Kärleken är inte alltid blind
Sensommaren är på ett underbart härligt och sällskapligt humör och vägrar ännu att helt släppa taget och ge vika för årstiden som står på tur att ta över.
Det är bara att njuta och ta emot.
Tids nog kommer hösten, vi har redan märkt av de första symtomen av de lite kyligare och allt mörkare kvällarna och plötsligt har närvaron av stearinljus och en varm filt återigen blivit en del av vardagsmyset framför teven när mörkret där utanför tagit över.
Sen finns det ett annat mörker som närmat sig. Ett kusligt mörker som inte har med nån almanacka eller ny årstid att göra. Ett mörker som nu behöver hållas tillbaka och lära sig att inte sticka upp och göra mer intrång i våra liv än vad det redan gjort.
Ty medan vårt Åtvidabergs FF fastnat i någon kletig formsvacka så har samtliga lag(utom Syrianska) underifrån hittat meningen med fotbollen och börjat skörda poäng i en hiskelig fart och så sakteliga kommit så nära att det nästan börjar kännas smutsigt och alldeles för intimt för att man ska må bra.
Minns med fasa fjolårets ras och hur fort kvalspöket närmade sig oss innan det äntligen vände och försvann bort från vår värld. Nu är den mardrömmen sakta på väg att smyga sig in i verkligheten på nytt och det var någonting som kändes skrattretande löjligt otänkbart för bara några omgångar sedan.
Ännu så skiljer det ett antal goa poäng ner till en värld klädd i ångest och taggtråd.
Men vändningen behöver komma medan vi ännu har allting i våra egna händer.
För så här års kan man inte lita på någon.
****
Någonting blev kvar i Borås efter den sagolika triumfen som vi bjöds på där mitt i högsommarens kungliga högtid. Självförtroendet, skärpan, motivationen, disciplinen, moralen och taktikens från A-Ö som gav oss tre historiska poäng på Borås Arena har sedan dess varit närmast som bortblåst.
En envis och elak motvind har bitit sig fast och blåst bort massvis med självförtroende hos våra hjältar som på sistone bjudit på alldeles för enkla misstag som man får backa långt ner i divisionerna för att kunna ha någorlunda överseende med och det är misstag som verkligen kostat också.
På något vis känns det som om tvivlen från tidigt i våras kommit tillbaka och det värsta av allt är att dessa återkommande tvivel bär på samma trista symtom idag, med ett osäkert och ihåligt försvarsspel och ett anfallsspel utan riktig snabbhet, fantasi, finess och effektivitet.
Jag har flera gånger fylld av värme tyckt att det kryllat av ett brett och intressant spelarmaterial i den här upplagan av Åtvidabergs FF. Sedan den här motvinden bet sig fast, spelet slutade att fungera och sedan flera av spelarna tappat sting och lirar bara i skuggan av sitt rätta jag, så tvingas jag just nu kapitulera i det påståendet.
Det har med dagens verklighet att göra.
Och det gör ont.
Men kärleken är inte alltid blind.
####
Att få höra hemmapubliken på Friends vissla och bua ut sitt AIK i andra halvleken var lika härligt som den tillfälliga dominansen från ÅFF och lika underbart sköna var kvitteringarna som Zatara och Santos signerade. Men ännu ett skitmål fick alla känslor att snabbt svalna och hoppet om en bragdpoäng att definitivt vissna.
Matchen på Friends tände ändå vissa hopp inför närmaste framtiden.
Liksom den laguppställning som Peter Svärdh presenterade inför cup mötet borta mot division två laget Uddevalla. Några mål framåt kunde kanske få spelet att lossna och självförtroendet att krypa fram under betongen och samtidigt locka fram spelglädjen och harmonin i hela truppen.
Det som hände var att vårt allsvenska lag avancerade vidare mot division två laget Uddevalla först efter straffsparksläggning och därmed säkrade en plats i kommande vårens gruppspel.
Vilket var det primära och också det enda roliga och positiva som hände den kvällen på Västkusten har jag förstått.
Men så i måndags i mötet med ett annat lag på dekis så fick vi äntligen återigen uppleva lite fart, fläkt och små nyanser av gladfotboll på Kopparvallen igen. Inledningen var pigg och vi väldigt dominanta mot ett tillbakatryckt Kalmar som överlevde fram till halvtidsvilan på grund av den ineffektivitet som förföljt ÅFF sedan formsvackan anlände.
Ett ledningsmål betyder ju så ofantligt mycket och får ofta massor med spärrar att lossna, men den här aftonen kom inget ledningsmål och istället så blev andra halvlek precis så gäspig och stereotyp som en 0-0 match brukar vara.
En poäng som dock fick Norrköping och Mjällby att rätta sig in i ledet igen.
Så poängen saknade inte betydelse.
####
På söndag säger vi välkommen till september månad medan vårt Åtvidabergs FF och allas våra känslor tar plats på Gamla Ullevi för mötet med en av årets guldaspiranter, IFK Göteborg.
Fjolårets dunderflopp har den här säsongen rest på sig med respekt. En pånyttfödd Robin Söder tillsammans med Tobias Hysén på topp är glödheta och blir en härlig utmaning och möjlighet för vårt på sistone ifrågasatta försvarsspel att ta sig i kragen och visa sitt rätta jag igen.
Söder/Hysén är bara en del i det starka kollektiv som utgör årets Blåvitt. Den här söndagen lär bli en mäktig men också väldigt inspirerande uppgift för vårt Åtvidabergs FF. ALL press ligger på hemmalaget, en klyscha som dock sällan brukar hjälpa så fort vi kommit en bit utanför Sockna.
####
Den här söndagen är bara början på en septembermånad som ser ruskigt attraktiv och intressant ut och det ska bli hur spännande som helst att få följa med på alla dessa grymt kittlande utmaningar.
Sylvassa poäng att slåss om, fullt med kära gamla återseenden, efter Hisingen och Borås så är det också dags att stryka ett tjockt streck över Strandvallens förbannelse, Östgöta derby och revansch hemma på Kopparvallen, ni ser att färglada september är lika tjockt av härligt färgglada och sprakande utmaningar i den allsvenska turnén som fortsätter att rulla vidare.
Men dolt under dessa sprakande föreställningar så mullrar det också flera svaga hot som närmar sig underifrån. Hot som vädrar morgonluft och som efter några grymt viktiga segrar nu fått vittring på fortsatt allsvensk existens och som får betraktas som livsfarliga om dom kommer ännu närmare.
Någonting vi är väl medvetna om och någonting vi inte bara kan blunda bort.
Men det är heller inte långt bort till plats nummer sex i allsvenskan.
Inte alls långt om man tittar noga.
Och det är ju skönare att kunna fokusera och snegla uppåt, även utan solbrillor.
Fortsättning på dramat följer....
///Allas Broder
