Bye bye i cupen...
Det gick mot Visby Gute, det gick mot Norrköping, men en tredje straffläggning klarade inte KFF i Cupen. Cupvägen ut i Europa stängd efter förlust mot Gävle.
En behaglig kväll med spänning och många mål var vad jag hoppades på när jag tillsammans med bara 1500 andra bänkade mig för semifinal i Svenska Cupen. I mitt tycke en alldeles för låg publiksiffra med tanke på att det var 20 år sedan sist laget var så nära en final. Frågan är varför man inte lyckas locka mer folk, trots sänkta biljettpriser mm.
En annan förhoppning var att Cesár skulle få igång målskyttet. Det har gått mer än 360 spelminuter sedan någon annan än Ari gjorde mål för rödvitt. Man kan inte begära att allt ska hänga på att Ari gör målen för att vinna. Cesár har varit aktiv, utmanat och spelat fram men inte kunna göra mål. Skulle det lossna vore mycket vunnet för laget.
I inledningen spelar KFF som jag hoppats, effektivt, varierat passningsspel och många avslut MEN de är tama eller utanför! Gävle gör det som Gävle gör och gör det bra. Därför känns det extra tung när bortalaget kommer till sitt första avslut på mål att det innebär 0-1. Wastå är i fel del av målet och kan se bollen rulla över mållinjen i låg fart. Underläge men mycket tid att göra något på. Dessvärre fortsätter det på samma vis. Bra spel fram till läge för avslut och där knyter det sig, skott över, skott på målvakten, lama skott och blockerade skott.
Andra halvlek fortsätter på samma sätt. Nanne inser (i mitt tycke ganska sent, minut 74) att något måste göras och sätter in Tobbe på topp för att vinna höjdbollar. Tobbe har dessvärre inte en av sina bättre dagar och kommer aldrig riktigt rätt i höjdduellerna utan orsakar i stället ett antal frisparkar för Gävle. Sista jokrarna från bänken Brima och Thiago kastas in med mindre än 10 minuters ordinarie speltid kvar. Det är först i den andra tilläggsminuten som Brima lyckas men en lyra som går över duktige målvakten och in i mål.
1-1 på övertid och nytt hopp.
Förlängningens första halva känns som en enda lång repris på ordinarie matchtid men i komprimerat skick. Alltså mycket missade målchanser för det rödvita laget och en eller annan kontring för det ljusblå.
De sista 15 minuterna i förlängningen avklingar KFF:s intensiva press och Gävle verkar mest vänta på straffläggning.
Redogörelse för vad som hände under straffarna har ni säkert läst i annan media vid det här laget så jag ska inte tjata om den sorgliga historien. Kan bara kommentera att det var många på läktaren som liksom jag som vid femte KFF-straffen undrade, ”varför kommer det inte fram nå´n som ska lägga den”. Det visade ju sig att straffläggaren redan fanns vid målet men på fel sida om bollen, Mr Wastå. Var det rätt eller fel straffläggare? Inte vet jag men tycker ändå det var starkt att ta ansvaret för den sista straffen. Bättre lycka nästa gång Petter!
