Rydströms ABC...
Han har inte missat en enda match under säsongen, han är lagkapten och han är den som fått äran att summera säsongen 2005. Henrik Rydström är namnet, Röda Bröder har träffat honom.
Det är tisdag, två dagar före mötet med Bröndby och dagen före Dedé-affären uppdagades och tog ytterligare ett steg bakåt. Klockan två har vi bestämt tid med Henke på kansliet, jag min vana trogen är ute i god tid och tar en vända i bygget. Det är full rulle, media är på plats (inte bara vi med andra ord) och flera kommer för att boka biljetter. Jag växlar några ord med Dennis, meddelar att vi ska träffa Rydan. En kvinnan med mikrofon i handen reagerar,
-Kommer Henrik hit? Rydström menar du?
Uppenbarligen håller TV4 på med ett reportage och kvinnan blir eld och lågor då hon hör att Rydström ska komma.
-Jag har aldrig sett dig innan, ändå jobbar jag på TV4, säger hon.
Uppenbarligen känner alla till alla inom mediecirkusen.
-Jag har inte sett dig innan, ändå jobbar jag på Röda Bröder, funderar jag utan att säga något. Man vill ju inte verka spydig.
Min kollega dyker upp, men ännu ingen Rydström. Samtidigt som vi har planerat mötet med Rydström pågår också ett annat möte. Och inte vilket möte som helst. Det är faktiskt U21-förbundskaptenen och tillika f.d förbundskaptenen för A-landslaget, Tommy Söderberg och Nanne Bergstrand som tillsammans med några för undertecknad, okända ansikten, går igenom något som verkar viktigt. Tio minuter efter utsatt tid dyker Rydström upp, vi häller upp kaffe och erbjuder en äppelmuffins.
-Förlåt, flickan ville inte somna hemma, replikerar han.
Vi accepterar ursäkten och skrider till verket.
Upplägget på intervjun är enkelt, vi har radat upp 29 frågor efter alfabetet. Vi inleder med A, som i Allsvenskan 2005.
-Dels har vi ju tredjeplatsen, tittar man bara på placeringen så är det ju otroligt på något sätt. Särskilt då när man varit med, nu har vi ju inga löpsedlar uppsatta här inne längre, Rydström pekar på väggarna.
-Men de från när vi vann division 2 och också ettan. Det var ju längesen men inte så jätte längesen. Och nu är vi då trea i allsvenskan, förra året var vi femma. Vi har tagit ett jättekliv där alltså, det är ju en avgrundsskillnad mellan division två till att vara topplag i allsvenskan. Jag har ju varit med och mött de här allsvenska lagen i träningsmatcher och har alltid förlorat med 3-0. Även om vi spelat bra har vi förlorat.
Rydström gör en liten tillbakablick på tiden när Kalmar harvade i tvåan.
-97 spelade jag och Tobbe innermittfältare, så vi är ju några som har varit med hela den här resan. Det känns som om det året var avgörande, hade vi inte gått upp då, man kan ju alltid leta om-situationer. Petter Wastå hade ju till exempel lagt av då och vi hade Joakim ”Senna” Svensson från Mönsterås i målet, bra kille men kanske ingen stormålvakt. Han skadade sig och man fick fråga Petter om han kunde tänka sig en comeback. Nu är Petter landslagsmässig och vi hade nog inte gått upp om inte Petter kommit tillbaka då. Så för att knyta an detta till nuvarande tabellplacering hade ju inte jag trott, inte ens när vi gick upp i allsvenskan -98 att vi skulle bli ett så pass etablerat lag som vi nu är.
Sen känns det som vi fått matchutdelning samtidigt som vi har jättemycket mer att hämta i gruppen ändå. Vi har liksom inte fått det att stämma i så himla många matcher, försvarsmässigt har det ju varit jättebra men vi har ju en ambition att bli bättre i anfallet också. Brassarna har ju inte varit så bra som vi velat, Fabio var lysande sista tredjedelen å andra sidan var han riktigt risig en period. Men samtidigt kan man säga, vilket lag maxpresterar i 26 omgångar? Men det känns som om vi har mer att ta av och få det till att stämma bättre offensivt än det gjort, var slutar det då?
Det har ju varit en rätt konstigt säsong, det känns som om tåget gått flera gånger men att vi ändå kommit tillbaka.
-Ja, och om vi vänder på det. Hade vi till exempel börjat bra och avslutat dåligt men ändå fått lika många poäng, då hade det nog varit en rejäl besvikelse. Men i och med att vi avslutade med den bra perioden blev det de där positiva.
En äldre herre med en boll i handen kommer in och frågar Rydström om träningen idag, han rycker lite Henriks skägg.
-Det där tycker tjejerna om du, säger han och lufsar iväg.
Vår intervju fortsätter med B, som i Bårsta IP där ett fantastiskt målrekord sattes.
-Oväntat kändes det som, det var innan den matchen vi hade BoIS och Helsingborg, vi hade 30 poäng. Vi kände att vi behövde fyra segrar av fem. Vi som har varit med ett tag har ju ambivalenta känslor för Bårsta. Dels vann vi där 2001 med 4-0, vi rörde inte bollen men vann. Sen så var vi där 2003 och rörde inte heller bollen, förlorade med 4-1 och låg under med 4-0 i halvtid. Vi hade 10 raka segrar innan den matchen eller något. Assyriska är ju ett lurigt lag, det kändes lite konstigt innan också. Vi bodde ju på Scandic i Södertälje och det är ju som ett öststatshotell, slitet, kallt och grått. Superettan känsla innan matchen, sen bara pang, pang, pang. Den matchen sammanfattar på något sätt säsongen, ingen sprakande spelmässig insats och inga målchanser.
Nä, det var ju nästan inte ens lika mycket målchanser som mål kändes det, ditt mål var ju definitivt ingen målchans.
-Dels är det ju sanslöst att man kan få det målet, sedan så kan man ju fundera på dem som bedömer assist. Fredrik Peterssons mål tilldömdes ju självmål, men vad skulle Nordbeck göra där? Likaså Lasse, han fick ju det första på hörnan där, när Blomma nickskarvade till Bagarn. Lasse fick assist men Blomma nickskarvar, jag har försökt få Lasse att göra avbön, men gör inte han avbön då gör inte jag det på målet. (skratt)
Det blev ju en rejält urladdning, 7 mål efter en period då man gnällt att KFF inte gör mål.
-Det blev ju rätt roligt, man hörde i rikspressen. Några satt i något morgonprogram och alla tyckte det var pinsamt av Assyriska. Som om de på något sätt gav upp, men det gjorde de ju inte. Det var liksom kamp fram till de sista 10. Då fick vi ju in Anatoli som var så målkåt så det sprutade ur öronen på honom, vad det nu kan vara som sprutar när man är målkåt.
Men han löpte ju på allt, tittar man sen på målen är det ju två VM-mål. Tolins och Fabios, vad ska Assyriska göra? Men när Malmö slår Giffarna hemma med 6-2 då är det fantastiskt anfallsfotboll av Malmö men när vi gör det så blir det motsatsen.
Cupen, den svenska har vi på C. Den var något av ett antiklimax, straffar mot Lärje/Angered, propagandafotboll mot Hammarby och sen utslagna mot Ölme.
-Man kan ju tjata om rätt inställning i dessa matcher, men du får liksom inte rätt motivation per automatik och då tappar du några procent direkt. Vi ska ju slå Lärje/Angered under ordinarie matchtid 9 gånger av 10, likaså med Ölme även om vi ställer upp med halva reservlaget. Sen går det lite fel i början, är inte riktigt på tårna. Då går det inte att ändra det. Men man blir ju lite besviken, vi var ju hyfsat långt framme och kunna vinna en titel, sen kan det ju vara svårt att få kollektivet att känna så. Sen släppte vi ju mot Ölme i sista spelminuten, det får ju inte ske alltså.
Man representerar ju Kalmar FF, vi mötte ju till exempel Fågelfors i en jubileumsmatch och vann med 9-0. Då försökte jag ösa på med flera mål, kom igen nu och in med tian. Då tyckte ju Fågelforsspelarna, lugna er lite nu. Men man ska ju göra det ordentligt hela vägen, därför tycker jag fansen ska vara besvikna att vi inte går längre i cupen. Men vi kan inte lyckas i cupen.
Lite av problemet är väl att vi inte har en spelande backlinje, vi har Stoltz som är den mest spelande. Vi kanske måste ha en spelare som Dennis där som aldrig missar ett uppspel. Lantz och Bagarn är ju inte den typen och det är ju därför vi lyfter mycket från Wastå, vinner andrabollen och spelar därifrån.
Ska man ändra om spelstilen då och sätta en spelande mittfältare i försvaret då pressen från motståndarna inte är alls lika hård som i allsvenskan?
-Det är ju ett alternativ. Sen är ju nackdelen att vi har det här spelet i oss och det är svårt att förändra sånt. Då blir det oftast ett sämre spel då vårt spel är så utpräglat och som alla är överens om.
Dedé Anderson, har han levt upp till förväntningarna?
-Nä, verkligen inte. Samtidigt är kanske inte allt hans fel, han har ju haft skadeproblem. För det första var han inte riktigt så överviktig som alla sa, trodde och tänkte. Men han själv tog åt sig och bantade ner sig, så ett tag var han inte Dedé. Inte den där kraftfulla, explosiva spelaren. Han gick ner för mycket och tappade power. Sen tror man nog att de är omänskliga eftersom det är brasilianska spelare och att de inte påverkas. Men jag tror personligen att Dedé haft det tungt och tappat självförtroendet, att det har gjort honom mer passiv när han fått chansen och då blir folk ännu mer förbannade, och han tar åt sig ännu mer. Sen är man inne i det där negativa. Till hans försvar får jag ändå säga att han är en kanonkille runt om, många tror att han är en diva men han är väldigt mån om laget. Även när han inte spelade kom han och sa till mig hur otroligt viktigt det var att vi vann.
Hur påverkar det vid sidan av, med sena ankomster och att anlända otränad? Hur påverkar det övriga gruppen som kör igång tidig vintern och maler i snö och rusk?
-Det är där vår styrka ligger, vi som varit med, vi accepterar detta. Tänk 2002, vi hade Alysson men det räknas ju inte. Vi spelade med ett homogent lag och åkte ur allsvenskan, nu har vi olika spelare och människotyper och helt plötsligt är vi ett topplag. Så jag har det ju hellre så här och lite strul, än att åka ur. Som grupp accepterar vi det. Sen är det ju en trygghet att veta att vi inte är helt beroende av dem, vi vann ju mot Helsingborg med 2-0. Alla tror ju att Kalmar är brassarna, då är det ju skönt att visa att vi är inte bara är det. Alla lag har ju problem om man tappar tre tongivande spelare, men vi har ju hanterat det.
Etablissemanget har Nanne inte tjatat lika mycket i år som förra, är vi en del av det nu?
-Vi har nog börjat räknas till etablissemanget, det är ju dit man vill på något sätt. Nanne är ju väldigt bra på just detta, så kallade yttre fiender så att vi i gruppen enas. Att det är mot just dem vi ska slåss, om man ska använda krigiska termer. Ibland frågar man honom om det och då har han inget exakt svar på vilka som är etablissemanget, men det fungerar så han är smart på det sättet.
Fredriksskans är ju ett hett ämne just nu, du får bestämma fritt.
-Visst det har sin nostalgi, charm och ligger fint. Som den kommunist jag är borde jag väl inte tänka i kommersiella termer. Okej då, inte kommunist men vänster då. Men jag inser att det bästa för Kalmar FF är en helt ny arena, på en ny plats, det talas om IKEA-området. Där kommunikationen är tipp-topp, jag är ju från Blekinge och jag vet dem som åker hit. De har kört tio mil och hittar inga parkeringsplatser. Vi som bor här vet var dem finns och har inte samma problem.
Här avslutar vi första delen av Rydströms ABC, håll ögonen öppna för fortsättningen som kommer dyka upp här på Röda Bröder under veckan.