porokara och Patrik Anttonen.
Innan jag utvecklar det påståendet så tänkte jag ge min syn på hur ÖSK:s anfallsspel har utvecklats de senaste åren.
Näfver och Riddez på vänsterkanten
När ÖSK tog klivet upp i Allsvenskan igen 2006 så firade Kristoffer Näfver och Joel Riddez stora triumfer på vänsterkanten med kombinationsspel och överlappningar. Riddez lämnade dock laget och första året i Allsvenskan präglades av måltorka.
Halilovic och Rodevåg fick en del bollar att jobba med men de hade svårt att vinna duellerna i boxen mot stora och starka försvarare. De något smartare lagen i Allsvenskan insåg att ÖSK:s yttermittfältare i princip aldrig utmanade sina ytterbackar och valde därför att centrera med båda mittbackarna.
Det anfallsspel som Patrick Walkers ÖSK skördade framgångar med i Superettan var helt enkelt sönderläst.
En ny dimension med Porokara
När Sixten Boström kom till klubben 2008 så tog han med sig Roni Porokara och helt plötsligt hade ÖSK en vänsterytter som utmanade sin motståndare vid nästan varje bollkontakt . Porokaras irrationella egenskaper tvingade motståndarnas mittbackar att ge understöd på kanten och det skapade på så sätt ytor i boxen.
Trots att Roni skapade oreda på sin kant så hade motståndarna inga större problem att neutralisera den centrala anfallaren Nedim Halilovic.
Sixten Boström insåg ganska tidigt vilken spelartyp som saknades i hans 4-3-3-modell och klubben värvade därför anfallaren Kim Olsen. Roni Porokara fortsatte att utmana sina ytterbackar och när han nu hade urstarke Kim Olsen i boxen så kom utdelningen.
När säsongen var slut hade Olsen nätat åtta gånger och Porokara hade kommit upp i sju målpassningar.
Spelskickliga ytterbackar
I Sixtens 4-3-3 är det viktigt att ha yttrar som vågar utmana, men det är också viktigt att ha spelskickliga ytterbackar. När ÖSK startar sina anfall så är det ofta ytterbackarna som sköter uppspelen och både Patrik Anttonen och Samuel Wowoah är otroligt spelskickliga.
När motståndarna sätter press så är det ganska vanligt att backar i Allsvenskan tar det säkra före det osäkra och väljer ett långt alternativ utan egentlig adress.
Sixten Boström vill ha ytterbackar som är trygga och skickliga med bollen. Medspelarna kan då få de där extra 2-3 sekunderna så att de hinner ta rätt löpning och komma ur passningsskuggan.
Ovanstående egenskaper är guld värda i uppspelsfasen och gör att ÖSK kan hålla bollen inom laget även i pressade situationer.
Ersättare till Porokara och Anttonen
Eftersom både Roni Porokara och Patrik Anttonen har lämnat ÖSK så är det viktigt att dessa två ersätts med kvalitetsspelare.
Det blir inte lätt att hitta en ny Anttonen men vi behöver helt klart en spelskicklig högerback som är trygg med bollen. Med en mer begränsad ytterback som exempelvis Tommy Wirtanen så kommer ÖSK att tvingas spela betydligt fler långbollar och minska sitt bollinnehav i matcherna.
Förutom sin förmåga att utmana sin försvarare så har Porokara en enorm arbetskapacitet. Porokaras svaghet är att han inte gör så många mål och jag hoppas att hans ersättare gärna söker sig in i boxen och avslutar.
Vi behöver helt enkelt en spelskicklig högerback och en målfarlig vänsterytter som gillar att utmana och som dessutom klarar av de defensiva uppgifterna lika bra som Porokara.
En central anfallare
Förutom ersättare till Porokara och Anttonen så behöver vi en central anfallare. Om Astvald, Gerzic och Bedoya och den nya vänsteryttern gör lite fler mål så behöver vi kanske inte värva den där skyttekungen som många supportrar efterfrågar.
Om fler spelare i laget kan göra 6-7 mål så behöver vi ingen "Alexander Gernt" i laget. Bedoya har potential att göra minst 10-12 mål och jag tror att det lossnar för amerikanen under 2011.
Samba Från Gnällbältet
Även om det inte är högsäsong så försöker jag skriva några inlägg per vecka på min blogg. Surfa gärna in på Samba Från Gnällbältet.
Den senaste veckan har jag bl a skrivit om bortaproblematiken och publicerat ett stort bildspel med Nordin Gerzic.
Det här var mitt sista bidrag för i år men vi ses igen i början av 2011.
God Jul och Gott Nytt År!
