Maratonmannen, Del 3

Kalmar har bland annat mött Isländskt, Ungerskt, Portugisiskt motstånd i olika Europeiska cuper. Vi låter Johny berätta lite om dessa möten som en uppladdning inför stundande Intertoto-äventyr för Kalmar FF:s del.

När vi i en tidigare intervju intervjuade Billy Lansdowne och Peter ”PK” Karlsson (1985 vs 2005) så sa Billy.
”-Johny fick sina Kosta-utbrott ibland.”
Vi var ju därför tvungna att fråga Johny om detta med Kosta-utbrottet var något vedertaget och vad som orsakar ett sådant utbrott.
-Jag var nog mest förbannade på att folk inte jobbade. Jag hatar när man låter någon annan göra jobbet, fotboll är en lagsport. Sliter jag som fan, ja då ska du inte stå och stirra utan jobba också, jag hatar när man myglar. Det är likadant på träningen, jag hatar när man inte ger sig själv möjligheten att göra sitt bästa. Man kan förlora bara man kommer in i omklädningsrummet och säger ”jag gjorde i alla fall mitt bästa”. Men när det kommer in fyra man i omklädningsrummet och man vet att de kunde ha gett 30 % till, då blir jag tokig alltså. Sen hatar jag att förlora också, blir grymt besviken om man inte tagit i och vet att man hade vunnit om man gjort det.

Under åren på 70 och 80-talet så hade Kalmar FF sin mest framgångsrika period, förutom cupsegrar och flera topplaceringar i allsvenskan fick man även chansen att mäta sig med de bästa och även näst bästa i Europa. Då man kommit tvåa i Svenska cupen 1978 fick man samma år chansen att mäta sig med det Ungerska storlaget Ferencváros TC från Budapest, detta är Ungerns mest framgångsrika klubblag genom tiderna. Laget spelar sina matcher på nationalarenan Nepstadion och vid det tillfället Kalmar besökte arenan hade 28000 fanatiska Ungrare tagit sig till skådeplatsen.
-Ferencváros var väldigt stora på den tiden, ett storlag i Europa även om det var lite på nedgång. Vi kom ner dit och spelade jävligt bra och det var direktsändning på radion här i Kalmar. Roland Sandberg satt som kommentator så det var väldigt stort. Det var en ny sits för oss att vara med om det där fanatiska nere på Nepstadion.

Nepstadion i Budapest, även kallad Puskas Ferenc, med plats för drygt 69.000 åskådare.

Hur hade ni förberett er för att spela inför en så pass stor publik?
-Vi hade ju spelat inför IFK Göteborg och då kom det ju 43000 så vi var ju inte ovana. Men jag upplever det som att man blir bättre när det är mycket folk, man skärper till sig och vill visa mer.

Matchen i Budapest slutade med en 2-0 förlust efter två mål i första halvlek. I returen på Fredriksskans kom ynka 2248 åskådare för att bevittna lagets första Europeiska cupmatch.
-De matcherna spelades ju så sent på höstarna, det var november och kallt. Då var det inget drag eller upphaussat heller. Idag med TV så är det ju helt annorlunda, TV generar ju också jättemycket pengar till klubbarna så idag hade det nog varit helt annorlunda. Det är mycket medias förtjänst att matcher haussas, vilket är positivt. Du ser Royal League, det är inget stort, inte jättemycket publik men det ger mycket pengar till klubben och det är ju det som är viktigt när man vill bygga vidare.

Passar ett öststatslag Kalmar i Intertotocupen?
-Ska man bara se efter att gå vidare så är det nog en rätt trevlig lottning, men sen ska man ju vara medveten om att de inte är så dåliga som man kanske tror. För åker man ur så blir det en katastrof, då är det bättre att åka ut mot ett riktigt bra lag. Men här tror jag Kalmar har en god chans att gå vidare men det kanske inte lockar jättemycket publik.

Vi återgår till matchen mot Ferencváros på Fredriksskans, den inledde Kalmar på bästa sätt och redan efter 27 minuter hade man hämtat upp 2-0 underläget från föregående match, 1-0 genom Benno Magnusson på straff och 2-0 av Kjell Nyberg. Detta resultat stod sig länge men till slut tog Ferencváros erfarenhet ut sin rätt, en kvart från slutet kom reduceringen och matchen slutade till sist 2-2.

Efter att man vunnit Svenska cupen 1981 fick man återigen chansen att mäta sig med de bästa i cupvinnarcupen, denna gång mot FC Lausanne Sports från Schweiz. Båda dessa möten fick Johny bevittna från läktaren.
-Efter matcherna mot Lausanne blev Tomas Sunesson proffs. Vi var nere i Lausanne och skulle träna på någon jäkla åker innan match. Då steg jag snett i någon jävla grop så Tomas Sunesson fick ta min plats, han var så pass bra att han blev proffs efter det. Så kan det gå, jag stukade foten, fick sitta på läktaren och Tomas tog min plats och blev proffs, fantastiskt!

Kalmar blev utslaget efter regel om mest gjorda bortamål. Nere i Schweiz förlorade man med 2-1 men matchen stod länge 1-1 fram till dess att Robert Kok gjorde segermålet åtta minuter från slutet. I returen på Fredriksskans lyckades Kalmar FF ta sig fram till en 3-1 ledning, men återigen skulle tidigare nämnda Kok visa sig bli ett spöke, han sätter reduceringen i den 75:e minuten och matchen slutar 3-2 till KFF.

Två gånger har man fått möta Isländska lag, IFK Keflavik 1979 i UEFA-cupen, även här blev Kalmar utslaget efter regeln om mest gjorda bortamål. Enda gången man lyckat ta sig vidare till nästa omgång var i cupvinnarcupen 1987 när man mötte IA Akranes, båda dessa möten slutade 0-0 efter full tid och men Kalmar avancerade genom att Stefan ”Lill-Bua” Alexandersson gjorde förlösande 1-0 i den 103:e minuten på Fredriksskans. Efter det skulle man få möta ytterligare ett europeiskt topplag, Sporting Lissabon och uppladdningen då var inte den bästa.
-Det var väldigt turbulent, tränare skulle bytas. Det var väldigt mycket runt omkring, vi hade åkt ur serien, division 1. Göran Andersson, tränaren, skulle få lämna. Så det var många spelare, tycker jag, som inte tog sitt ansvar utan skyllde på andra saker. Men vi gjorde en väldig bra match där nere i 45 minuter och publiken buade ut sina egna spelare. Men sen fick de en tveksam straff och efter det rullade det på och vi förlorade slutligen med 5-0.

Första matchen på Fredriksskans får väl annars ses som en av Kalmars största bragder genom tiderna, då besegrades Sporting med 1-0 genom ett sent mål av Torbjörn Arvidsson. Man mötte också Bayer Leverkusen 1986, för mer information om det mötet hänvisar vi till ovan nämnda artikel 1985 vs 2005.

Vad är skillnaden på att spela inhemsk kontra internationell fotboll?
-Att möta isländska lag var ingen större skillnad, men att möta Sporting och Ferencváros var ju mycket det tekniska. Sen var ju den fanatiska hemmapubliken en stor skillnad. Men man tänkte inte så mycket på skillnaden då utan vi tyckte att vi var väldigt bra och det var vi ju också. Men det är nyttigt att komma ut och se att det finns andra dimensioner. De är ju ganska påpassade medan vi var ganska fria i vårt sätt. Idag är det ju annorlunda, idag är man proffs medan vi jobbade ju vid sidan av. När man satt i bussen hem skulle man ju upp och jobba dagen efter, idag vilar man och tränar på dagtid. Vi var ju inte i samma värld som de lagen vi mötte, välbetalda fullblodsproffs och det väl något vi drömde om att få vara. Vi var långt efter i Sverige. Sett efter resurser var Kalmar ett byalag jämfört med dem här. Men det är starkt att komma dit.

Det borde väl gett rätt mycket pengar till föreningen?
-Då gjorde det inte det, jag tror mer att de gick back på det här. Det var ju inte så utvecklat med TV-avtal då. De enda gångerna vi fick lite pengar var när vi vid ett par tillfällen åkte till Saudiarabien och mötte deras landslag, då lockade de med lite pengar för att vi skulle komma. Vi hade ju även tipscupen som man spelade på somrarna, det var för att stryktipset skulle hållas igång under sommaren. Då fick man lite ersättning från tipstjänst. Man åkte då ibland över till öststaterna och spelade i en fyralagsserie, vilket var roligt, även om det inte var så hög nivå på det. Men det var ett bra utbyte.

Du var ju rätt framgångsrik under dina år, var du aldrig intressant för någon proffsklubb?
-Det har varit mycket nära, men av olika orsaker aldrig blivit av. Första gången var jag och Jan-Åke nära att bli proffs när man startade den amerikanska ligan. Vi skulle ha spelat i Tennesea, Memphis och fick ett väldigt bra erbjudande men Kalmar FF begärde för mycket pengar så de backade ur. En gång var jag nere i tyskland men då ville FF vänta 14 dagar med att släppa mig eftersom vi skulle spela en cupmatch och då blev det inte av. Sen har man väl även tackat nej på grund av familjeskäl. Men två tyska, ett amerikanskt och ett engelskt lag, Luton Town, då blev jag stoppad eftersom man var tvungen att ha spelat landskamper för att bli proffs. Det hade varit roligt att pröva men jag har fått ut mycket av mina år i Kalmar också.

När du summerar en karriär i Kalmar, som åkt mycket upp och ner seriesystemet. Vad summerar man, negativt eller positivt?
-Det finns ju så mycket, när man kvalar mot Gefle och åker ur och ännu värre är det när vi spelar hemma mot Hässleholm 1986, vi åker dit på ett taskigt bakåtpass och åker ur serien i sista matchen. Men det är väldigt lätt att glömma dessa och lättare att komma igång det roliga. Sett till min tid så hade väl mestadels varit positivt. Vi har varit nere och vänt, lärt känna mycket folk, fått resa mycket. Visst, man har försakat mycket annat men det är fantastiska år.

Men du följde med laget i division 2 och tog ditt ansvar att ta upp laget igen?
-Jag tyckte det var för dåligt av de här s.k. etablerade spelarna som inte tog sitt ansvar. Har man varit med och spela ner ett lag en serie och har lite klubbkänsla ska man vara med och ta upp dem igen. Men efter att vi vunnit 1988, jag var kapten, så tyckte jag det var ett bra tillfälle att sluta även om jag i efterhand ångrar att man inte fortsatt något år till. Men nu fick man avsluta med något uppåt, något positivt och man hade sitt namn kvar.

Vad hände efter att du slutat 1988 med din karriär?
-Jag blev spelare i Söderåkra eftersom jag kände en kille på jobbet och hade lovat honom tidigare att spela där när jag slutade. När då den dagen kom så påminde han mig om det. Så då spelade jag en säsong i Söderåkra och blev sen tränare där och blev kvar i sju år. Väldigt lång, rolig och lärorik period. Man hade ju varit borta så länge från den här vardagslunken och få se hur jäkla roligt det var, på en annan nivå. Det var tur att man inte blev tränaren direkt för då hade man nog tagit död på det. Jag slutade där 1995 och kom till KFF och blev hjälptränare till Patrick Walker under ett år, 1996. Lärorikt men tog väldigt mycket tid, de andra var heltidsanställda medan jag hade jobb vid sidan av och skulle lägga lika mycket tid som dem. Det fanns bara inte.

Stämmer det att du skulle ha gjort comeback det året?
-Ja, Patrick ville men jag fick inte för styrelsen. Alltså, jag var ju med och tränade lite med laget och Patrick tyckte så för att vi skulle väcka upp laget. Jag höll ju ändå fysiken uppe när jag tränade med laget. Jag tror säkert att jag hade klarat ett par matcher, enligt testerna vi gjorde då. Men styrelsen gick in och satte stopp då det skulle vara pinsamt för spelarna, men det hade varit roligt som fasen. Sen fick ju Patrick sluta och då följde jag med och Kjell Nyberg tog över. Sen gick jag till Timmernabben och var där i tre år, efter det Torsås och vidare till Högsrum och spelade ett år på äldre dar samtidigt som jag tränade ett par år och nu är jag tränare i IFK Borgholm.

Någon kontakt med forna lagkamrater?
-Vi är ett kärngäng som umgås familjevis, Tony Ström, Uffe Wennerström, Ronny Sörman, Roy Andersson och jag själv med familjer. Vi umgås ganska kontinuerligt och träffas tre-fyra gånger om året och hittar på saker. Vi har ju spelat lite, fram tills i år, uppvisningsmatcher men vi börjar nog bli för gamla nu. Det börjar bli mycket skador där nu.

Följer du KFF nu?
-Det gör jag, jag var i Borås senast. Jag ska till Växjö framöver. Jag har en biljett här hemma också som jag har köpt i sju år tror jag.

Med detta valde vi att avsluta intervjun och låta Johny återgå till sitt civila arbete. Vi insåg rätt snabbt att det inte var lätt att summera sexton fotbollssäsonger på en dryg timme, men vi fick i alla fall chansen att träffa den mest legendariska spelaren i Kalmar genom tiderna och det väger väldigt tungt för en inbiten FF:are.

Och ett tack till signaturen Köpenick på bloggen kffsnack som hjälpte oss med ett par uppslag inför intervjun.