Bollklubbsbloggen: (Keep feeling) Fascination
20 minuter och en Sead Haksabanovic...räcker så!
I lördags dök frågan upp i huvudet igen: hur i h-v kan vi vara så här dåliga? Hur kan detta lag som - fortfarande efter en dryg tredjedel av serien avverkad - har så sanslöst svårt att prestera ett eget spel i mer än 20 minuter per match leda densamma? Ett lag som bara stundtals ”håller ihop” och för det mesta liknar något som Ted Gärdestad sköt ut från pianostolen under melodifestivalen 1979?
Jag vet inte. Och senast försökte jag förklara det med statistik – siffrorna som talar till HBK:s fördel och visar på klassen i jämförelse med andra lag. Men statistik är väl inget annat än ren, skär och förbannad lögn. Eller? Och när inte Stojan står rätt så flyger bollarna i och runt ”virket” men i princip aldrig innanför den där målramen.
Förutom när det blir straff då! Jävligt tveksamma alternativt onödiga sådana dessutom. Och om dessa "plumpar" i protokollet räknas bort har HBK i årets serie endast släppt in tre mål, varav två kom i den första matchens första halvlek. Ett (1) insläppt spelmål de senaste 23 halvlekarna alltså! Det är inget annat är pure f-king magic med tanke på hur det sett ut i många matcher.
Så jag vet inte vad det är för trollspö han svingar där bak ”Trollarn” Lukic. Eller om det möjligen är så att Halmstads försvarsspel är så exakt uträknat så att backarna är "där och stör” Shkodran Maholli & co precis så pass mycket så att bollarna hamnar precis där de ska ur HBK-synpunkt? I så fall kan det inte vara något annat än en Masterplan skapad av den allsmäktige (OBS! ej Zlatan) himself.
Men 20 minuter och en Sead Haksabanovic räcker tydligen långt!
And all we can do is: keep feeling fascination.
