Rubrikskaparen Henrik Rydström
Röda Sidornas krönikör tar rygg på debatten om mittfältsgeneralens uttalande om den "pinsamma KFF-publiken".
Henrik Rydström var upprörd efter matchen igår. Publiken var elaka och buade ut sina "hjältar" när underhållningsvärdet blev för lågt. Trots att Kalmar FF "låste spelet" vid 1-1, och sedan kunde vända till seger (2-1) i slutet av matchen kom buropen som vädrade ett gediget missnöje bland anhängarna. För Rydström, som inte heller är känd för att sticka ner huvudet i sanden, var detta droppen. Till Barometern gjorde han följande uttalande:
- Vi har en pinsam publik. Det är bättre att flytta hela laget och spela våra matcher i en annan stad.
Vi var nog ganska många som satte kaffet i vrångstrupen i morse, framför Barometern. Vad f-n menar han, var min första tanke. Henrik Rydström som kom till Kalmar FF 1994 och som personifierar klubben ut i yttersta beståndsdel. Kalmar FF:s Duncan Ferguson, slitvargen som lika gärna hade kunnat stå i klacken med Jan Banan och grabbarna. Motvikten till de gloryhunters som vanhedrade vår förening med sin närvaro under de dystra åren i mitten av 90-talet. Varför sågar han Kalmar FF:s hjärta och ryggrad?
För ett par år sedan var jag ute på en krogrunda i Kalmar med en gammal polare. Vi hade tagit både en och två öl och skulle precis vika av in mot centrum när en grå figur med nerdragen mössa släntrade förbi oss. "Det är ju Henrik Rydström", utbrast min polare - och tvärtemot våra principer beslöt vi oss för att ta kontakt med honom, en spelare. Fram klev Henrik Rydström i någon slags Beckham-outfit och var precis hur trevlig som helst. Inför två halvtankade supportrar ägnade han ca 45 min (!) åt att svara på frågor och lite allmänt diskutera KFF ur olika perspektiv. Henrik Rydström framstod inte som någon spelar-stereotyp. Han framstod som en Kalmar FF-supporter som diskuterade sitt eget lag med engagemang och iver. Till sist var det vi som uppmärksammade honom på att det började bli sent. Rydström försvann bortåt gatan, flanerande. Vi gick vidare, imponerade.
Det är mot den bakgrunden jag väljer att tolka Henrik Rydströms något osmidiga uttalande. Han vill, precis som oss alla, optimera Kalmar FF:s publikstöd. Han vill att det ska vara drag på Fredriksskans - och att publiken inte ska sitta som en färdigjäst surdeg när laget spelar. Och i ärlighetens namn: Vad är det för drag på Fredriksskans nuförtiden? Trots publiksiffror som utklassar alla andra klubbar från städer av Kalmars storlek.
Jag tycker är helt okej att vissla ut det egna laget när det underpresterat. Inget fel med det, spelarnas löner delfinansieras av biljettintäkter och klubben är så oerhört viktig för många av Fredriksskans besökare. MEN...Det ska ske efter slutsignalen. Under matchens gång är det fan så mycket konstruktivare att optimera stödet istället för att lägga vokala krokben för det egna laget. Ingen tjänar på det.
Henrik Rydström vet hur man sätter rubriker. Han har ingen som helst vilja att flytta Kalmar FF från Kalmar - det är bara retorik för att ändra en utveckling han inte uppskattar. När undertecknad totalsågade laget i Dagens Nyheter förra året kommenterade Rydström mitt inlägg.
"De känner frustration, och det kan jag förstå. De har rätt att ställa krav. Sedan kan man kanske uttrycka det annorlunda, även om det var lite... poetiskt", var Rydströms kommentar då.
Jag avslutar den här krönikan om Henrik Rydström och hans uttalande om KFF-publiken genom att skriva följande:
Han känner frustration, och det kan jag förstå. Han har rätt att ställa krav. Sedan kan man kanske uttrycka det annorlunda, även om det var lite...poetiskt.
